Igår kväll kom jag hem med bilen fylld med den värsta sortens packning. Det vill säga spretig packning. Väskor, IKEA-kassar, någon bortglömd matpåse. Det var tält och sovsäck och campingbestick som måste diskas. Sneakers, systemkamera och smink. Och som om inte det vore nog: Hazels urna som jag försökt ha på en värdig plats i bilen sedan i fredags.
Det var i torsdags för en vecka sedan som jag började packa för tältnatt vid Ottsjön, taktältsnatt någonstans i Funäsfjällen – inklusive kök och pinaler – och sedan tre dagars konferens med företagare i Tänndalen. Och gärna en hel del gravelcykling när tillfälle bjöds.
Tältnatten var vacker. Kall och klar och allt det där som gör att den placerar sig i minnet länge. Dagen efter, då det var lördag, gjorde vi oss ingen brådska utan packade ihop allt i lagom tempo och sa hej då och sedan tog jag sikte på Flatruet. Jag hade en längtan dit, och att cykla gravel där.
Flatruet är Sveriges högst belägna allmänna bilväg (grusväg) och som går över ett lågfjäll. Hela Flatruetvägen är drygt 40 km och det tar mig bara runt 20 minuter extra att köra över fjället än att köra runt via Åsarna och den bekväma asfaltsvägen. Val görs med anledning av bil förstås, men jag kör ju grusvägsbil så då måste grusvägs- och utsiktsupplevelsen maximeras.
Tanken om att cykla gravel lade jag ner ganska snabbt. Det var lördag, ganska mycket turister, det var blåsigt och tanken lockade inte alls. Så efter att ha ställt mig på en ensam parkeringsplats långt bort från vans och utlandsreggade husbilar och filosoferat över livet, åkte jag vidare.
Jag hade en längtan efter en taktältsnatt – egentligen var som helst – med sovsäck och massa mys i tältet, och datorn i mitt knä och många fria timmar att redigera bilder vilket uppenbarligen är en favoritsysselsättning. Min form av pyssel. Det fanns några ställen längs grusvägen jag precis körde på, och med facit i någon form av efterhand skulle jag passat på att ställa mig där, gömd från vägen och i lä i lågland. Men istället passerade jag Funäsdalen och körde vidare mot Svansjökläppen som förvånande nog både är en gratis grusväg, om än i dåligt skick, och tillåter camping och som går upp på fjället.
På ett lagom perfekt ställe fällde jag upp taktältet och betraktade mitt enkla mästerverk innan jag fällde ner alltsammans igen. Det blåste för mycket. Inte för taktältets skull. Nog skulle det hålla allt. Men jag skulle inte kunna sova i det. Vinden var högljudd och byarna skulle tillta och jag hade inget nät på min telefon.
Dags att aktivera plan b helt enkelt:
Det blev en natt på Fjällnäs, Sveriges äldsta fjällhotell. När jag svängde förbi för att göra en spontan walk in-bokning såg jag att det var min kollega från förr, när jag var marknadschef på just ett hotell i fjällen, som stod för ansvaret. Det blev ett hjärtligt återseende, och sedan en tidig kväll för min del.
Morgonen efter kom Wilda på frukost innan jag besökte hennes omtalade hem drygt 900 meter över havet och utan bilväg på vintern. Sedan åkte vi vidare till Lina Skandevalls hus i Tänndalen. Denna lilla by, med bara några hundra året runt-boende, får bra reach i media tack vare dessa två rätt högprofilerade människor. Lina som blivit house hold name genom sina stående inslag om resor, ofta med svenskt fokus, i TV4 Nyhetsmorgon och Wilda som nu senast hade en helsida i Dagens Industri om typ sig själv och fokus på frihetsekonomi och livet i Fjällnäs.
Jag och Wilda har för övrigt en pod ihop. Ingen evighetspod utan en projektpod i 6 avsnitt och den förtjänar ett eget inlägg vilket den absolut ska få. Har du inte hört talas om den innan så är det inte konstigt. Vi har inte pratat om den och första avsnittet släpptes så sent som i måndags. Sara Rönne & Wilda Nilsson, kort och gott.
På söndagseftermiddagen anslöt Malin Tegnhammar, business coach och föreläsare boendes i Sundsvall, till Skandevalls hus. Och någon timma före midnatt kom också Lina i sin numera rikskända Volkswagen camper. Vi var fulltaliga för den workation vi planerat!
