Vi har länge tänkt på att göra en ny roadtrip till Champagne i sommar, men fick fart i planeringen typ förra veckan. Tänkte påbörja resan imorgon. Det är alldeles för sent för att få besöka alla de vingårdar vi vill, men just nu har vi rätt bra flyt i planerna ändå. Dessutom har vi lagt till Mosel och Chablis som vi vill besöka eftersom Mosel ligger längs vägen (ish) och Chablis ligger nära.
Såhär ligger det till i vår familj på två personer: jag är KUNG på att planera. Det är en oerhörd styrka som också kan bli min svaghet (klicka på länken för mer om den teorin). Min person jag delar livet med är tvärtom. Finner inga ord för det. Vår kombination är en match made in heaven och några vändor till hell däremellan.
Jag lider av FOBO: fear of better options. Det är spännande när till exempel Champagne består av jättemånga olika producenter. Vi pratar tusen. Och jättemånga är väldigt bra. Om jag ska välja fem av tusen. Hur vet jag att de jag väljer är tillräckligt bra?
Välja vingårdar till vår roadtrip
Här skrev jag om vår förra roadtrip till Champagne och alla vingårdar. Det var vårt första besök till Champagne och allt var nytt. Jag planerade snudd på minutiöst. Vi valde först boende, för det var en elevated resa där vi skulle fira att min kille fyllde 40 år och lite annat. Bodde därför i ett tornrum, så han kunde stå där i det stora fönstret och vinka till världen. Sådant man behöver göra när man fyller 40. Och absolut dricka väldigt mycket champagne och analysera varje liten bubbla. Det var verkligen en resa som uppfyllde de målen.
Efter boendet började jag (och mitt sällskap) kolla upp olika producenter. Vi var fyra personer på den resan, och hade fyra dagar på plats. Så i teorin hade vi ansvar för en dag var: att styra upp vilka vi skulle besöka och hör av oss och boka tid för vårt besök. I praktiken styrde jag och min pappa upp två dagar var.
Inför min uppstyrda dag (dagar) kollade jag bland de mindre vinimportörerna i Sverige. Många av dem, t.ex. Champagnebonden, specialiserar sig på champagne från mindre producenter. Sådant är roligast, tycker jag. De har ofta bra information med målande storytelling på sina respektive sajter. Det man behöver beakta i denna research är att matcha vad man gillar med vinerna som det berättas om. Och det vet man inte alltid på förhand, men då blir vinresan istället ett utmärkt verktyg i sökandet efter sina vinpreferenser. Och det är ju gott nog.
Nu i år är jag mycket mer chill. Dels är ambitionsnivån lite lägre, samtidigt som vi ska åka till fler ställen vilket stressar min andra hälft som fått för sig att han vill besöka 30 champagneproducenter.
Och ovan är en lärdom från de vinresor jag varit på: man blir trött av att prova vin. Även om du inte dricker vin, utan provar och spottar, så är det väldigt mycket analys och tänka efter och hålla på. Jag tycker att 2-3 besök räcker gott för en dag, särskilt som varje besök lätt innehåller 4-7 olika viner att prova. 4 dagar är enligt mig en optimal reslängd. Kanske fler, men då behövs det vilodag däremellan.
Till denna sommar har jag hört av mig till en del producenter vi gillar sedan tidigare, t.ex. Champagne Mangin et fils och Sybille Kuntz i Mosel. Och så har jag hört av mig till människor vars vinstil jag gillar och som kan mycket, och ställt frågan. Ibland har jag gått in på olika sajter, och Google Maps, för att se listningar och förteckningar av olika producenter och gått på feeling och lite, lite vad de fått för upplevelsebetyg. Om inget annat finns att gå på så får det vara good enough.
Ovan sätt använde jag väldigt mycket när vi var och besökte vingårdar i Valpolicella – och då blev även bilderna viktiga, eftersom vi var ute efter härliga miljöer för provningar, snarare än wowigaste vinerna. Det absolut bästa vi provade och köpte hem från resan till Valpolicella var från en liten producent (Viviani) som vi knappt hittade till och som tog emot oss i sin källare. Så man får balansera det där lite.
Just nu består hälften av våra dagar i olika vinregioner av uppstyrda besök, och hälften blir vinotek. Tidigare har vi inte varit till särskilt många vinshopar utan bara köpt från vingårdar, så det blir lite nytt.
Bo på vingårdar – eller inte
Till förra Champagneresan bodde vi som kings and queens på ett slott. Till denna resa håller vi en mer low key approach. Jag har faktiskt snålat in på boendet vilket är ovanligt. Eller: jag balanserar det. Första stoppet blir faktiskt på Norrmans i Skåne, beskrivet som Sveriges bästa hotell. Vi kör avsmakningsmeny och hela upplevelsen yes.
Men sedan har jag hållt mig sansad och boenden som kostar runt 1000 kr per natt eller något över. Sybille Kuntz egna guesthouse är ett av de boenden jag bokat, och till Champagne har jag faktiskt inte ens bokat något men tänker mig en natt i Troyes eftersom vi vill hänga runt i Côtes des Bar som ligger allra längst söderut.
Jag ser framför mig att vi ska köpa frukost från bagerier och supermarkets med franska (och tyska) yoghurtar och ostar och grejer. Det är halva nöjet, om du frågar mig. Förra gången ville mamma absolut ha picknick och vi fyllde ett megastort bord utomhus med massa goda saker. Min kille hade aldrig varit med om något liknande och var inte alls pepp först, men blev hänförd. För mig var det ingen big deal riktigt, det är såhär jag minns när vi biltrippade i Frankrike när jag var liten. Vi åt sällan ute på restaurang, men desto oftare någon form av bryta-baguette-i-delar-picknick.
Bilderna ovan är från Rioja, här var det enkelt att vara nybörjare på vinresor. Champagne är väldigt low key jämfört med Rioja, men det är också tjusningen med Champagne tycker jag. Det är grus och gummistövlar liksom.
För mig återstår bara att packa (idag) och åka (imorgon). Planen var att min ouppstyrda bättre hälft skulle komma hem ikväll från sitt jobb på Nordsjön men den planläggningen är okontrollerbar och just nu flyger inga helikoptrar så hans resa är oviss. Det är inte ett önskat inslag i min reseplanering, men det är som det är.
