Södra Årefjällen lanserar avgifter på fjällederna i sitt område på sommaren och i Funäsdalen kostar det numer pengar att cykla på fjället med begreppet Fjällpasset. Vad är det som pågår?
Jag har varit med och jobbar i ledprojekt där ledhälsa och underhåll varit stora frågor. Hur ska lederna hålla när vi är allt fler som går, springer, cyklar (kryper?) på dem? Skatten borde gå till underhållet, ropar någon och ja i den bästa av världar borde staten ta sitt ansvar eftersom de äger allemansrätten.
Men nu gör inte staten det och för den som varit på en fjälled de senaste åren så är utvecklingen tydlig. Smala stigar är numer nästan som breda vägar. Blöta partier är konstant leriga och nakna rötter sticker upp allt mer aggressivt i takt med att det trampas ner runt omkring. Det är ett enormt slitage och det som påverkar är vi allihop som befinner oss på dem.
Naturen har en dagsform och det påverkar också. Juli 2020 var en regnig månad här i Åre vilket gjorde långt mycket större påverkan i kombination med många människor. Blöt mark är känsligare. Men vi är få som bryr oss om det. Innan jag blev uppmärksammad på det hade jag ingen aning. Och jag kan inte klandra någon annan för att sakna den kunskapen.
Jag sprang Platåleden i Ottsjö häromveckan och blev förvånad när jag såg skyltar om avgifter för vandring och löpning. Per år uppmanas man att betala 2000 kr. Ett dagspass vandring kostade drygt 200 kr. Jag betalade inte. För även om det stod avgift på skylten så vet jag att man inte får ta betalt för allemansrätten. Längs leden saknades spång på många ställen och även om jag såg att material var utlagt tänkte jag att tar man betalt för en produkt så har man också skyldigheter att tillgodose den leverans man utlovar. Särskilt när det är den 1 juli och det är högsäsong.
Det finns många tillfällen då jag betalat för underhåll på en led. Exempel på det är Flottarstigen i Runemo i Hälsingland. Där har det suttit små swish-skyltar längs med leden som förklarat att ideella krafter underhåller leden och gör den fin för mig som gäst. Uppmaningen har varit vänligt formulerad och den har gjort mig glad och tacksam och väldigt betalningsvillig. På samma sätt sitter det skyltar i Rörbäcksnäs som uppmanar till Swishdonationer för att hjälpa till med underhållet och samtidigt fylla på sitt karmakonto.
Skillnaden som gör skillnaden är hur man kommunicerar uppmaningen att bidra till upprustning på leden.
Jag vill hellre se en skylt vid ett långt spång-parti som förklarar att här ligger 3 km spång som tar 63 timmar att lägga ut. Det hade gjort mig tacksam och betalningsvillig. Eller när jag kommer till ett vindskydd och det finns ved. Säljande kommunikation handlar om att skapa känslor och längtan. Men med ordet avgift till ett aktiebolag i kombination med en allemansrätt så tror jag att färre personer känner särskilt stor lust att betala.
Funäsfjällen är något på spåren med lanseringen av Fjällpasset och sin payoff ”för fjällens framtid”. Tyvärr är detta en avgift för cyklister vilket ytterligare häller bensin på den infekterade situation som uppstått mellan stigcyklister och fjällvandrare. Funäsfjällen skriver såhär:
”Vad ingår i fjällpasset: Förutom storslagen fjällcykling så bidrar Fjällpasset till så mycket mer: Vi spångar, grusar, skyltar och underhåller våra leder. Vi ersätter markägarna som upplåter en del av sin mark för cykling. Och våra ledvärdar finns ute på lederna och ser till att allt flyter på och både människa, djur och natur mår bra. Dessutom ingår det utveckling av nya leder. Allt går med andra ord direkt tillbaka till vårt område.”
Skillnaden mellan en traillöpare och cyklist nämns inte men det framgår tydligt att cyklisterna ska betala medan vandrare och löpare slipper. Enligt mig är det en olycklig utveckling.
Eftersom slitaget på befintliga leder är enormt i fjällvärlden så behövs det någon form av utveckling. Att lägga spång är kostsamt underhåll och det ironiska är att på 70-talet så gick staten in och subventionerade detta eftersom arbetslösheten var hög och detta var en bra kombination av att få människor i arbete för en god sak*. Idag kräver all spång underhåll – det är dyrt och vem ska betala?
