När det surrar i mitt huvud tar jag fram min skrivbok. Det är särskilt bra när det är många lösa tankar som tar mycket energi, som att jag behöver greppa tag i dem envar för att hålla ordning på dem så att de inte pockar på min uppmärksamhet och stjäl fokus från min närvaro i verkligheten. Ibland kan de där tankarna handla om oro. En efter en gnager de i själen och i huvudet, ibland helt utan rim och reson. Men ibland finns det något frö i dem som skaver men förstorar dem orimligt mycket.
Nu senast upplevde jag en känsla av att jag hade så mycket spretiga saker att göra, för mina sammanlagda kunder, och att det tärde på mig. Stal kraft hela tiden. Åt upp min energi tugga efter tugga.
Så jag tog fram skrivboken och skrev upp mina 3-4 största kunder. Spred ut dem på det vita bladet och gjorde en stor ring runt varje enskild kund. Och så drog jag streck och skrev vad jag behövde göra för respektive kund i juli för att känna lugn. I huvudet hade jag en uppfattning om att det var massor. Men där, nedtecknat på det vita bladet, blev det det mer rimligt. Bara några så saker. Fullt görbart.
Oron släppte. Gnaget flyttade från kroppen till logik på pappret. Skönt.
Jag är gladlynt person. Positiv till livet. Men också en grubblare. Filosof i hjärtat som bär på mycket vemod. Jag skulle inte beskriva det som mörka tankar. Snarare vackra men inställningen att det är förgängligt. Eller orden som jag faktiskt skrev i boken: Det är som att lyckan håller ut en hand men jag kan inte greppa den. Jag är sorgsen och tyngd, men samtidigt med all trygghet och lågmäld lycka i världen.
Sofia Sivertsdotter har sagt att skriva är att vara vittne till sig själv och jag tycker det är så koncist formulerat. När jag fått ner orden kan jag begrunda dem och förhålla mig till dem, och gå vidare i livet med mer ro. Bekräftelse på att det jag känner får kännas, men att det jag känner inte behöver studsa runt.
Andra saker som ryms i min skrivbok är längtanslistor. Sådant jag vill göra och uppleva. Det är mina bästa sidor. Fyllda med planer och mening med livet som är ett liv med mening.
4 kommentarer
Hej Sara! Jag är en ny läsare som fascineras av din livsstil och inspireras av din frihet, som jag upplever den och ditt liv i fjällen. Verkar helt underbart! Jag är nyss fyllda 40 är lycklig generellt men mitt största aber just nu är att jag inte känner någon tydlig riktning vart jag ska eller vad jag vill uppleva härnäst. Vill ej vakna upp om 10 år och åren bara gått liksom. Det grubblar jag på så här en regnig morgon i Hälsingland 🌲
Hej Lina, blir så glad att du kommenterar! Och, så spännande OCH utmanande att se på sin riktning. Det är väl det som är grejen, och som min skrivbok vittnar om, att vi som människor kan känna flera känslor samtidigt. Och att det får vara så. Vi tror på något sätt att det ska vara det ena eller det andra. Lycka och sorg vandrar hand i hand. Detta är nog mer en kommentar till mig själv, men som dina ord var en katalysator för. Så, tack!
Papper och penna är livsviktigt!
Helt enig. Vad skriver du i din?