När jag vaknade var det alldeles vitt utanför fönstret. Inte av snö men av dimma. Jag såg varken sjön eller fjället utanför fönstret och det har inte synts till på hela dagen. Det är då man vet att läget en bit upp på berget kan vara helt annorlunda. Väderfenomenet kallas för inversion och är vanligt i Åre.
Från myren i Ullådalen såg jag molnen ligga som ett lock över dalgången. Solen sken och himlen var blå och det var någon enstaka minusgrad i luften. Ljuvligt, skrev jag på Instagram!
Eftersom det snöat så mycket så knäppte jag på mig snöskorna och vandrade rätt ut i den orörda snön. Hazel skuttade fram i den djupa snön på sitt vanliga outtröttliga sätt men efteråt låg hon och sov i soffan i flera timmar.
Det var en sådan där dag som bara inte existerar i november. Men i år kommer den gång på gång. Det var nästan som den här dagen i april. Ljuvligt.
9 kommentarer
Inversion är såå häftigt!
ja det är så knasigt knäppt och mäktigt vackert!
Vilken drömdag Sara! Och coolt att dalen ser ut som en trollgryta på puttrande. Längtar så mycket dit nu!
LJUVLIGT, minst sagt 🙂
jaaaa, definitionen av ljuvligt!!
WOW! Vilka bilder. Kan det se ut så när vi kommer i december? 🙂
jag ska jobba på det!!
Vilken kamera använder du? 🙂
Jag växlar mellan Canon EOS 5D Mark IV och Canon G7X – men i detta inlägg är det bara vanliga iPhonebilder, vilket jag aldrig fotar i annars pga blir så platt.