Highs and lows

För ett år sedan ägde jag världen. Känslan var att inget kunde stoppa mig. Det är klart att jag hade dalar, men jag var ändå ostoppbar. Allt var möjligt.

I början av juni gjorde jag Lofoten och varje dag och varje mil i vår husbil var ett äventyr. Jag minns att den största utmaningen handlade om att få el till telefon och dator. Och att det var fruktansvärt deppigt när vi lämnade ett grönskande Norge och övernattade i ett gråregnigt Kiruna. Vi drog för persiennerna i husbilen och jag låtsasdeppade. Jag minns det med stor humor såhär ett år senare.

Sedan åkte jag till italienska rivieran före midsommar tillsammans med ett gäng singelkompisar och vi levde lyxliv med vår guide Lorenzo som visade upp det bästa som den italienska kusten hade att erbjuda. Det var mycket. Fan vad kul vi hade.

Lagom till midsommar anlände jag till en av mina bästa vänner i Öregrund och där firade jag midsommar i flera dagar bland blommor och islandshästar och nygrillat och kvällsjoggar. Jag älskar alla minnen från de dagarna.

Idag är den där känslan av att vara on top of the world lite längre bort. Men den finns där. Den känslan kittlar mig ibland och när den gör sig påmind så blir jag glad. Det är mäktigt att känna sig stark inombords bara genom att vara.

Just den här fredagen är jag obeskrivligt glad igen. Jag har förvisso en stortånagel som dinglar löst och som ger mig låtsasångest (vad ska jag göra med den?) men jag bär också en stor insikt om att allt jag vill göra är möjligt bara jag gör det. Just den här fredagen mår min rygg bättre än på länge och det fyller mig med hopp även om jag inte riktigt kan peka på exakt vad jag gjort över tid, även om jag vet att jag körde extra mycket rehab igår.

Jag ser fram emot att fånga den där känslan som jag bäst beskriver som unfuckwithable. Att hämta hem den igen. Äga den. För ett år sedan var livet fyllt av både highs and lows men det är alla highs jag minns. I år är livet också fyllt av highs and lows men det är alla lows som påverkar mig mest. Jag slår vad om att jag om ett år kommer minnas alla highs och fundera på varför jag ens brydde mig om mina lows.