Det är kallare i källaren men det passar mig bra. Instagram ropar inte på mig lika mycket. Alla har inte så jävla roligt. Ligger i sina solgropar och skrattar och är lyckliga. Jag ser bilen rulla ut från uppfarten. Min kille ska in till apoteket och fylla på med smärtstillande. Han får köra om han inte känner sig påverkad, sa de. En hel förpackning har gått åt på bara några dagar. Min förväntan inför påsk är ungefär lika slut. Det är så jävla svårt att vara lycklig när man ska vara lycklig. Solen skiner, kylen är full, hunden är välrastad och jag har bytt till nya lakan. Men det går inte ändå. Kanske om han fyller på med nya tulpaner. Kanske om bara solen går i moln.
Jag går till det som skickar kickar till belöningssystemet. Jobbandet. Det är som en trygg liten famn med både piska och morot. En krona in på kontot. Och en till och en till och till slut flera hundra tusen och snart nog en miljon eller två. Det var väl kanske egentligen inte vad jag tänkt med påsken. Men nu blev det som det blev och min kille har en halv tand utdragen som dessutom är halvt sönder och med det föll alla planer och det är inte hans fel. Men det är jag som är sur och deppig.
Åretandläkarna skulle dra ut tanden i måndags och anade inga problem och det gjorde väl inte vi heller. Förutom att jag minns att det inte gick särskilt bra sist heller. Men nu gick det verkligen käpprätt.
Efter ett misslyckat första försök så skulle det kanske gå bättre på tisdagen med bedövning som lades på andra sätt. Men tanden förblev halvt utdragen och då fick han i alla fall starkare smärtstillande och en remiss full av oklarheter. När skulle det finnas tid för narkos operation? Nej men jag vet fortfarande inte. Någon gång efter påsk. Någon gång efter flera nätter utan sömn och någon gång efter flera dagar med hög smärta även på överskriden dos Citodon.
Skitpåsk.
Men vi har i alla fall en ytterdörr som går att låsa och vi har i alla fall tio andra planer vi lätt skulle kunna åtgärda. Mäta exakta mått för våra terassdrömmar som vi kanske ska genomföra eftersom vi nog ändå inte kommer riva huset och bygga om på fem år minst. Köpa kösfronten från Ikea som jag på riktigt inte orkat klicka hem. Måla några lister som jag ser varje dag i köket. Snickra ihop en klädförvaring som ska stå i sovrummet. Man behöver kanske inte vara så jävla lycklig ändå. Ibland är det bara att göra. Jag vet att jag kommer bli lyckligare till veckan ändå.
10 kommentarer
Tack för att du delar. Här blev påsken inte heller som planerat. Sonen fick akutopereras i torsdags och har väldigt ont. Vi är omtumlande allihop och tar en timme i taget. Skitpåsk ja. Men vi har varandra.
Kram till er
Gillar detta inlägget. Fint skrivet Sara.
Tack Joanna. Utdrag ur livet.
Sambon här lider med honom, han drog ut en tand i tisdags och den gick sönder såklart. De karvade en del för att få ut den och lyckades till slut. Det har varit några dagar med smärta, men börjar ordna upp sig. Han rös när han hörde denna berättelse och kände sig t ett trots allt lyckligt lottad.
Aj aj. Man darrar ju i själen när ordet “karva” i kombination med kroppen används.
Min man är febrig och min nedresta syster går mig på nerverna med sin över-präktighet. Inte samma men lite samma – inte som förväntat-besvikelsen.
Det där tåååålamodet. Hatar tålamod.
Hoppas Danny får en narkos-tid så han kan dra ut tanden asap! Låter ju inte särskilt skönt att ha den smärtan 🙁
Glad Påsk! <3
Hoppas jag med!