Då tyckte jag inte att jag fångade dagen men det är de små stunderna som fastnar i minnesbanken. Ett fint minne från förra sommarhalvåret är när jag och Grabben tog en nattjogg till stranden i Halmstad strax före midnatt på årets kortaste natt. Det var häftigt med en sådan hyllning till det som var just då, just där.
Jag undrar vad jag kommer minnas från vinterhalvåret. När säsongen börjar lida mot sitt slut kommer jag tänka att jag knappt gjort någonting av allt det där jag ville och drömde om när hösten mognade till vinter. Men så blir det vår och sommar och med tiden börjar minnesbilderna sorteras fram och jag kommer minnas guldkornen. Historien upprepar sig själv för vissa saker lär man sig aldrig…
6 kommentarer
Vilken jättehärlig bild! 🙂
migaad, vad underbart med fräknar. Kom igen nu vårsolen!!!
Russin: 🙂
Malin: Japp, jag sprang de flesta men tyvärr var de flesta också i början – så det tunnades ut rätt så snabbt. Jag gillar fortfarande idén och eftersom jag ska springa mer så ska jag hålla fast vid den idén även nu i vår. Ska sätta ihop ett litet schema! 🙂
Hejsan!
Jag har en liten fundering som egentligen inte rör det här inlägget… I höstas tror jag det var så kom du upp med idén att springa dina egna lopp. Dvs när det var Lidingöloppet skulle du springa 30km terräng där du befann dig osv. Hur gick det med den idén egentligen. jag tyckte det var ett alldeles strålande påhitt! Ska du fortsätta i vår eller är du mer inne på crossfit/kettlebells just nu? Jag skulle iaf gärna hänga på i cyberloppen upp till 20 km… Ha det bra!
Jag känner verkligen igen mig i det där.