Helgen gjorde mig pirrig. Den krockade rejält och jag älskar när det krockar. När det var mitt i natten mot måndag blev det tydligt i mig att jag behöver leva hela livet i krockar. Jag blir uttråkad annars.
I lördags ställde vi ut skotrar, pickup med taktält och släp och stod i regnet och pratade prylar med massor av folk. Sedan blev det middag på O’Learys. Snudd på fest. Innan jag körde hem oss. Och i söndags kom vänner på besök och lagade flerrätters middag. Vi plockade upp viner från källaren och så hade vi en sittning som varade i sju timmar. Var aningens trött på måndagsmorgonen, men jag pallrade mig upp och levererade en full on arbetsdag. Work hard, play hard är min devis. Har absolut gått in i maskinläge och levererar när det krävs. Det krävs just nu.
Ska ställa om mitt mode lite senare.
Hur som helst, låt oss prata om söndagen. Kan vara det bästa jag vet att få gå ner i vår källare, tillika temporära vinkällare, och plocka upp både fynd och dyrgripar.
I söndags började vi med en Guy Michel champagne anno 2001. Vintage alltså. Eller millésime. Det betyder att innehållet i champagnen är från ett särskilt år, till skillnad från en cuvée som betyder att innehållet är en blandning från flera år. Man gör cuvée när man vill att champagnen ska smaka typ samma jämt. Millésime gör man på exceptionellt bra årgångar. Har skrivit inlägg om tips på ställen att besöka i champagne och lite begrepp som hör till. Millésime ingår i det inlägget tillsammans med mycket annat.
Guy Michel är en producent vi besökt, och även beställt från genom Systembolaget. Deras grej är verkligen årgångschampagne, gärna med ålder. Den äldsta jag druckit från Guy Michel är en 1982:a.
En annan grej om champagne: jag gillar sådana glas som på bilden ovan. Ej flöjtar. Kan ha nämnt det flertalet gånger tidigare. Är tydligen något jag känner starkt för.
Det var i alla fall Tobbe och Ebba som kom på besök. Proffs från Höga Kusten. Proffs i ren allmän bemärkelse sådär, men särskilt när det kommer till mat, kök, vin och besöksnäring. Sådana gillar man att ha hemma hos sig. Särskilt som Tobbe också tog med sin stora kockväska som säkert vägde 25 kg och innehöll allehanda bra saker. Stavmixer till exempel, för sådan har inte vi hemma.
Däremot har vi en avancerad knivslip hemma, oanvänd, och den skulle givetvis testas. Tobbe råkar vara proffs på det med och nu är alla knivar sylvassa och även yxan med. Danny kan ha sagt att han ska finhacka kryddor med sin yxa framöver. Har ej sett det hända än vilket ändå är tur. Eller rimligt. Både och faktiskt.
Efter knivslip och champagne sattes det igång med matlagning. En löjromstoast var först ut och Tobbe gjorde den med sötpotatiscréme OCH lemoncurd som fyllning och man ba va?
Champagnen var utmärkt till, tackar som frågar.
Har noll bilder från Ebba från kvällen men det var för att det var Tobbe som stod för underhållningen (förlåt Ebba, du var faktiskt också skoj) vid köksbänken mellan klockan 17 fram till 00.30 cirka.
Nästa rätt var råbiff på ren. Tack för det Jillie! Missa inte deras leveransturer förresten – de passerar både Stockholm och Västkusten och många platser däremellan. Fler förtjänar att äta bra kött och ren tillhör den kategorin. Otrolig råvara.
Det var mycket tillbehör på råbiffen, bland annat en shiitakemajo och så en otrolig äppelgelé jag köpt på Flammans i Storlien. Och knäckebröd från Majas. Har bara nämnt hälften av sakerna så förlåt för det.
Vi öppnade en Son Antem Fosca till det. Klassiker. SÅ bra. Blev frälst av dessa Johan Lidby-viner i samband med Åre Vinfestival för några år sedan och beställde hem flaskor efter det. Tips tips. Årets vinfestival är förresten 5 december.
Efter råbiffen var det dags för torsk som jag fiskade upp långt ut till havs i somras. Torskrygg med goda grejer och inte en enda bild blev det vilket ju är dumt. Men det blev film:
Tobbe gjorde smörigt skum i sifon och det gillar man ju. Halleluja. Öppnade en Riesling från Haart i Moseldalen. Årgång 2018. Har verkligen börjat gilla Riesling men långt ifrån alla. Sybille Kuntz är fortfarande min mest pålitliga favorit.
Det är oklart vad klockan var här men det var i alla fall dags för lammsadel. Lamm från mammas gård i Hälsingland. Ingen ekologisk märkning utan ännu bättre. Gräsbetande utelirare (autoc ville skriva uteliggare…) som fick gå in när de ville.
Tobbe skapade en anrättning med brysselkål och stekt svamp och grejer och serverade family style tillsammans med syrlig dillsås. Rioja är klassiker till lamm så jag korkade upp en Martin Cendoya från Eugen Ugarte. Det hela var otroligt trevligt, kanske min favoriträtt från middagen på det stora hela. I stark konkurrens med råbiffen…
Inför middagen hade det konverserats en hel del i en Messengertråd och förslagen på dessert hade överträffat varandra. Soufflé, skrev någon. Glass, skrev en annan – fast lite för sent med tanke på frystid. Men sedan var det Tobbe som återigen steppade in som hjälte och gjorde chokladmousse i vår Ninja. Och så rostade han mandelmassa och grejer och voilá där var den – tillsammans med ett glas Marsala:
En kaffeservering fick avsluta kalaset, tillsammans med en grappa som doftar mandelkubb och beskrivs som wow av de som gillar grappa. Jag tillhör inte den delen av befolkningen vilket är synd, för det verkar både roligt och creddigt att gilla grappa. Kan dock ej låtsas.
Någonstans bland alltsammans vill jag posta denna bild också. Låt mig presentera Tobbe och stöket:
För det är ju så det blir, och ska bli. Stökigt! Laddade diskmaskinen tre gånger efter kalaskvällen. Första gången med allt utom vinglas. Dagen efter var det dags för två omgångar vinglas, som ju behöver sin rättmätiga placering för att må bra i diskmaskin. Vi har sådana där mojänger för vinglas som man kan köpa till. De vill inte stå och snurra på plastpinnar för då mår inte kristallen bra. Och diskar man dem för hand så ökar risken att slå sönder dem, så det är rakt av dåligt.
Det var en bättre söndagsmiddag, så att säga. Och idag när det är tisdag så har vi ätit nudelsoppa. Också gott.
