Isabella Löwengrip säger att hon inte har råd med trädgårdsmästare i sommar och jag tänker att det är lika bra att min nya skoter aldrig kom i november och inte heller i december, januari, februari eller mars för jag har inte jättestor lust att lägga ut pengar på något som verkligen är nice to have och inte need to have.
Att Löwengrip ens yttrade sitt påstående visar på att det är fint att inte ha råd. Eller ursäkta min formulering, jag menar ju att det är fint att visa att man inte lägger pengar på svulstiga saker. För visst har hon råd. Och nog kommer hon absolut lägga pengar på svulstiga saker men hon kommer hellre berätta om det hon sparar in på. Och det kommer du och jag också för så snabbt har trenden svängt.
I februari skrev jag om att fult är det nya fina och det har blivit tydligare sedan dess.
Oavsett om vi har råd eller inte så gör vi Sverige en tjänst om vi inte spenderar så mycket pengar just nu. Samhället drar åt svångremmen för att vi inte ska spendera. När vi spenderar mindre så går inflationen ner. Tyvärr är det också många som vi gör en otjänst genom att inte spendera pengar. Det är svårt det där.
Hur tänker jag om mig själv utifrån det råååådande läge som är? Jag tycker det är klurigt och frågar många i min omgivning hur de känner. Men här är några tankar i alla fall:
Många frågar oss hur det går med renovering och husbygge. Jag har satt allt on hold. Vi hade tänkt bygga ett fritidshus på tomten som första steg men det är på paus. Sparar mest massa inspo på Pinterest och Instagram just nu. Gör kanske om badrummet i huset, men det är för att min kille är rörmokare så det är något som inte kostar oss så mycket.
Jag tvekar mellan buffert och investeringar. I tider av hög inflation är kunskap den bästa investeringen och det tänker jag mycket på och tar action på. Jag vill ha lagom mycket pengar på sparkontot, faktum är att eftersom sparräntan inte är så hög – och inflationen absolut är högre – så förlorar mina pengar värde. Jag har ekonomisk trygghet i mitt företag, inte i all oändlighet, men i alla fall ett tag framöver och det räknar jag in i mitt helhetstänk. Börsen har gått ner och jag vet att det vore rimligt av mig att pytsa in pengar där eftersom jag tror på uppgång på sikt. Det strategiska, baserat på historia, är att lägga in pengar löpande. Det känns inte så peppigt bara. Men våra känslor är inte logiska.
Jag inventerar skafferiet. Jag vet inte vad mjölken kostar men jag vet att Bregott kostar 70 kr för det har alla sagt. Kostar det kanske mer nu? Jag har inga barn och vi är 2 personer i hushållet. Jag lever inte på marginalen men känslan från nyhetsrubrikerna smittar av sig och kanske är det därför jag tog upp en förpackning kålpudding från frysen som jag tänkt äta till middag?
Jag har lågt köpsug. Det trillar in triljoners nyhetsbrev i mailen men jag deletar, deletar, deletar. Är noll sugen på att köpa saker. Vill hellre sälja. Om jag köper så vill jag köpa med känsla, välja kläder med omsorg på samma sätt som jag tycker om att köpa mat från människor.
Vad har du märkt på ditt beteende?
10 kommentarer
Jag började att förändra mitt beteende för sisådär 4-5 år sedan. Efter år med småbarn då hemmet fylldes på med leksaker, kläder och skor fick jag ett enormt sug av efter att ha färre saker omkring mig och absolut inte fler. Barnen växer och de måste såklart ha nya kläder och skor kontinuerligt men jag slutade handla till mig själv. Förr kunde jag klicka hem kläder, böcker, påslakan eller skönhetsprodukter utan att jag egentligen hade något behov, det var mer en kul grej. Numera handlar jag bara när jag behöver något, till exempel nya löparskor när de gamla är utslitna. För mig är det så befriande med färre saker.
Förra året började jag på en ny arbetsplats där majoriteten har matlåda varje dag och jag blev också en matlådeperson. Det var redan innan inflationen satte ordentlig fart men om jag inte hade blivit matlådeperson då hade jag nog blivit det nu. Utelunch varje dag svider i plånboken.
Igår tänkte jag handla färsk laxfilé på Coop men tänkte om när jag såg kilopriset ???? (469 kr/kg)
vet inte ens vad lax kostar varken förr eller nu. men det svänger det där. förr var torsk billig, sedan blev den svindyr. nu är laxen dyr. inget är heller billigt.
Främst en känsla av att behöva tänka på utgifter även i vardagen; jag gjorde av med nästan 4000 kr på två vändor i mataffären och en tankning av bilen. Hoppsan. Så den där snygga fåtöljen jag hittat med en känsla av ”Yes! Den blir ju perfekt i nya rummet!” kanske jag inte alls köper. Eftersom den är onödigt dyr. Och den där cupen vi betalade innan sonen blev sjuk och inte kan åka med på, den känns mer onödig och irriterande än den skulle gjort för ett år sedan. Dessutom har jag slutat att torktumla. Så, några märkbara förändringar i ett priviligerat liv.
ja, mer kanske en känsla av att inte vilja spendera… jag längtar inte efter utlandsresa från norrland, för med alla extra nationella resor innan jag kommit till utlandet känns som ovärda pengar.
Fler matlådor och mindre utelunch.
Färre besök på Bolaget, dricka av det som redan finns hemma. Ingen uppfräschning av sovrummet som är en önskan, men inget måste.
hear hear
Har ni förresten märkt av minskad turism/mer sparsamma turister i Åre nu under vintersäsongen?
vet inte hur det spenderas pengar faktiskt, men däremot ingen direkt minskad turism nu i vinter nej – eller jo, under sportlovet men det var KRISVÄDER. så snarare styrde vädret, för veckorna efter har det varit bra beläggning jämfört med tidigare år. pratade med en restaurangägare som hade jättefullt. så nä, kan inte säga att det märks här i åre. men det är ju lite av ett annorlunda ställe också.
Svårt det där… Blir tufft för många företag om vi inte konsumerar, leder till arbetslöshet och annat elände.
Känns dock fortfarande där jag bor i en större svensk stad, som att folk fortsätter att gå ut och äta, reser etc. Jag tror att det är det uppdämda behovet och de sparade pengarna sen pandemin som gör att vi ff konsumerar (och eldar på inflationen). Men för många är nog gränsen snart nådd. Så känner jag själv iaf. Jag har nog levt ungefär som vanligt sista året, men sparandet har jag fått minska rejält och det vill jag komma igång med igen.
Sen, vid närmare eftertanke, så har jag shoppat mindre och tänker efter mer när jag handlat mat. Man påverkas mer än vad man tror av media etc.
jag påverkas bara av media märker jag. kanske beror på att jag bor där jag bor, men jag blir enbart orolig när jag lyssnar på media.