Låt oss prata om det där med mat för en kort stund. DN har under några veckor publicerat en serie artiklar på temat “Varför gör maten oss så arga?”. Efter att ha läst ett gäng rätt dåliga artiklar läser jag nu en intressant – en intervju med en måltidsforskare. Att forska på beteenden verkar för övrigt sjukt intressant! I mitt nästnästa liv ska jag bli forskare. Mitt nästa liv har jag redan andra planer för.
Jag tror inte man kan avfärda alla diskussioner som har med ätande utifrån ett visst syfte (typ hålla sig hälsosam, gå ner i vikt eller vad det nu kan vara) genom att säga att man ska äta enligt sunt förnuft. Jag tror man måste ha mer förståelse för beteende och andra underliggande orsaker. Inte minst kunskap. Vad är sunt förnuft?
Jag har fått några frågor om Paleo och om hur strikt jag är. Jag vill inte äta Paleo för sakens skull. Jag vill äta det jag mår bra av – mat det är någon mening med. För att veta vad det är måste jag vara påläst – och att vara påläst kräver ett visst mått av intresse. För alla som inte är så himla intresserade av mat och vad den gör med oss så funkar det bättre att hålla sig till en kosthållning med ett “känt” namn (läs: diet) med en checklista på vad som är bra eller inte. Men så fort man nämner ordet diet så är det som om många läser ordet “extrem” istället. Tänk vad kvällspressen och liknande gör med oss…
Mat är ett fascinerande ämne som verkligen väcker känslor – och det är inte så konstigt.
Favoritlunchen från Blueberry. Fast numer när jag vet att jag inte mår bra av bröd så skippar jag det.
9 kommentarer
Ja jösses. Det är käsnliga grejer det där… Kan inte ens räkna till hur många gånger jag har fått försvara och förklara mitt val av att bara äta vego. Det är liksom helt ok att ifrågasätta men om jag ifrågasätter någon som äter kött… Då är jag illa ute…
Pilla: ja alla är verkligen berättigad till en åsikt eftersom alla har erfarenhet
Kaffeutansocker: just dömandet är intressant
Västgötskan: håller med dig om att man inte ska övertala andra – men vad jag tycker om att matfilosofierna har namn kan man nog läsa mellan raderna. jag tycker det är bra. mat är inte bara mat. mat är så mycket mer.
Fitnessguru/energetica: jag har läst den – håller med om att den är ritkigt bra!!!
Jojohanna: gör det! 🙂
Tack för tipset om artikeln. Ska ta och läsa mig igenom lite.
“Hjärnkoll på vikten” behandlar just detta ämne, det mänskliga beteendet och hur det påverkar vårt förhållande till mat. Riktigt bra, lättläst och intressant läsning med lättförståliga medicinska förklaringar. Verkligen att rekommendera för den som vill fördjupa sig i området.
Jag anser att alla får äta som de vill.
Däremot tycker jag det är irriterande när andra försöker “pracka” på mig med snack om hur otroligt bra “deras” diet är.
Och varför måste ALLA varianter av mat kategoriseras? LCHF, LCHQ, GI, Tallriksmodellen, och tusentals andra “dieter”.
Mat är mat, punkt. (Mer eller mindre bra förstås)!
intressant att maten väcker så starka känslor, både för en själv och för alla runt omkring som dömer en för vad man har på tallriken..
Eller hur, det är lätt att klaga på hur, vad och när någon äter och äter gör ju alla ( i olika mängd och smak) så inte konstigt att det är ett hett samtalsämne. Det är typ som att prata om väder. Alla kan ha en åsikt och man behöver inte vara Einstein för att vinna en matdiskussion.
Anna: ja, artikeln är intressant och lyfter fram en ickekänd bild av hur mkt det påverkar oss
Just den biten, att våra matval väcker så starka känslor, är faktiskt intressant. Det ligger ju andra faktorer bakom – när folk blir irriterade på de som väljer att äta på ett visst sätt betyder det väl oftast att de själva önskat att de hade orkat göra något åt sina egna vanor. När jag tog bort sockret (no no, är tillbaka i träsket igen) så fick jag ägna massor av tid åt att förklara varför jag inte åt socker – och att försvara mig. Man var inte socialt accepterad och man stack ut. Inte bra.