Jag har svårt för massor av saker, men att komma till skott är inte en av dem. Kanske är det en superskill. När jag inte kommer till skott, så är det för att jag inte innerst inne vill. Men tror att jag vill. Då är det ren självbevarelsebroms som styr.
Hur gör jag då? Det sitter i planeringen. Jag är en systematisk person. Till och med mitt sinnesroarbete är systematiskt <<
Jag gör just nu några omvärldsanalyser till en kund och precis som med många andra projekt så är det en tröskel att komma över; och det är ofta tröskeln som är utmaningen. Uppdraget är ett vitt blad i början. Men istället för att börja göra allting samtidigt så börjar jag med att göra planen för hur jag ska ta mig an jobbet. Så mitt första block i kalendern har till syfte att göra planen. För mig är det en utmärkt start att börja få in uppdraget i hjärnan. Och eftersom jag är analytiker så kommer ett sådant frö att planta sig och det kommer börja hända saker undermedvetet.
Första steget har också ett annat syfte: känslan av att vara igång. Då blir resten enklare.
Mitt andra tidsblock i projektet är att scanna omvärld. Alltså jag behöver inte prestera något själv, inte skapa något. Bara läsa och ta in. Söka och uppfatta.
Det är i det andra steget som min hjärna börjar bearbeta och snart tänka självständigt. Se mönster. Och i takt med att jag kopplar ihop trådar och ser mönster så börjar min egna leverans ta form. Om det är en presentation som innehåller en pedagogik, så formas den först i huvudet utifrån hur de mönster jag ser också formar ett berättande kring ämnet.
I veckan ville en omvärldsanalysbyrå intervjua mig för en trendspaning de gör på uppdrag av en myndighet, och de bad om ursäkt att de inte skickat frågorna på förhand. Och kanske är min hjärna speciell, men när det handlar om omvärldsanalysfrågor inom ett ämne jag själv lever och verkar inom, så är det nästan bättre att inte vara förberedd. Formen för mina svar är ett resonemang, inte ett facit. Och jag tycker att det är essensen av just omvärldsanalys. Så just detta exempel tillhör kategorin icke-systematiskt arbete.
Men tillbaka till systematiken. En grej jag upplevde som en enorm tröskel var att måla om ett rum hemma. Trots att jag jättegärna ville. Med min systematik så blev det gjort med minsta möjliga effort genom att i min kalender (mitt bästa verktyg för livet) skriva in:
Torsdag: köpa färg och penslar
Fredag: plocka bort grejer i rummet
Lördag: lägga första strykningen
Söndag: andra strykningen
Om jag hade gjort allt på lördagen hade jag upplevt det som ett så stort projekt att jag aldrig kommit igång, och förmodligen varit helt slut halvvägs in. Men med planeringen blev varje liten grej överkomlig.
Likaså förra helgen när jag skulle förså blommor. Vissa personer tycker nog det är superskoj. Det tycker inte jag. Än. Däremot vill jag gärna prova på och se om det blir roligare, för jag tror att jag skulle tycka det var roligt att ha färgglada blommor som växer hemma hos mig. Det är i alla fall tesen jag testar i år.
Jag hade köpt på mig några påsar med frön som ska vara ganska tåliga. Men det var lite rörigt exakt hur de olika sorterna skulle planteras. Så första dagen av projektet ägnade jag till att göra planen. Hur ska luktärter planteras. Och lejonjap. Andra dagen såg jag till att jag hade alla prylar. Tredje dagen kunde jag så.
Det här är mitt sätt för det mesta jag ska göra, oavsett storlek på projekt.
Vissa använder digitala verktyg för att bryta ner sin egna projektledning. Det gör jag till viss del också, särskilt om jag arbetar i team med andra. Men är jag själv så tycker jag om att skriva analogt. Jag utgår från NÄR jag ska göra VAD. Och varje steg ska vara överkomligt. Att skriva gör det mer levande. Och jag går igång på när det känns levande.
När något känns särskilt svårt kan jag sätta mig på en särskilt inspirerande plats för att komma igång. Det är bara enkla saker jag gör hemma vid köksbordet. Svåra saker löser jag bäst i lobbyn på Copperhill. Det är som att det blir enklare där, eftersom jag har lättare att hitta fokus och känna inspiration. Sådant går jag inte bara runt och väntar på. Jag skapar det.
Hur tycker du att det låter? Vilken systematik använder du? Gör du liknande, eller resonerar du på andra sätt?