(*Kanske kan du som läser backa upp denna fakta? Jag kan inte backa upp detta påstående utan refererar till samtal jag lyssnat till)
En vän till mig sa ”det är bra för den svenska naturen om människor börjar resa igen så att det blir mindre folk i skog och fjäll” och visst stämmer det för de utsatta ledernas skull och för den infekterade relationen till samer och markägare. Men det innebär egentligen bara att vi flyttar problemet till andra ställen.
Grundproblemet är att för många fötter trampar på samma ställe. Men hur ska filtreringen gå till så att det blir färre fötter? Vem är det som inte ska få vara med? Och vem ska betala?
Paradoxen i det hela ligger i att vi är alltfler som lockas av att åka till ställen som tar hand om sin miljö; sin omgivande natur. Vi vill åka till ställen där skräpet är upplockat, naturen rustats och där vi kanske till och mer lämnar positiva fotspår efter oss. CSR kan bli något som vi väljer våra resor utefter. Kanske väljer vi att bo på ett hotell där vi vet att 100 kr per natt går till att rusta en känd led. Eller kanske väljer vi att betala för parkeringen för att det tydligt framgår att avgiften går till att det ska finnas fräscha utedass som en service.
Jag tror att man ska kommunicera uppmaningen att betala på ett oerhört uttänkt och väl avvägt sätt. För allemansrättens skull – men också för att faktiskt maximera de pengar man får in. Och framförallt för att inte stänga ute de som inte har möjlighet att betala från chansen att vara i naturen.
15 kommentarer
Jag hade också skitit i att betala – men exakt som du skriver, får jag uppmaningen på ett trevligt och bra och informerande vis swishar jag mer än gärna en slant till någon som gjort ett bra jobb. Samma gäller MTB-leder, sätter man upp en skylt och berättar vad man gjort och är trevlig så får man en slant av mig – de som byggde stigarna jag cyklar mest på just nu har fått en liten sponsor-summa från mitt företag och jag brukar berätta lite om hur hårt de jobbar för mina MTB-kunder när vi står bredvid swisha-gärna-skylten.
Jag tror inte jag vill betala för något som ingår i allemansrätten, frivilligt med swish vore rätt melodi:)
Ärligt talat, jag betalade inte heller. Jag blev bara sur och ville backa på skylten med bilen.
Jag tycker Södra Årefjällen helt ska ta bort sina sommaravgifter. Trots att jag vet hur otroligt mycket jobb som nyligen lagts ner på exempelvis leden från Ottsjö till Hållfjället. I min mening, onödigt mycket jobb för en inte jätte-populär led. Avgiften är allt för hög(jag skulle kunna tänka mig att swisha 20kr för en bra spång varje gång jag är där, men inte över 100kr för några overkill vindskydd eller bilvägsbred och flisad led) och det gör att många inte har råd att lägga dom pengarna för en timme på fjället.
Efter att ha pratat med folk som jobbar med vinterlederna så misstänker jag starkt att det är kostnaden för längdspåren som är orsaken till även sommaravgifterna. Längdspåren är inte superpopulära och går inte direkt med vinst, antagligen behövdes det mer pengar till kassan. I min värld är i så fall lösningen på det att höja vinteravgiften kraftigt eller lägga ner spårandet helt. Jag åker gärna på och betalar för längspåren, men dom är ganska billiga.
Eftersom vår kommun lever på och av turismen så tycker jag det finns ett ansvar där att lägga pengarna som dras in på det på det som får hit en stor del besökare, vandringslederna på sommaren. Priserna hos STF eller andra stugor skulle även kunna höjas med 100kr per person som oavkortat går till att underhålla lederna i det området. Det finns Mycket man kan göra, men det Södra Årefjällen försöker med är helt fel.
Istället för att betala under vad som känns som tvång så hade jag varit pepp på att vara med och bygga spång någon eller några gånger ideellt istället. När jag vandrat i fjällen och sett nya plank ligga ute har jag nästan känt att jag velat ha med mig hammaren nästa gång för att bara kunna fixa det när jag ändå är där. Jag har också varit lite avis på alla “trail days” dom har i nordamerika när dom röjer upp vissa leder, det verkar vara skitkul event med mycket gemenskap.
Väldigt intressant. Jag undrar vad som hade skett om grannlandet Norge infört samma sak. Intressant hur det skulle mottagas av allmänheten. Inte så bra är min gissning. Men något måste ju göras för att bevara naturen i fint och hållbart skick. Men ja, precis som du säger, det finns olika sätt att kommunicera det på!
Jag håller helt med. Bra reflektioner och bra diskussion.
