Idag har jag gått och längtat hela dagen efter min andningspaus. Efter det där tillfället då jag inte behöver göra något annat alls än att sätta ena foten framför den andra. Om och om igen i det tempo som min kropp vill springa i just ikväll. I ett mjukt mörker ser jag fram emot några kilometers löpning med sval luft i mina lungor. Syre i blodet. Snö under skorna. Ljuv musik i öronen. Eller, i alla fall någon som pratar.
Det är härligt att löpning kan vara så mycket. Hårda tuffa tävlingar och mjuka sköna andningshål.
[insert]
[/insert][insert][/insert][insert][/insert]
6 kommentarer
Älskar dina bilder <3
Du+truckerkeps+timmer+skjorta = perfektion! Så fint alltihop 🙂
Åh, precis så var det igår. Underbart!
Träningsblogga: visst är det!
Mia: fick den av min morfar i julklapp, ska hälsa honom att det var ett bra köp! 😉
Du klär galet bra i den där skjortan alltså. Håller med. Löpning är så mycket. Just nu andas jag mest och tänker goda tankar medan jag springer 🙂
Ja, löpning är oslagbart!