Ett före & ett efter

Jag har vetat att min jobbhöst skulle vara jätteintensiv. Fram till idag: knappt en vecka efter att vi kom hem från Sydafrika, och samma kväll som vi kom hem från en helg med 18 timmar i bil sedan i fredags. Vi har kört Åre – Sälen – Stockholm – Åre för en otrolig matupplevelsehelg.

Från och med imorgon tänker jag ta det lugnt. Inte för att något riktigt förändrats, förutom mitt mindset. Men det är kanske det viktigaste skiftet. Väldigt mycket handlar om att bestämma sig.

Så vad vill jag göra med min känsla av att ha generöst med tid?

>> Jag vill städa, pyssla och och sortera mer. Min vän Katrin kommer få dåndimpen när hon läser detta. Men det handlar om känslan av att ta hand om mitt hem, så inget mer märkvärdigt än så.

>> Jag vill skida runt på turskidor. Vintern är kommen, och så vidare.

>> Jag vill sova. Ska bara städa, pyssla och sortera undan massa bös i mitt sovrum. Sedan är det strikt återgång till 8-9 timmars nattsömn. Har tid att ta igen.

>> Jag vill träffa människor och dricka kaffe och ha tid.

>> Jag vill fotografera. Det är verkligen mitt kreativa skapande.

Allt det jag vill och längtar efter är inget avancerat. Vanligt vardagslivsnjut bara.

Kommande vecka bjuder på en ganska luftig kalender. Inte sett till vad jag behöver jobba med, men räknat i möten. Det finns också gott om träningstillfällen, promenadminutrar och umgänge med människor. Jag ser fram emot den! Ska lägga bort varje uns stress och oro som kan tänkas bo i kroppen. Nu börjar vilsamheten inför julen!

Nästa vecka blir ett litet yrväder för då är det äntligen dags för min och Wildas workshop i Stockholm. Tisdag 2 december kl 9-12. Vi kommer förresten släppa ett nytt podavsnitt inom jättekort, men det går bara ut till de som skrivit upp sig på vårt nyhetsbrev (gratis), så gör det här!

Jag ska skriva om helgen som precis passerat också. Men det blir senare. Postar en bild nedan på en av de lyckligaste stunderna under helgen, som jag kommer minnas med varm känsla. Vi bodde i en timrad storstuga bredvid Restaurang Frö, och jag hade precis dukat upp frukosten som de fina personerna på Frö lämnat till oss. Den stunden, att ha hela lördagen framför oss – och en långfrukost som väntade tillsammans med ett vinterlandskap där ute.