Tycker också att det borde bli skärpning av hur man uttrycker sig. Vill vi att människor ska följa regler så måste vi också ha styrning på språkbruket. Avgifter ska ha stöd i lag precis som det är olyckligt att myndigheterna uttrycker “skall” när det är en rekommendation. Det som händer är att respekten för regler minskas i takt med att förvirringen ökas.
Tycker istället att man bör satsa på utbildning och göra de som vill njuta av vår fantastiska natur en aktiv deltagare i att ta hand om detta som en community. Tycker här att det bör göras en rejäl satsning av både turism som naturenheter och drar ihop utbildning i kombination med att identifiera alla små praktiska steg och verktyg. Då kan man istället skapa en empowered community.
Tipsar om boken pleasure activism för mer inspiration!!
Hej Sara, first of all, thank you for sharing. Actually I don’t have a good feeling about the idea that we should pay for the use of nature. Exactly because you are rightly saying that we should get an adequate consideration for each payment. That’s because I’m thinking of how some deal these days with our garbage men (not only with those colleagues). … „Because i paid for someone to clear away the garbage, i can leave it everywhere.“ … I don’t want that in the cities and I certainly wouldn’t want that in nature. But nevertheless you are right of course. The question is not WHETHER the use of nature or the remedying of its consequences must be financed (of course it must) nor HOW it should be financed (there are always right and wrong ways). No, the question is whether it was poorly communicated, what you are describing, or if that, what was communicated, was supposed to be like that. And isn’t it now also the case in other public infrastructure sectors (e.g. pension system, health care etc.)? It always costs more and more. But people have the impression that the performance is getting less and less. At least here in germany. Perhaps nature cannot really be compared with the aforementioned systems. But nature also cannot really be reformed if something “goes wrong”. … By the way: I think that’s true about the investments in the 70s. For us, those were the golden years of social democracy. The government round the Chancellor Helmut Schmidt (1974 – 1982) at that time invested heavily in many infrastructure sectors (which of course means a lot of maintenance and renovation costs nowadays). They wanted, for example, to lay fiber cables in each individual village. True, at the taxpayer’s expense. But do you know what that means? … in every single village!? … fiber cables!? … Unfortunately then the social democracy was replaced by the “capital telecracy”. Who knows. … If that would have worked. … Maybe today I would live in the countryside. In a house by the lake. And knew what i have paid for. …
Jag tycker vi ska höja skatterna igen så att de räcker till sånt här. Men alla vill ju ha sänkta skatter såatte… (insert lång diskussion om vem som vill betala för vad, men orka)
Låter märkligt i mina öron att lägga på skattesedeln för alla enskilda personer. En urban person i Malmö som reser utomlands om somrarna är kanske inte så pigg på att betala underhåll för vandringsled i Jämtland. Lite som när man höjer bensinskatten för alla i Sverige för att få ner bilåkandet i stan och det slår på landsbygden.
Går ju att uppnå ett liknande resultat med smartare punktinsatser istället, som faktiskt berör de aktuella människorna. T.ex. kan man höja tullarna istället för bensinskatten så inte landsbygden behöver betala för stadsbornas ovilja att åka kollektivt eller leva med buller utanför fönstret. På samma sätt kan man kanske införa vägtullar till populära och slitna friluftsområden (t.ex mot Storulvån, Vålådalen) och höja parkeringsavgifterna på dessa platser.
Och som bonus även, som Sara skrev, be om frivilliga donationer stora som små. Dvs öka betalningsviljan istället för att påtvinga kollektiva avgifter.
Det är en oerhört svår fråga men som i grunden handlar om att man inte har ett lagligt stöd att ta ut en obligatorisk avgift för. Vi har haft dialog med naturvårdsverket kring detta och fick ett tydligt svar. Allemansrätten innebär att oavsett är löpare, cyklister eller vandrar får vi röra oss fritt utan att vi stör eller förstör. För att man ska kunna ta ut tvingande avgifter för leder måste leder vara en anläggning i juridisk mening. Då kan man upphäva allemansrätten.
Som i funäs fall är det befintliga leder som har skyltas för cykling (sedan rustas och underhållits ja). I deras villkor för trialpasset står det att man förbinder sig att enbart cykla på de befintliga lederna som gäller för kortet. Galet det med. Man får ju cykla på andra stigar.
Det är olyckligt att man skiljer på cyklister och vandrar och jag köper inte argumentet att cyklister som grupp är de som förstörs mest utan som du skriver Sara, det är det sammantagna trycket.