Workation-vadå, kanske du undrar. Här finns många av mina tidigare blogginlägg om workations men en liten FAQ följer ändå nedan till dig som är nyfiken:
Vad är en workation?
Jo, det är en kombination av arbete och semesterkänsla – du jobbar som vanligt men gör det från en annan plats än hemma eller kontoret. Poängen är också att träffa andra som antingen är i samma bransch eller står med samma frågeställningar och utmaningar som du, för att diskutera vägval eller inspirera varandra och därför kan workation bli som en konferens mellan företagare som inte har detta inslag naturligt i sin vardag. Det där gör man lite som man vill med, beroende på hur man vill styra upp sina dagar.
Hur gör man en workation?
Är man anställd så anordnas i regel konferens någon gång då och då. Är man företagare är man själv ansvarig för sin konferens. Detsamma gäller workation. Man koordinerar ihop några människor man gillar och bestämmer en plats och planerar datum och sätter ramarna för vad dagarna ska innehålla. Jag tycker personligen att 4-6 personer och 2-3 övernattningar (2 heldagar) brukar bli bäst. Innehållet beror lite på men bör innehålla uppstyrda block i för diskussioner utifrån förbestämda teman, samt inplanerad egen arbetstid eftersom man sällan har råd eller möjlighet att inte göra sitt everyday job dessa dagar. Jag tycker att platsen är viktig. Man måste kunna tänka stora tankar. Här är Lina Skandevalls hus i Tänndalen på Airbnb.
Varför åker man på workation?
För smartness, reflektion och inspiration. Jag känner mig alltid 100% påfylld med känslan att jag kan göra allt jag vill och att mina mål flyttas minst en fotbollsplan framåt när jag varit på workation. De få gånger jag inte har känslan, så är det för att det inte varit en workations utan vi gått i fällan att bara ses som kompisar. Det är också kul förstås, men en annan sak.
Vi hade rätt mycket fokus på omsättning och affärsutveckling dessa dagar och det jag verkligen vill kasta mig in i kommande dagar när jag landat hemma är att göra en tydligare plan för min planerade omsättning och hur den ska fördelas. Jag kan antingen sitta i baksätet och låta det som blir bli eller styra upp så som jag faktiskt vill ha det. Just nu är jag någonstans i mitten av skalan. Jag fick inspiration till att höra av mig till en känd affärskvinna som är både VD och styrelseproffs för att bolla en grej och nu är vi i kontakt gällande smarta saker och det är upp till mig att ta ansvar och agera.
Men, kärnan i allt och som vi alla fyra var överrens om var att vi alla bygger bolag för ett härligt liv. Det tror jag fler gör. Men det glöms lätt bort vad ett härligt liv är. Skriv ner för att definiera och håll i det när du planerar för tillväxt. Besluten behöver fattas så att kärnan, ditt varför, behålls. Key learning!
I måndags tog vi den korta promenaden till Andersborgs våffelstuga, som blivit något av ett mecka i Funäsdalen och som är lättillgängligt tack vare nylagd bred spång. Här serveras för övrigt mer än våfflor. Jag valde soppa, resten valde kantarelltoast på surdegsbröd.
En annan dag valde gänget ansträngningen att ta sig upp till en topp längs Via Ferrata medan jag letade tabletter på apoteket för att få min röst tillbaka. Och så fick jag två förfrågningar på uppdrag samtidigt, vilket är en typisk grej för workations. Som att universum samlar affärer och skickar dem åt mitt håll just när vi pratar som mest om jobb och utveckling.
Igår, när det var onsdag, var det dags att åka hem. Tror allas hjärnor var riktigt möra och omtumlade efter att ha tänkt och pratat intensivt. Det har varit utvecklingstankar som malt konstant sedan i söndags.
Jag valde att köra över Flatruet igen, för bästa sortens grusvägsterapi:
Och vid 18-snåret parkerade jag på min uppfart som är lite upp och ner just nu eftersom vi renoverar hemma.
Packningen, som ju är av den värsta sorten, står i alla fall under tak men är absolut inte uppackat. Det jobbet återstår, tillsammans med det eviga uppdraget att leda mig själv vidare i rätt håll som en konstant växande människa vars vyer hela tiden blir större och planerna mer konkreta. Men faktiskt också lugnare, i allt det där. Det är en trygghet som kommer med fler år i arbetslivet.
