Min helg

Välkommen till det bloggosfärens paradgren “min helg”. Kanske i tuff konkurrens med diverse listinlägg. Det får bli ett sådant inlägg inom kort så blir det en high score!

Det har varit en vintersporthelg med solsken och krispiga minusgrader. När jag kollat termometern så har det diffat mellan -24,5 och -7, men oftast har det rört sig runt -18. Så som det ska vara i fjällen mitt i midvintern. När det är som kallst är det oftast som vackrast och i mars, när solen värmer mer, så är det inte lika förtrollande vackert på det tysta mjuka sättet så som det blir när snön tynger granarna och eftermiddagen färgas i pastell.

I fredags var jag på kontoret inne i byn fram till lunch. Jag började redan vid 08 med frukostmöte på Bageriet och så tog jag sista riktiga mötet kl 13 hemma vid köksbordet. Efteråt fångade jag dagens blåtimma på turskidor med Hazel. Jag hade kunnat knäppa på mig dem direkt utanför ytterdörren och stakat mig fram 200 meter på grusvägen innan jag skidade in på ett nydraget skoterspår. Vilket liv, tänkte jag förnöjt.

Senare den kvällen kollade jag på Love & Death (HBO) som var riktigt bra och så stoppade jag in en hel kyckling i ugnen. Hade planer på att åka in till gymmet men skippade det till slut. Jag tror jag gick och la mig tidigt, men vaknade flera gånger under natten. Vet inte om det var månskenet eller vad det var, men det fortsatte hela helgen sedan.

Det finns inget som är så härligt som att vakna hemma på helgen, och öppna ögonen till novemberdunklet och förstå att klockan nog bara är mellan 07 och 08. Det är den perfekta helgtiden för det är så mycket helg kvar på dagen då.

Jag går alltid ut med Hazel på morgnarna, det är som självklart med hund. Och med -18 grader så pälsar jag på mig min stora fluffiga jacka som är som en sovsäck och pulsar runt i snön på översnöade stigar. Det är ljuvligt för det gnistrar som kristaller överallt och ingen annan är ute och särskilt inte på de stigar och grusvägar där jag bor.

Katta hämtade mig vid 09. Vi hade en storslagen plan om att överraska vår vän Louise med födelsedagsfrukost men hon hade redan kidnappats av andra kompisar så jag och Katta åt frukosten hemma hos henne istället. Sedan var det vår tur att träffa Louise på turskidor i Trillevallen. Vi skidade upp till Ripkalhöjden och det var fantastiskt vackert och otroligt kallt om händerna när det gick utför.

Jag kom hem vid 16 och hann med både dusch och eld i kaminen innan det var min tur att plocka upp Katta för att åka tillbaka till Louise på tårtkalas vid 18. Det bjöds på månsken, stjärnfall och norrsken också. Nej men snälla!

När jag kom hem, vilket inte var alltför sent utan vid 21.30 eller så, bäddade jag med nya lakan i sängen och lade mig tidigt men sov lika dåligt ändå. Typiskt, när man försöker sova fler timmar ändå.

Till söndagsfrukost blev det mjukt tunnbröd med falukorvsskivor (guilty pleasure) och sedan klädde jag på mig underställ, hjälm och pjäxor och så åkte jag och Katta in till byn strax före 10 för att åka skidor. Vi träffade på vänner, snurrade några varv i Gondolen och avslutade på Rautjoxa med säsongens första varma choklad.

Strax före 13 var det dags för mig att åka hem för jag ville se Underbara Clara och Susannes Skafferis julsändning som är så mysigt. Jag kröp upp i soffan i några timmar och när det blivit mörkt hittade jag och Hazel ut i skogen igen. Och sedan var det dags för helgens sista strapats: ett kvällspass på gymmet och en timmas benträning.

Det känns som en hurtig helg med bara kul saker: mestadels skidåkning. Det känns lyxigt att bo där jag bor där vi kan leka runt hela helgen utan att göra något som innefattar orden “borde” eller måste” – bara “jag vill” och “jag behöver”.

Till på köpet har jag en lugn vecka framför mig (ja faktiskt ända fram till jul). Det handlar inte om att jag inte har saker att göra, men det känns bara inte så ansträngande eller stressigt. Det vilar ju mot jul, som jag skrev nyligen. Därför skickade jag en inbjudan till några vänner att köra lunchåkning på torsdag, som en nätverksgrej. För att jag kan, och för att det är kul och ett sätt att umgås i den by vi bor i.