Det som oroar (och fascinerar mig) är att så många inte reagera at det faktiskt är vinstdrivande företag som kräver ersättning även på statlig mark. För det delas ut pengar till underhåll av länsstyrelse och Naturvårdverket. Att de pengarna inte räcker är tydligt och det måste diskuteras om sätt att kunna göra våra fjäll hållbara. Eller vår natur överhuvudtaget. Men att kräva betalat för att vandra eller röra sig fritt exkluderar människor och det är lika viktigt att ha ed sig att det inte enbart är turister som besöker fjällen. Lika viktigt är det också att upplysa om våra skyldigheter gentemot naturen och hur man ska bete sig. Att man tar med sig sopor hem, att man är försiktigt oavsett färdmedel. Lägg pengar på upplysning, uppmuntra till bidrag om man vill, sök sponsorer, se till att mer medel till underhåll ges från stat och likande.
Jag är för en frivillig avgift så länge den kommuniceras som frivillig och är en led bra kan jag gärna betala för att den ska underhållas. Men jag är emot att ta betalt för något som är grundlagsskyddat. Och oroar mig för att det i framtiden inte enbart är fjällen som kostar att besöka utan att vi inte länger har möjlighet att röra oss fritt i naturen.
+1
Hörde ett inslag om det på nyheterna. Är tudelad i frågan. Något som jag verkligen har uppskattat med Sverige kontra t.ex USA där naturen kostar är att det faktiskt är “gratis” att vandra i Sverige. Något relativt unikt som jag verkligen hoppas får vara kvar. Ett problem till som möjligtvis kan uppstå när man skall betala är att folk skiter i att ta med sitt skräp hem för “man har betalat och någon annan ska då plocka upp efter dem”. Komplicerad fråga men att ta betalt för vandring och cykling som en direkt kostnad för de som nyttjar naturen tycker jag ger fel signaler.
Frågan om ledavgifter i fjällen är komplicerad, tycker jag. Jag bor inte i fjällen men turistar där ibland. Jag tror att cyklister sliter mer på lederna än vandrare (naturligtvis beroende på antal), och man gör också en hel del åtgärder för att göra lederna cyklingsbara. Det kanske är olämpligt/problematiskt att ta betalt endast av vissa besökargrupper, men samtidigt är det väl en bra princip att varje besökargrupp ska bära sina egna ”kostnader”? Slitaget är det väl svårare att debitera för, men åtgärder på lederna borde kanske ledförvaltaren kunna ta en liten slant för? Men visst, allemansrätten komplicerar säkert saken!
Jag tänker mig att cyklister i viss mån kan likställas med längdskidåkare. För längdskidåkning blir det allt vanligare med avgifter i form av spårkort och jag betalar gärna (en rimlig peng) för att få åka i välpreparerade spår. På samma sätt kanske cyklister kan betala för den ”infrastruktur” som krävs? Det verkar krångligare att låta vandrare betala för utnyttjandet av leder – de kan ju enkelt hävda att de går bredvid eller bara korsar leden och på så vis ”komma undan”.
Trots mina resonemang ovan så vet jag inte riktigt vad jag tycker, men dina tankar om tydlig/lämplig kommunikation av budskapet är kloka. Att betala t.ex. parkeringsavgifter skulle jag gärna göra om jag vet att de går till något bra!
Det är bullshit om cyklister ska betala för underhåll och de sen lägger tvådelade klassiska spänger som inte går att cykla på. Betalar gärna extra frivilligt som du säger, men om jag ska göra det i egenskap av enkom cyklist, då vill jag se cykelspecifika insatser för dom pengarna. T.ex. att alla spänger täcks med hönsnät så att mitt bakdäck inte kan kila fast emellan brädorna. Swishar tokgärna för såna initiativ (t.ex. hemma i Bergslagen där Friluftsfrämjandet gjort så)
Vill man däremot att cyklisterna ska betala för allas gemensamma slitage då har man ju bara pekat ut en syndabock att häxjaga för andras vinning
Inser att jag lät otroligt hård haha – inte alls min mening! Jag är både vandrare och cyklist och förstår bara inte varför jag ska anses betalningsskyldig i egenskap av det ena men inte det andra. Höll därför med i ditt resonemang 🙂 Jag tror absolut att cykel kan slita mer på natur i vissa avseenden (finns forskning på att det görs när det exempelvis är brant och löst) men jag är övertygad om att vandringskängor också gör ett bra jobb med att bredda leder och förstöra vegetation omkring sig. Exempelvis när man försöker undvika ett blöthål genom att skutta på täppor på sidan, där jag istället med cykel plöjer rakt igenom utan att störa kringliggande natur
Summa summarum- tyckte ditt resonemang var vettigt och ville addera till det (lite väl hetlevrat) 🙂