Jag flyr världen & alltings dumhet

Ibland flyr jag allt och läser böcker. Orkar inte med mer scroll, fler åsikter i poddar eller fler hacks i rörligt format. Böcker ger mig lugn. Sinnesfrid om du så önskar. Hittills i år har jag läst sju böcker. Snart åtta. Lyssnat på de flesta faktiskt, så inte tekniskt sett läst. Boken jag lyssnat på just nu är Hem av Karin Erlandsson.

Världen är liksom… dum. Mycket är så korkat. Krig och världsledare till exempel, men också annat.

Vi doomscrollar och producerar AI-slop till ingen nytta alls. Skapar clickbait-content oavsett om vi är influencers eller redaktionell media. Producerar och säljer och köper saker vi inte behöver. Får kortare attention span och orkar inte med livet utan ska helst leva tre liv på en dag. Eller en semester. Säger att bloggen är död men skapar snarlik plattform genom Substack och säger att nyhetsbrev är grejen trots att jag faktiskt raderar varenda ett som landar i min inkorg. Ibland tänker att det där ska jag läsa “senare” men gör det aldrig. Droppen är när AI utvecklats så pass mycket att vi ifrågasätter vad det är att vara människa (t.ex. att ha med stavfel i en text – hitta mitt i detta blogginlägg!) och att just mänsklighet kommer bli vår superkraft i konkurrensen.

Att vara människa är kanske inte en sak. Det är mer som ett spänningsfält. Mellan att vilja ha kontroll och att behöva släppa taget. Mellan att vara självständig och att längta efter att höra ihop.
Mellan att förstå – och att ändå inte göra det.

Vi är de enda som kan stå mitt i ett ögonblick och samtidigt tänka: ”det här kommer jag minnas.”
Och också de enda som kan förstöra ett perfekt ögonblick genom att börja analysera det för mycket.

Att vara människa är att känna saker som inte alltid är rimliga. Att veta vad som är rätt – och ändå välja något annat ibland. Att bära både styrka och motsägelser i samma kropp.

Det är också det där märkliga i att vi söker mening och samtidigt skapar den själva.

I naturen finns ingen existentiell kris. En älg går inte runt och undrar om den lever sitt bästa liv.
Men vi gör det. Och det är både vår förbannelse och vår superkraft.

Och kanske är det just där det landar: tt vara människa är att vara medveten om att man lever.
Och att försöka göra något av det – trots att man inte får någon tydlig manual.

Och att vara mänsklig är att vara någon som faktiskt har något att förlora, något att vinna och något att stå för.

Jag har börjat vakna tidigt igen och vet att det är våren. Det är som att jag vaknar med ett ryck klockan 06 och inte är trött. Jag blickar ut över mina fjäll och min brusande älv. Och ändå sitter jag där med min proteinshake, scrollar och vill ha mer.

Inte för att jag inte vet bättre. Utan för att jag är människa.