Lögnen om den stora friheten

Lite nu och då sticker jag ut hakan och säger att det inte är glass och ballonger att vara företagare och jobba genom uppdrag, jämfört med att vara anställd. Annika skrev ett blogginlägg om tid och frihet som företagare och jag fick för mig att börja veva om det igen. För jag tycker att det är den största lögnen att det skulle vara så jäkla fritt att ha eget företag.

I en kommentar till hennes blogginlägg skrev jag:

Jag tycker att det där med den stora friheten är den största lögnen som finns när det kommer till egenföretagare. Det är alldeles för enformig syn. Den största friheten är att jag kan bestämma hur jag ska fördela mina pengar i företaget, oavsett om min omsättning är tio tusen eller en miljon.

Som egen behöver jag bevisa mig själv varje dag, det finns inte många stunder då jag kan ha en lite dålig dag på jobbet.

Till syvende och sist handlar det om att jobba med bra folk, och då kan man ha frihet (känna frihet) oavsett om man är anställd eller jobbar genom eget företag. Ett bra ledarskap ger det där.

Jag behöver inte vara egenföretagare för resten av mitt liv, det finns inget egenvärde i det för mig. Men, jag ser dessa fördelar för mig själv:

Variationen. Jag behöver mycket variation i mitt liv när det kommer till cirka allting: hur mina veckor ser ut, vilka personer jag tillbringar arbetstid med, uppgifter och tankenötter. Att jobba med olika kunder är för mig ett sätt för fortbildning. Jag får så mycket input från olika håll som jag tar med till alla mina kunder i form av utökad världsbild, förhållningssätt och ibland även konkreta saker som nya verktyg eller sätt att göra saker på.

Semesterdagar. Detta är en klurig puck för jag ser egentligen inga problem med att lösa detta som anställd men vi har ju lag och ordning att förhålla oss till och då kan det bli problem om man ska vara fyrkantig. Jag tycker inte om fem veckors semester i följd. Så är det bara. När jag är ute på fjället en dag i juli har jag mina absolut bästa arbetsstunder för rörelsen och konferensrummet utan väggar får min tankeverksamhet att gå loss. Jag tänker smart när jag gör saker i rörelse, vilket är min arbetstid.

Göra vad jag vill med pengarna. Som egenföretagare kan jag spendera mina företagspengar som jag vill så länge jag håller mig inom vad lagen säger. Jag väljer mina egna konferenser, min egen utbildning, mina egna försäkringar, företagsbil, dator och allt det där. För vissa spelar detta ingen som helst roll, för mig är detta viktigt. Framförallt är det viktigt för att jag inte drar så hård linje mellan mitt privata liv och mitt företagsliv, det är lite same same pga min hjärna är min främsta tillgång. Och den har jag med mig i allt. Och framförallt hänger det ihop med den privatekonomiska filosofin att det finns ett tak på hur mycket jag kan spara mig till ekonomisk framgång, men som företagare finns det inget tak på hur mycket jag kan tjäna mig till ekonomisk framgång. Som anställd har jag svårt att förhålla mig till att det finns ett tak, vilket skulle vara min lön. Det innebär att om jag skulle bli anställd, så skulle jag alltid ha något vid sidan av för att tillgodose den drivkraften att lyfta taket.

Men hur är det nu med tiden, som så många blivande egenföretagare lyfter – och även en hel del företagare-sedan-länge? För mig är inte frihet att bestämma över min tid alls representativt för egenföretagandet. När jag var anställd upplevde jag stor frihet att bestämma över min tid och varifrån jag jobbade, och som egenföretagare med kunder behöver jag fortsatt förhålla mig till andra. För mig är det samma lika. Det viktigaste är att leta sig fram till bra ledare och företag med den företagskultur som passar den du är.

Jag har haft turen att ha många bra chefer i mitt liv, och extremt få dåliga. Eller vänta nu. Har jag haft det? Tur, alltså? Nej, noll tur. Däremot har ledarskap alltid varit viktigt för mig, så jag har tidigt identifierat var jag ska jobba för att kunna bidra med mitt bästa, och var jag inte ska jobba. Jag har också gjort en grej av att leverera riktigt bra och därför skapa förtroendet att ta de friheter jag behöver och visa på att det inte innebär uppoffringar för företaget.

Det kommer inte med risker, långt före pandemin uttalade sig en svensk Microsoftchef om att de som jobbar hemifrån ofta jobbar mycket mer än de som håller sig till normen på kontoret. Jag känner igen mig i det, men för mig har värdet att jobba hemifrån varit högre än den ansträngning som krävts för att jobba lite mer.

På samma sätt kände jag stor skuld när jag jobbade bortifrån under en tid då det var skakigt i några frågor på det företag som jag var anställd på för en tid sedan. Den skulden förstörde den fina skogsturen över lunchrasten som var extra lång. Det hade varit mycket bättre för mig och mitt arbete om jag faktiskt varit på plats på kontoret för att kunna dela den tunga känslan med resten av teamet. Så den stora friheten behöver alltid vara väl avvägd.

Det finns många uppenbart utmanade aspekter med att vara egenföretagare, här är några av dem jag tänker på:

Humankapital. Som egenföretagare är du själv ansvarig för din kompetensutveckling och vissa har lättare för att hoppa på en kurs och investera den tiden och de pengarna, än andra. Likväl så behöver man förstå och besluta över detta.

Säljansvar. Som företagare (enmans) har du alla roller, dvs även säljchef. Pengarna ska in och så vidare.

Admin. Vissa hatar detta, andra älskar det. Oavsett så är du också ansvarig för allt administrativt.

Självledarskapet. Att leda sig själv och förstå det där men vill vs. behöver är ett alltid pågående arbete. För några år sedan skrev jag om mitt “entourage”, för jag insåg så tydligt att som egenföretagare finns det inget att falla tillbaka på och det var ännu viktigare att vara mitt bästa jag. Det är ett uttryck som skaver lite hos mig, men det är ändå sant så like it or not. Dvs det finns väldigt litet utrymme att vara sjukskriven, för det finns ingen annan än jag som kan göra jobbet. Det innebär att det är av högsta prioritet att inte bli sjuk. Därför behöver jag prioritera fysiskt välmående, psykiskt välmående och allt annat välmående – och agera accordingly. I min värld, vilket absolut har med höga krav på med mig själv att göra, finns det dessutom väldigt litet utrymme att vara allt annat än på topp. Jag tänker ofta på det: att varje dag ska jag leverera riktigt bra, oavsett om det är i vanliga diskussioner eller i det operativa arbete jag gör. Det där sitter väldigt mycket i min personlighet, men för mig är det mental skillnad.

Allt ovan är skrivet utifrån en person som har väldigt höga krav, och absolut högst är kraven på mig själv. Så jag förstår att inte alla tänker lika, och vi ska inte heller tänka lika. Men det är främst bilden av den stora friheten som jag vill utmana.

Hur tänker du om frihet som anställd? Hur tänker du som anställd av dig själv? Hur bra chef är du, du som är anställd av dig själv?