SATS är som en chokladask.
Morgoncykling
Satt och kikade lite på alla SATS-klasserna på nätet igår. Det är verkligen som en chokladask full med praliner. Vissa tycker man om, vissa går alltid åt först medan andra tycker man inte alls om.
Jag kunde inte hålla tassarna borta utan bokade in mig på två (för mig helt nya) klasser till idag. Det är som att smaka på två nya praliner jag inte provat förut.
Första klassen var imorse, 06.45. Igår tyckte jag att det var en väldigt bra idé. Men imorse kände jag inte alls för att käka någon jäkla choklad. Inte sådär tidigt på morgonen!
Jag lockades dock av chokladens sötma och med lakansränder i ansiktet stövlade jag in på SATS Sickla. Tyvärr bjöds det på pralin med punsch, eller marsipan, eller nåt annat jag inte gillar. Men jag blev i alla fall svettig och det var huvudsaken.
Sköljde ner pralinen med en protein och kolhydratsdryck från repan på SATS. Man ska ju få i sig något direkt efter och eftersom jag inte åt något innan blev den där efter-energin extra viktig.
Nu ska jag ladda lusten för nästa pralin, sen ska jag intervjua Martin Lidberg. Jag hoppas han kommer ihåg det.
>
0 kommentarer
Du, jag, Anna och Cykelmygga får ta tag i det här!
Det är tråkigt att höra om dåliga spinning-upplevelser men det är bara att ta nya tag och fortsätta jakten.
Hoppas att fler gör som du Puma och verkligen framför sin kritik!
Och jag är helt på din sida vad gäller instruktörer som kommer från “cykel”. Många glömmer att det inte bara handlar om starka ben och snygg position. Men lika många spinninginstruktörer glömmer precis det du beskriver. Det handlar inte om vilken bakgrund man har, det handlar många gånger om vilken person man är och vad man önskar att förmedla.
Skriv ner hur ditt önskepass ser ut; längd, låtlängd, inbördes ordning(berg, tempo, ev återhämtning, intensitet osv) Det hade varit kalaskul att få läsa om Pumas “DreamSpinning”:)
/Cykelmygga
Cizzi:
den var bara lite bättre
Anna:
Tagen?
Cykelmygga:
Jag har för övrigt aldrig spytt på någon cyklist. Men en bra cyklist innebär inte att man är en bra instruktör. Att instruera – och framförallt inspirera – kräver insikt och pedagogik och en hel massa annat. Inte bara i att snurra pedaler med extremt starka ben.
Jag har lagt många lappar i satslådor i mina dar’. Och jag har skrivit många mail också. Jag har tagit upp saker med instruktörer och jag har försökt påverka. Angående dagens lunchsspinning så finns det säkert folk som gillade den klassen. De som gick på denna klassen var inte desamma som går på andra klasser som känns mer “avancerade” i attityd och åkning. Jag förstår fortfarande inte vitsen med position 2-stående dock. Om jag får det förklarat för mig kanske jag också förstår.
Lägg en lapp i lådan på SATS och beskriv vad du vill ha!!!
Fast det är kanske ingen som lyssnar? Själv slutade jag gå på spinning eftersom det serverades körsbärspralin på körsbärspralin. Koreografin på ett spinninpass är tämligen simpel. Om det ska liknas vid något som har med cykling att göra så har man inte så många möjligheter vad gäller positioner. Däri ligger utmaningen; att bygga klasser med mål och mening och som samtidigt utmanar/sporrar deltagarna.
Jag har en vision, därför blev jag intruktör/coach. En sådan som du spytt på i tidigare bloggning dvs med bakgrund som cyklist:) Vissa saker kan man ta med sig in i spinningsalen men långt ifrån allt.
Hoppas att du framför din kritik till instruktörerna, det är ju enda sättet att åstadkomma en förändring!!
/Cykelmygga
Morgonpasset jag hamnade på var en sån där äcklig körsbärspralin… dålig musik, och hela passet utan någon som helst koppling till musiken och takten. Raksträcka i tung klättringsmusik och tvärtom. SUCK, var är trillingnöten???
Låter som du får en bra dag =) Hoppas nästa pralin smakar bättre.