Att åka till svenskägda Camp Halibut på Sørøya i nordligaste Norge har varit min killes dröm sedan före pandemin. Då var denna camp relativt okänd. Idag är den fullbokad. Härifrån langas bilder på två meter långa hälleflundror för jämnan. Nästa vecka satsas det på rekord i rödspätta. När vi var där var det ett gäng som fick stor torsk på 18 kg. Det är något med stora fiskar, enligt killar. Jag följde med på denna enorma fiskedröm, som var laddad med höga förväntningar.
Vi var fyra personer som trängde ihop oss tillsammans med en mängd packning i en enda bil och körde 20 timmar norrut, från Åre. Våra vänner började egentligen sin resa i Göteborg, och lade därmed 500 mil under sig denna vecka. Vi övernattade i Luleå båda vändorna (Hotell Savoy är bästa hotelltipset) och passerade ett gäng mil i Finland, och så Norge såklart. Förbi Alta och så en kurvig väg längs fjordar ut till Øksfjord ferjekai där vi ställde oss i filen med bilar som skulle till byn Hasvik på Sørøya. Vi hade god marginal tidsmässigt tyckte jag, men höll ändå inte på att komma med. Tydligen har biltrafiken till Sørøya ökat betydligt de senaste åren. Det går runt tre färjor per dag och vår tur kl 19.45 var den sista för dagen. När vi skulle åka hem ville vi komma med första färjan kl 09.45 från Hasvik mot Øksfjord och var på plats i kön redan kl 04.30. Det hade funkat att komma dit vid 06 också, men inte mycket senare.
Det var soligt när vi kom fram till Sørøya i måndags förra veckan, och det är alltid en bra start att mötas av grön vegetation, vita stränder och turkost vatten. Dagen därpå – vår första fiskedag – var det grått och regn och bistert kallt för att vara en högsommardag i juli. Ändå var det ett bra tillfälle att komma ut till legendariska stället Storskalltaren, cirka 2 timmars båtfärd från land. Överlag hade vi relativt bra väder vindmässigt, vilket innebar att vi kunde komma ut och fiska alla dagar. Har man otur så blåser det så pass mycket att man får hålla sig närmre land.
Jag och min kille har varit till sex eller sju olika fiskecamper i nordnorge de senaste åren. Vi har valt fiskecamper med moderna boenden, gärna stora fönster ut mot vattnet och bra faciliteter. Att äta god mat och att umgås. På Camp Halibut lägger man extra vikt vid att umgås mellan sällskap, och eftersom det var så fullbokat så fick vi plats i dubbelrum med eget badrum, men med gemensamt kök och lounge. Därför kom det sig att vi delade utrymmen med ett gäng från Skottland och ett annat svenskt sällskap som kom långt söderifrån.
Vi hörde från andra sällskap att man vanligtvis har gemensamma genomgångar med dagens väder och vind och tips på ställen att åka till. Fisket utanför Sørøya är väderutsatt och att åka till ställen som Storskalltaren bör man inte göra som ensam båt, utan helst i sällskap med andra. Under vår vecka på plats var det inga sådana genomgångar, vilket var synd. Däremot åkte vi med guide två dagar vilket var lärorikt.
Vår guide, Fredrik, tog oss med för att fiska riktat mot hälleflundra. Det var då som Danny fick upp sin största hittills: 127 cm lång. Han hade egentligen önskat en dubbelt så stor, men kanske nästa gång. Tydligen är tidigare på sommaren riktigt bra för hälleflundra, och att fiska utifrån månfas och tidvatten förstås.
En annan dag ägnade vi oss åt riktat fiske på rödspätta. Och i tjugo minuter fiskade vi riktat mot uer, eller kungsfisk. Allt fiske fungerar på olika sätt. …även om jag faktiskt fått en hel del på min favoritpilk: uer, hälleflundra, torsk och bleka, kolja, långa, lubb och oändligt mycket sej.
Eftersom vi var ute efter stor fisk denna gång så släppte vi tillbaka det mesta av vår fångst. Det vi filéade och stoppade i frysen var två hälleflundror, några större torskar och ett gäng makrill. De senaste åren har Norge sänkt kvoterna som tillåter hur mycket fisk man får föra med sig över gränsen. Nyss var det 18 kg per person, i år är det 15 kg. Vi åkte hem med två fyllda kvoter på fyra personer skulle jag uppskatta.
På campen brukar man dela upp gäster i två kategorier: de som vill fylla frysen och de som vill få stor fisk. Stor fisk släpps också tillbaka till havet. För hälleflundra gäller att man får ta upp de som är mellan cirka 90-130 cm (minns inte exakt, men däromkring) och bara en hälleflundra per person i sällskapet – all annan hälle måste gå tillbaka. Vi fick också upp några havskatter i båten, men det var också begränsat till max 5 kg per vecka. Alla havskatter fick simma vidare igen.
Vi tillbringade många timmar per dag på båten, som var den mest kompetenta båt vi hyrt på alla våra fiskeresor till Norge. Det märks att Camp Halibut lägger krutet på båtarna, inte på boendet (som var det boende med absolut lägst standard vi hittills bott på). Det var utmanande att inte ha tillgång till bensinpump på plats. Istället åkte guiderna och fyllde massor med dunkar varje dag. En morgon, när det var fint väder och vi verkligen ville matcha tidvattnet, så kom vi inte ut i tid eftersom det inte fanns bensin att tillgå. Vi stod och studsade i frustration ett tag i finvädret innan insikten landade att det var rätt världsligt ändå. Det var visserligen vår sista dag på Sørøya, men vi hade inget världsrekord att sikta på. Bara stor fisk som vi ville få på kroken.
Jag var vin- och champagneansvarig och tog i vanlig ordning uppdraget på stort allvar. Vi hade med en champagne till varje dag, men hann faktiskt inte med riktigt alla. Bland middagarna serverades smörstekt rödspätta, fish tacos, bakad hälleflundra med risotto, hummersoppa med pilgrimsmussla och annat gott. Till lunch var det faktiskt enklast att ha med Real Turmat, även om vi vissa dagar också gjorde mackor och lade i ryggsäcken.
I vanlig ordning gick dagarna på havet alltför fort. Det var inte bara fisket. Det var späckhuggarna som simmade nära oss, tumlarna, valarna, lunnefåglarna (som kan dyka 60 meter) och stormfåglarna (som blir 40 år gamla). Hela tiden händer saker som fascinerat fångar ögat medan vi sitter i en liten, liten båt på ett stort, stort hav. Det är mäktigt.
Jag tycker väldigt mycket om våra fiskeveckor i Norge, det är min bästa form av återhämtning och skärmfria dagar. Det är som med flugfisket hemma i fjällen; att bara få vara i närvaro med naturen runt omkring mig. ❤️
Fler fiskecamps vi varit till:
Nordskot ligger på ön Steigen – som är som ett okänt Lofoten med sin natur och sina stränder.
Havsfiske hos Traena Arctic Fishing
