Lör 18 okt: Jogging i underbart väder

Vad händer om man ger sig ut och joggar i regn? Ingenting. Man blir bara lite blöt.

8 km raksträcka

Jag ville ut och springa redan igår. Men mellan jobbmöte, lägenhetsbesiktning och capirinhas på after worken hanns det aldrig med. Synd! Jag brukar inte vilja felprioritera sådär. Därför var jag väldigt benägen att komma ut idag. Det fick regna hur mycket det ville. Jag skulle absolut ut och springa! Grabben gnällde och velade, men till slut bestämde han sig för att komma med – trots att han är fullkomligt övertygad om att han smälter i regnväder.

Vi startade i alla fall i dagsljus…

Jag hade en stark längtan att springa den mest långtråkiga rundan jag sprungit i hela mitt liv. Jag kände att jag ville bemästra den. Ta revansch! Denna runda är en lokal Halmstadsrunda som går som en spikrak fyrkant. Jag är allergisk mot raksträckor och här finns inget annat än raksträckor. Ikväll märkte vi inte av dem så mycket. Regnet piskade i ansiktet, vinden ven om öronen, det var mörkt och det kändes som om vi hade alla naturens element emot oss. Vi hörde inget, vi såg inget. Det var fullkomligt underbart med andra ord!

En raksträcka…

Och en till…

Och ännu en till…

Jag är faktiskt inte ironisk. Inget får mig att känna mig så levande och så nöjd som ett löppass i regnrusk. Belöningen efter allt slit på raka vägar och envis motvind kom den sista kilometern. Den gick nedåt. En lång och skön nedförsbacke som tillät mig att sträcka på benen. Spurten hem de sista hundra metrarna var en bit kaka. Hallelujah!

Hallelujah moment!

Det satt fint med en varm bastu efteråt!

>