Det är rätt kul med bloggpar. Det ger ofta två bilder av en och samma sak – vilket kan behövas för att få lite mer perspektiv på vad som faktiskt är verklighet. Det mesta bloggparet må vara Nils och Isabella men jag och Grabben är ett annat exempel, om än i mycket mindre skala. Det var på sin egen blogg som Grabben först outade att han anmält sitt intresse till Boston marathon, och nu läser jag att han tydligen ska ha träningsläger med sin träningspolare. Kul för Grabben tycker jag, han kan behöva några sparkar i baken. Men så läser jag det sista han skriver och förstår visserligen hur han tänker – men tycker liksom att det är fel tänkt. Han skriver att man måste träna upp sig för att åka på träningsläger. Det är just den inställningen som gör att många inte vågar gå på en viss klass eller ett visst träningsevent och jag tycker att det är en onödig inställning. Visst är det vettigt att förbereda sig inför något men man behöver inte vara topptränad för att faktiskt utveckla sin träning. Jag tror att den inställningen snarare stjälper än hjälper…
Grabben har humor. Han tjatar ofta om att han är obesegrad ultralöpare. Gissa hur många ultralopp han ställt upp i! (Just det – ett!)
2 kommentarer
Jag tror att just ett mål som att åka på träningsläger kan HJÄLPA och vara en morot för att träna. Många drömmer om att få leva ett “proffsliv” en vecka eller två (äta, träna, sova, äta, tr-…ja du vet) men för att orka, OCH uppskatta det hela, måste man ju trots alt vara i hyfsad form redan innan.Det finns ju så himla många olika typer av läger (och träningspass) i dag och man bör välja ett som är anpassat till ens egna mål och syfte. Det viktigaste är ju att träna alls! 🙂
Jag känner alltid precis som grabben, men håller med dig i sak. Man är lite för hård mot sig själv rätt ofta.