Månskenstur med pannlampa

Ni vet hur det är ibland. Man går upp lite senare än tänkt och fastnar med kaffekoppen vid en rackarns trevlig långfrukost och sedan tar något uppmärksamheten och man kan inte slita sig och så blir klockan både två och fyra och sex. Och man har inte gjort något ”vettigt”. Ingen power hour och inget träningspass. Man har inte sprungit uppför någon fjälltopp och inte heller genom en storskog och man har inte vrålstädat hela lägenheten och man har inte hunnit med vare sig det ena eller det andra.

Ungefär så var det igår.

Dagar då det blir så brukar inte vara mina bästa. Jag blir på väldigt dåligt humör när rastlösheten tar över min kropp – och det gör den när jag inte gör något ”vettigt”. Och det med besked.

Klockan 19 drog vi på oss ytterkläderna och satte pannlampan på huvudet och åkte upp mot Ullådalen för en skidtur. Jag trodde att vi skulle få pulsa genom all nysnö som fallit men vi fick fin pistbädd istället. Våra turskidor tackade och tog emot och det gick lite snabbare än annars. Månen sken och det gjorde pannlamporna också och det snöade rätt in i ögonen och det var riktigt mysigt trots snålblåsten där inga fjällbjörkar skyddade mot väder.

Det var himla fint faktiskt. Och jag var på strålande humör!

Och när vi kom hem gjorde min kille middag som serverades någon timme före midnatt och vi skålade i champagne som sig bör när man mår riktigt, riktigt bra. Det var en bättre lördag trots allt!