Eftersom jag bor till fjälls så gillar jag att åka till andra fjäll på semester. Det finns många fina fjäll och fjällbyar i Sverige, och de senaste åren har jag lärt känna fjällen i Härjedalen. Nu har jag varit till fjällen i Tänndalen oväntat många gånger, och uppskattar att hitta till fler guldkorn.
I tre år har jag haft planer på att prova på Tänndalens fjällcykelpark och nu, tredje gången gillt, så blev det av. Jag är så glad för det. Men, jag hann med lite vandring i full vadarmundering också. Och stigcykling på kalfjäll. Och god mat. Häng med vänner. Såg många renar. Och lät blicken vandra över allt det som är vilsamt.
För om det är ett ord jag ska sammanfatta Tänndalen med, denna by belägen i Funäsfjällen i Härjedalen, så är det vilsamt. När jag har mycket i livet, så kommer jag att vilja åka hit.
Det finns såklart puls och livfullhet här med. Det är bara att bestiga en fjälltopp så får du det. Eller ta liften upp i Tänndalen och cykla ner med kittel i magen. Eller boka biljett till Musikkväll på Kalfjäll tillsammans med många, många andra.
I sommar spelar The tallest man on earth den 11 juli, Tommy Körberg den 17 juli, Markus Krunegård den 25 juli och så blir det country den 30 juli.
Men den första helgen i juli, ja alldeles nyss när vi var där, så var det lugnet som styrde.
Det var lika ljust klockan 8 på morgonen som klockan 8 på kvällen eller 03 på natten. Kanske är det vad jag älskar allra mest med somrarna norröver. Eller att luften är enkel att andas. Alldeles klar och krispig med sina 11 plusgrader som här i fredags.
Efter en helg i Tänndalen kan jag se hur det jag funderar som mest över i livet, och det som egentligen inte bidrar till något som helst av det som verkligen är essensen av livet, ebbar ut. Det går ganska snabbt. Bara någon kilometer längs leden har jag slutat fundera över deadlines eller hantverksfakturor. Jag blickar ut över fjäll istället. Koncentrerar mig på att inte snubbla över stenar. Överraskas av renar. Fångas av dramatiska moln långt borta. Funderar över vad som gömmer sig bakom nästa krök. Kanske kommer fjällfisken att nappa. Kanske inte.
Tänk om det vore så enkelt att komma ihåg allt detta för stressade storstadssjälar, prestationsprinsar och prinsessor. Och det är ju enkelt, om vi slutar göra det så svårt för oss själva.
Det stora med fjäll är att de påminner oss om vår litenhet i världen. En ödmjuk känsla. Vi tror att vi kan styra allt. Och med det kommer ansvaret att också göra det. Men det är skönt att släppa taget om kontrollen. Att kliva ut bland allt det mäktiga och förstå hur små vi är. Att låta regnet regna och solen skina. Det är frihet att ha några kilometer hem på vandringsleden medan regnet strilar ner – och längta efter en varm dusch på SkiLodgen. Dra igång golvvärmen i badrummet och torka skorna. Lägga sig i sängen en stund. Eller gå ner till baren och ta en öl eller en kaffe.
Det är lyx om något. Och själavårdande.
