“Unga” människor är för privata i SoMe för att fläka ut sig så som vi 80- och 90-talister gör och jag har tänkt mycket på vad det gör för PR-branschen med tanke på att vi skulle ut och flugfiska sent i fredags kväll, ja typ vid 23, och råkade köra rakt in i Nikes tältläger vid strömmen några kilometer från oss. Från början var det knappt någon som postade från eventet, men det kom ett dygn senare.
Tanken slog mig redan innan, när jag läste en influencers blogg från ett Tradera-event där varje influencer fått en äkta designerväska (för sådant kan man handla på Tradera). Eventet var hostat av en annan influencer, för de senaste åren så har det varit greppet man jobbat med. Vilket gjort det kladdigt. Men så råkade vi bokstavligen köra in i Nike-eventet som kändes mindre kladdigt men som det var väldigt tyst om. Fram tills nyss.
Det satte igång massa tankar, så som vissa saker gör i mig, och så dammsuger jag omvärlden utifrån samma skeende och sätter saker och ting i perspektiv. Och fastnade i det där med privat vs. det där med att fläka ut, och i lördags satt jag med rubriken “bara töntar går på event och delar det i SoMe” för jag har trots allt sett en hel del events med människor som sedan knappt delar något. Och de flesta av dessa människor är så kallade unga människor, vilket typ alla är som är yngre än mig? Plus att de är unga utan särskilt många följare på IG, men det är ju en valuta som vi för övrigt slutat med.
Jag kanske ska reda ut ovan lite mer i ett eget inlägg? Jag är för övrigt också en tönt, så det handlar inte om att jag är bättre än någon annan bara ett krasst konstaterande om samtiden.
Vi fick hur som helst flugfiska på ett annat ställe. Men vi tar allt från början!
Torsdag – nationaldag. Vi bjöd snickarna på kaffe och hissade flaggan till nationalsången. Sedan jobbade vi alla vidare med vårt: en altan skulle snickras och min kille åkte och gjorde några VVS-jobb och jag knapprade på datorn.
På eftermiddagen blev altanen klar och vi åkte allesammans till Fjällsätra på AW. Hurra för väl utfört arbete. Sedan blev det kvällscykling på stigarna häromkring innan vi åt en sen väldigt svensk middag: mattjes med brynt smör och potatis och smetana, och lite annat.
Fredag – vanlig dag. Jag har bakat bröd varannan dag hela veckan och fredagen var inget undantag. Jag experimenterar med de perfekta kalljästa frallorna för det är så enkelt och kräver ingen knådning bara lite vikning. På fredagsmorgonen blev de extra bra, lagom till att jag skrev klart min del till ett anbud för en upphandling och sedan hade möte angående kommande nyheter från Primus, som är ett nytt officiellt uppdrag i mina böcker.
Till kvällen åkte vi in till Vinbaren, jag och några av mina tjejkompisar, och jag beställde in både Albarino och josigt rött – och några smårätter till det. Tyckte mycket om burrata med brynt smör och tomatmarmelad och vallmofrö. Vit sparris var också gott. Och torsken. Och äppelkakan med rabarber.
Sedan hände det bästa: jag kom hem och sa till min kille att kom, så åker vi och flugfiskar och det har jag skrivit om här. Älskade när kvällarna inte tar slut.
Lördag. Altanen var klar, så när som på lastnätet, och solen sken och jag klev upp och tog med mig kaffekopp och macka ut på altanen som är helt tom på möbler eftersom vi inte har några. Men det var ljuvligt ändå att sitta där på en handduk som fick agera filt och när min kille kom ut så sa han att usch vad kallt det är och så kom han ut med varsin dunjacka till oss. Älskar svensk sommar ändå.
Efter en långsam start packade vi ihop oss och åkte och köpte fika på Krus och körde raka vägen till en dag hos nya vänner. Min kille var lycklig för han fick kika på massa motorer, och sedan provade jag ut utrustning för att börja köra enduro. Allt fanns tydligen i lådor hemma hos oss, i alla fall kängor.
Vi kom hem tidigt på kvällen och när det blev sent åkte vi ut med fyrhjuling och fiskespö och letade rätt på några hemliga platser. Nätterna som sagt – de evigt ljusa!! Men de är också kalla, så när vi kom hem önskade jag fralla och varm choklad.
Söndag. Jag tror inte att det slutade regna en enda sekund igår när det var söndag. Men det gjorde inget för vi hade ännu en långsam start på dagen, med nygräddad toastlimpa, och sedan hade jag kompisbesök ända tills det blev kväll.
Och efter middag och allt ställde jag mig och gjorde sylt men syns bara att den med körsbär gick för länge och blev som en enda stor godisbit.
Bra helg, femplus om jag ska ge betyg. Nu är jag inne i sommarkänslan och ser fram emot att många andra ska växla ner i tempo så att sommaren kan börja kännas i allas humör också.
6 kommentarer
Och jag vill höra mer om bröd (recept när du testat klart tack) & brynt smör(!)
Bröd! Jättelätt: smula ner typ 1/5 av ett jästpaket i en bunke och häll på 5 dl kallt vatten. Rör ner mjöl, det ska vara kladdigt. Inte löst, men jättekladdigt, alltså inte släppa från kanten. Ställ svalt under natten för jäsning. Gå upp tidigt och vik degen med blöta händer. Kanske det mest tillfredsställande som finns!! Vik några gånger och låt stå en timme till eller två. Sätt på ugnen så länge, 275 grader cirka. Låt plåten stå i ugnen.
Någon timme senare: ta degbit för degbit från bunken, vik ihop och lägg på bakplåtspapper. Ta ur plåt ur ugn, skjutsa på bakplåtspappret med bröden och så in i ugnen. Sänk till 250 grader och kasta in ca 1 dl vatten på botten av ugnen. Grädda ca 22-25 min. Jag får kanske 7-9 frallor på en sådan deg.
Tycker det där mer privata märks bland fler offentliga, unga personer också som t.ex. artister (Hooja, Fröken Snusk, artister som är selektiva med intervjuer eller Bianca Ingrosso som kräver att bara ställas på förhand godkända frågor). Det sistnämnda känns kanske lite kluvet när de ändå är företagare och makthavare som bör tåla granskning/kritik, men överlag tror jag det är ett sundhetstecken. Som att vi människor börjar hantera sociala medier mer medvetet/lagom/ansvarsfullt än när vi millennials och gen-x:are bara hoppade huvudstupa in och delade allt, från personliga fakta till data.
Bianca ser jag mer som en person som bara inte orkar, eftersom allt annat hon gör är icke-privat. Menar liksom unga som inte ens postar saker offentligt, utan på sin höjd skickar typ snaps till varandra. Man har ändå konton alltså, men delar väldigt selektivt.
Jag vill höra mer om kladdet!
Eller så tar vi det när vi ses 🙂
Jag läser till exempel om influencers som inte vill bli kallade för influencers.
En annan intressant del är när vi vill höra politik från människor som varit eller är influencers.
Var går gränsen? Min största följare är min son. Är jag en influencer då? Jag jobbar ju långsiktigt och mitt engagemang är ofta högt (nåväl).
Hälsar
Emilia
Begreppet influencer i branschens folkmun är väl typ att ha en reach utöver sitt närmaste nätverk (typ familj och vänner). Men ja, ingen influencer vill bli kallad influencer pga man vill vara något större och viktigare och heller inte låtsas om att man kämpat för sin publik.