Unik stuga i Jämtland – bekvämt off grid

Jag är tidig på trender, det är en superskill. När löparboomen slog till var jag snabb på att springa ultralopp. Jag var tidig med att springa Jämtlandstriangeln som förr sågs som något extremt men som idag är frukostmat. Jag hade taktält på min pickup långt före många andra och hade på känn att “all the gear, no idea” var på väg bort när jag själv längtade efter mindre avancerade plagg. Jag noterar min omvärld konstant och är en tidig utforskare av nya saker. Det är därför jag står med ett ben i omvärldsanalys och trendspaningar, och varför jag jobbar med just taktisk kommunikation som söker och triggar drivkrafter.

Förra veckan gjorde jag ett analysjobb som skulle svara på frågan vad som driver människor att ta del av unika upplevelser och i fredags packade jag för just en sådan upplevelse, som också linjerar med trenden soft adventures.

Många reagerar på trender som något fult och påtvingat att förhålla sig till men strunta i det tycker jag. Trender används bäst för branschfolk att paketera och konceptualisera idéer för att skapa längtan. Alla övriga: you do you. Och i mitt liv som går ut på kontraster så älskar jag det enda och det andra olika dagar. Att leva strävsamt ibland, och flådigt andra dagar.

I fredags åkte vi tills grusvägen tog slut bland fjällen i västra Jämtland med rätt mycket packning för vår korta övernattning i en bekväm stuga någorlunda off grid. Bekväm som i att vi faktiskt skulle bo inomhus och inte sova i vare sig vindskydd, tält eller övernatta under bar himmel som jag ibland gör. Off grid som i att det fanns mobiltäckning men inte el och vatten.

Här bodde vi; i en kåta för att vara exakt. I ett före detta sameläger:

Jag är en våga vägra kängor-person. Ogillar att bära tung packning långa sträckor. Inte för att jag inte kan, men för att det förtar min upplevelse. Gör hellre ett basecamp och utgår därifrån. Eller springer sträckor. Då blir det lätt packning per default. Dock så har jag de senaste åren med full insikt överpackat mina övernattningar off grid. Älskar det!

Hade hur som helst klätt mig följande:

Byxa och fleece från Astrid Wild pga utomordentligt bra för livet mellan kokkaffe, elda vedspis och bara ha det nice. Svarta Nike sneakers som inte är ett dugg bra för något slags utomhusliv där man ska gå stig, men vi skulle ju inte det. Underställ från min brors märke Aune. Merinoull. Det understället trivs bra både i vildmark och på vinbarer. Dress for the occasion, så att säga. Vi hade ju med champagne. Men, vi började med äppelglögg som vi värmde över elden.

Det pratades om en väldig storm som skulle svepa in över oss senare på kvällen, så vi tänkte att vi skulle passa på att njuta det sista av höstlöven innan de landade på marken. Och när blåsten tilltog gick vi inomhus och tände eld i kaminen och passade på att göra ingenting* ett tag.

*Ingenting är ett intressant fenomen när man bor enkelt. För det behövs konstant ordnas med saker: hämta ved, spänta ved, starta eld, underhålla eld, hämta vatten etc. En stund satt vi och betraktade stormen genom fönstret också, som en paus från arbetet men också en stunds förundran.

Vi diskuterade om man vara lyckligare förut. Jag sa att det enda jag vet om förr i tiden är genom de romaner jag läst och som varit många sett till antal och som skildrar livet i Sverige de senaste två århundradena. Och utifrån dem så kom lyckan genom det enkla på ett tydligare sätt. Att någon faktiskt kom hem till stugan och elden efter ett dagsverke, eller ibland flera månaders tid långt borta. Att vidröra hud, oavsett om det är valkarna i hårt arbetande händer eller linjerna i ett fårat ansikte som strävsamt kämpat och bidragit med liv. Att ens överleva. Skörda generöst med potatis. Få ett till år.

Lycka är inte linjärt kopplad till trygghet eller bekvämlighet. Vi har det bra, men vi känner mindre. Därför söker många i vår tid sätt att uppleva intensitet – genom äventyr, natur och utmaningar. Genom att kliva bort från det tillrättalagda och låta livet bli lite mer på riktigt. Det är också därför off grid-upplevelser, vildmarksliv och små mikroäventyr har blivit eftertraktade. De ger oss kontrasten som behövs för att känna närvaro. För det vi egentligen längtar efter när vi pratar om lycka, är kanske inte att ha det bättre – utan att känna mer.

När det började mörkna tände vi ljus. Och mina portabla lampor. Har ju ändå både the gear AND the clue. Gillar smarta prylar. Tog absolut med ett portabelt elverk också! 🙃

Skål för detta, sade vi och dukade upp en hundraprocentig girl dinner på duk inne i kåtan. Vildfångad fjällröding med hjortronsylt på parmesanchips. Några olika ostar från både Frankrike och Jämtland. Chark från Fäviken.

Timmarna förflöt i ett påtagligt lugn. I ett möte några timmar tidigare hade en uppdragsgivare sagt att han älskar att gå på spa, för samtalen flyter på bättre när man inte hela tiden tvingas ha ögonkontakt. Jag förstår vad han menar, och gillar därför när möten är i rörelse snarare än vid konferensbord. För då uppstår tystnader som får ta plats, och där tankarna får vandra smartare, istället för att utrymmet ska ta över av ord utan innebörd. Reflektion får inte sitt nödvändiga utrymme. Men i rörelse skapas utrymmet. Och på spa. Och i stugor off grid.

Spa är inte riktigt min grej så jag väljer hellre de andra två alternativen.

Framåt kvällen kröp jag ner i min sovsäck och läste bok. Att släppa taget om tiden är min bästa återhämtning och en anledning varför jag tycker så mycket om att vara till havs och fiska. Den insikten slog mig när vi bodde off grid i en annan stuga vid ett annat vatten för ett år sedan.

Jag hade min Glow bredvid mig, för att ge lite sken till rummet runtomkring. Men framförallt hade jag min pannlampa på det röda läget. Rött läge på pannlampan ger ljus utan att du tappar mörkerseendet. Bra för att spana på norrsken, sa en vän till mig. Jag instämde, för jag har rött sken på pannlampan när jag ska fota norrsken men vill fippla med kameran samtidigt.

Det finns många pannlampor med rött ljusläge. Min Discover har det, till exempel. Men också Seek.

Morgonen efter gick i samma ljumma tempo. Vi vaknade. Kände in vädret. Gjorde kokkaffe på mitt Spider express som vi ställde vid fönstret som stod öppet. Bra-att-veta: det är skillnad på gaskök gjorda för inomhusbruk med reglerande förbränning, och gaskök som inte är det. Använd inte utomhuskök inomhus om du inte har ventilation för det.

Älskar ändå den kapabla känslan som kommer med att använda gaskök. Var absolut rädd för gas förut. Är det inte längre, men har respekt för det.

Senare öppnade vi båda fönstren så att vi kunde grädda pannkakor i lagom mycket stekos.

Amerikanska pannkakor med knaprigt bacon, smörstekt äpple och ringlad äppelsirap. Ljuvligt.

Vi gav oss 20 minuter till för att läsa bok innan vi skulle packa hem oss och åka hemåt igen. Den sista ljuva känslan av ett påtagligt lugn.

Jag är fortfarande mycket lycklig att jag bor vid en liknande plats, men med mer vardag inbyggt i väggarna. Från ett lugn till ett annat. Tack livet, för att jag har dig!