HUNGRIGAST i världshistorien

Jag har börjat träna med PT här i Åre. Jag har längtat. Back in the days tränade jag rätt mycket med PT. När det var som mest intensivt tränade jag med en PT två dagar i veckan för tio år sedan. Jag bodde i Halmstad och minns så väl hur vi sågs nästan hela tiden. Efter det har jag kört i perioder med lite olika personliga tränare. Ofta med syftet att fixa till min rygg. Men det fixades ju med en ryggoperation sedan.

Just ryggen och att jag blir äldre (jag vet, wtf liksom!) gör att jag vill investera i min hälsa. Och framförallt i min styrketräning – eftersom det utgör grunden i allt annat jag vill göra. All stiglöpning, cykling, skidåkning, kitesurf och resten.

Hade jag fortsatt träna själv hade jag tränat det jag redan varit stark i. Men det är ju inte det jag behöver fortsätta träna. Framförallt måste jag ju träna på mina svagheter för att få en ökad balans i kroppen.

Nu är det fem gånger jag kört med PT Frida Dahl och jag har haft träningsvärk prick varje gång. Inte för att träningsvärk är det ultimata beviset på bra träning, men för att mina muskler är i chock. ”Hallå vad gör du” skriker de åt mig och biter fast i träningsvärken som surnar rejält.

Frida är grym. Hon sätter ihop övningar med en bra mix utifrån vad jag behöver. Våra timmar känns jävligt värda. När jag har en sådan känsla i kroppen känner jag mig nöjd.

I måndags vaknade jag med en lätt irriterad känsla i ryggen. Den jag får när jag överbelastat lite för mycket. Jag får den inte direkt – den kommer lirkandes en vecka efteråt. Det kommer alltid vara en balansgång för hur mycket jag kan belasta. Men det som kändes så bra när vi tränade var att hon gjorde om den tänkta planen och så gjorde jag övningar som fick ryggen att kännas bättre.

Jag läkte mitt ryggmärgsödem förra vintern genom att göra övningar som fick nerverna att gå i rätt spår. Det var så min läkare sa att jag skulle göra – men att han inte kunde säga exakt hur. Jag hittade en övning som funkade och två veckor senare kändes ryggen bra igen. Det kändes som ett under men det var det såklart inte. Bara en ytterligare insikt hur fantastisk kroppen är. På samma sätt kände jag med en av övningarna på Fridas pass. Den är inte tung – men den gör så att mina nerver går i rätt banor. Det låter flummigt kanske, men är så spot on!

Hur som helst. Vi har tränat i två och en halv vecka och jag är så sjukt hungrig numer. Inte sugen på socker och sådan skit. Utan HUNGRIG. ”Vad bra” svarade Frida på det.

Imorgon är det dags igen för vårt sjätte PT-pass och planen är att köra två gånger i veckan ända in i vintern. Hon drar på träningsresa nästa vecka och jag drar på en resa veckan därpå, så det blir lite PT-hål här och var men det gör inte så mycket. Jag har redan fått mycket inspiration till min egen styrketräning de gånger jag och Frida inte hinner ses!