We were meant to be

Jackan är min. Bara min.

THE vinterjacka

Kommer ni ihåg den där vinterjackan jag ville ha? Den där som jag har väntat med att köpa för att jag skulle leva ett gott liv i 2.5 veckor först. Well… den är nu min.

Jag vet. Det har inte gått 2.5 veckor sedan den lyste upp mitt liv med sin vita lyster. Men när jag gjorde en runda i otroligt stora Halmstad city igår, så hörde jag en röst som sa åt mig att gå in på Stadium. Samma röst sa åt mig att börja prata med en av expediterna.

– Du är väl medlem? Då är det 20% på valfritt plagg.
– Jaha, jag har inte fått någon rabattkupong hem på posten.
– Ojdå, nähä. Men du får skynda dig, rabatten gäller bara till på söndag.

Shit? Va? Söndag! Det var då jag köpte den. Jackan som under vintern ska få symbolisera allt svett och slit. Vågade knappt erkänna mitt kap för Grabben som fått för sig att kontrollera mia relativt blygsamma shoppingvanor. Efter det obligatoriska pustande och åjandet så erkände han att jag gjort ett bra köp ändå. Fast det behövde jag inte höra från honom för att förstå. Det visste jag ju redan.

>