Maj med livspirr och vemod

Det är något med maj i år, jag känner det inombords. Som att längtan laddat upp under lång tid och äntligen ska få släppas lös och bli till något annat. Jag kan inte beskriva det mer än så, men tiden får utvisa om det jag känner på mig också blir något som märks på utsidan. Vi får se.

Jag tog med en kompis till mitt allra bästa vindskydd idag. Det var mycket snö på vägen dit, men det går att pulsa rätt bekvämt i det nu. Snön är sockrig och ibland går det ner till knät där under, men för det mesta går det bra. Det är varmt. Inte tillräckligt varmt för att skaren ska lösas upp men tillräckligt varmt för att jag ska vilja ta av mig ett lager.

Jag har med mig renkorv och te och massa ved i ryggsäcken och vi gör upp en eld och jag lägger tepåsen i det varma vattnet och korven i ett mackjärn. Det är stilla här. Ingen vind. Isen ligger fortfarande på sjön men inte länge till. Våren är vackrast med snö ändå. Sedan får det gärna försvinna på en dag och helst bli grönt direkt men jag vet ju att det inte fungerar så. Två veckor före midsommar kommer det slå ut, fast man alltid tror att det borde vara tidigare.

Jag inledde maj med 14 days of journaling. Det är Seasons of You, ett program för personlig utveckling som jag är medgrundare till och som vi kör för 3:e året nu. Majupplagan är lite annorlunda: 14 dagar med fokus på skrivande i olika reflektionsuppgifter. Jag har längtat efter att få bli guidad i mitt skrivande och även om jag varit med och skapat programmet så är det ändå skönt att få vara delaktig i att göra skrivövningarna också. Imorse skrev jag till klassisk musik, och det är så jag vill fortsätta min morgonritual.

Det känns som att jag överlag är på en fin plats i livet just nu. En fin plats bland förhoppningar, livsdrömmar och den oro och det vemod som konstant ligger och balanserar med livspirr och lyckorus.

Maj kommer med lugn, som en smygande landning inför sommaren. Jag har jobbat väldigt mycket i mars och april och jag tänker inte hetsa in i sommaren. Jag vill leverera precis som jag ska på prick alla projekt, och kanske ännu lite bättre eftersom utrymme för eftertanke leder till smartare strategier och bättre utföranden.

Till veckan tänkte jag inleda gravelsäsongen och imorgon ska jag ta fram min cykel och putsa lite på den inför premiären om några dagar. Jag känner pirr inför frihetskänslan. Lite lätt lycklig även om jag inte cyklat en meter än.

Framförallt ska jag förbereda inför en längre resa till Frankrike. Min kille fick en resa till Champagne när han fyllde 40 i höstas, och nu i maj ska den bli av. Vi ska bo på ett slott och jag har bokat besök på några av våra favorithus och så ett par ställen jag inte kände till sedan förut men som lät kul. Vår huschampagne här hemma är Tornay, så det var förstås det allra första jag bokade.

Senast jag var på besök bland vingårdar var maj 2018 då jag åkte till Italien och Florens och gjorde utflykt till Chianti. Maj är min tid för utlandsresor. Maj är nämligen fruktansvärt fult här hemma. Fult på bild, men ändå förlåtande ljuvlig eftersom värmen är så efterlängtad.