Jag minns första gången jag kände att jag visste saker som är bra att veta som vuxen – som mina föräldrar inte visste. Den tidpunkten kommer för alla, och den är förmodligen lika drabbande oavsett vem man är. Det kan vara banala saker, som internethastighet, en ny app eller något annat relativt världsligt. Men ändå – det är en vändning. När det är jag som börjar hjälpa dem, istället för tvärtom. En tyst påminnelse om att tiden går, och relationer förändras – nästan utan att man märker det.
I påskas var vi hem till mina föräldrar för att hjälpa dem lägga i bryggorna i älven nedanför gården, och i sjön vid sommarstugan. Vi firade med bryggfikor, bastu och bad i vår vedeldade badtunna. Såhär en tid efteråt förstår jag inte riktigt hur vi hann alltsammans? Jag var också och cyklade stig en sväng, och sprang Flottarleden längs Voxnan.
Såhär ser det ut vid sommarstugan vid Mållången, jag firade min födelsedag där i september. Det är en otrolig plats som jag vill tillbringa mer tid vid.
