Så var det återigen dags för långpass…
Jäkligt lång uppladdning
Jag hade egentligen tänkt att bege mig ut på långpass igår. Jag satt och laddade och väntade på att den där jävla-anamma-stämningen skulle infinna sig. Den gjorde aldrig det, tyvärr. Men idag så, då fanns den där!
2 timmar
Jag satte på mig träningsskorna vid 4-snåret. Jag var ute i Saltis hos mina föräldrar och mamma tyckte att jag var galen. Solen gassade och det var ruskigt varmt. Skönt, tyckte jag. Jag gillar ju att svettas när jag tränar.
Men det var nog lite för varmt, för det hela blev lite jobbigt. Jag varvade min långsamma jogging (långsamt var ordet – det var ju långpass jag var ute på) med lite snabb gång. Jag försökte att inte vara avundsjuk när jag sprang förbi stranden i Erstavik och det badande strandfolket…
Så jäkla varmt men så jäkla skönt
Trots att det tog längre tid än jag tänkt mig, och trots att munnen kändes lika torr som Sahara, så var det ändå väldigt, väldigt skönt – speciellt såhär efteråt. Det är ju som det brukar vara, efter varje träningspass känns det så jäkla skönt så det är värt “allt blod, all svett och alla tårar” – tusen gånger om! (Blod och svett förekom – men inga tårar!)
