Med ynka två veckor kvar till Midnattsloppet har min löpartränare har sagt åt mig att ta mig i kragen.
Komma igång
Jag har inte tränat sedan i början av veckan och det är hög tid att köra igång på allvar. Speciellt då det är Midnattslopp om två veckor, Tjejmil veckan därpå och St Eriksloppet veckan efter det.
Tränarn sa att under denna helg bör jag träna alla dagar. “Helst mer än 30 minuter”. Vadå, kan man löpträna i mindre än 30 min? Numera får jag dåligt samvete så fort mina träningspass ligger under 60. Under 60 = ingen träning. Stört? Ja kanske.
Ett av träningspassen bör vara i variant längre. Och ett av dem får gärna vara intervallbetonat. Jag valde detta idag.
1370 meter
I Saltsjöbaden finns en schysst slinga som mäter 1370 meter och som går på mjukt underlag (mestadels barr och grus). Där har jag sprungit sedan barnsben. När det var kondisträning på gympalektionerna höll vi till där. När man ville hålla igång under tonåren höll vi till där. Och nu när fantasin tryter och jag inte kommer på någon vettig runda att springa så håller jag till där.
Våga bli trött
Det blev fem varv. Vartannat lugnt, vartannat med mer fart. 
Jag övar på att bli trött. Tränarn säger att jag är dålig på att bli trött, att jag inte vågar. Och det är nog sant. Det är sällan jag springer så fort att jag blir riktigt, riktigt anfådd. De lugna varven gick på en fart runt 9.4km/h (6.38) och de fartiga på runt 11.4km/h (5.29). Detta kan klart förbättras!
Jag blev lite anfådd idag. Men inte tillräckligt. Så jag måste jobba på det. Med andra ord så måste jag köra intervaller och fartlekar oftare. Fan, det är just det som är det jobbigaste!
