För några år sedan läste jag PO Tidholms essäroman Norrland som satte ord på mycket av det jag funderat över, men saknat resonemang kring. Frågor som är så oerhörd komplexa och som saknar objektiva svar. Nyligen har journalisten Gustaf Nilsson gett ut en bok på samma tema, med namnet Det luktar pengar. Om industri, “grön” omställning, besöksnäring och påverkan på alla som bor i övre Norrland.
I Norrland undersöker PO Tidholm norra Sveriges historia, samhällsutveckling och utmaningar. Boken är en samhällskritisk analys där han granskar hur Norrland genom tiderna har behandlats av nationella och ekonomiska krafter, ofta på bekostnad av de lokala invånarna och naturresurserna. Tidholm tar upp teman som avfolkning, utanförskap och den ofta exploaterande synen på Norrland som en “resurs” snarare än en plats med en egen kultur och identitet.
En central del av bokens budskap är att synliggöra hur politiska beslut och ekonomiska intressen har påverkat livet i Norrland och hur dessa krafter fortsätter att forma regionens framtid. Tidholm vill få läsaren att reflektera över obalansen mellan stad och landsbygd samt att ifrågasätta den urbana normen i Sverige.
Det märks att Norrland har några år på nacken, så därför rekommenderar jag dig att följa upp den med Det luktar pengar för en mer nutida samhällsbeskrivning – även om det fortsätter hända stora saker på kort tid, t.ex. utvecklingen med Northvolt. Oavsett aktuella händelser så belyser de båda böckerna kulturen, andan och väldigt mycket bakgrund till hur det är som det är.
I Det luktar pengar, utgiven 2023, undersöker Gustaf Nilsson de enorma industriella satsningar som omformar Norrbotten och norra Sverige. Med investeringar på över 1 000 miljarder kronor för att skapa grönt stål, bygga batterifabriker och utveckla vindkraft, befinner sig regionen i en kraftig omvandlingsfas. Nilsson beskriver hur samhällen påverkas när hela städer måste rivas och byggas om, och hur kommuner tar stora ekonomiska risker för att locka nya invånare.
Samtidigt växer en lyxturism i det som marknadsförs som Europas sista vildmark, vilket skapar en intressekonflikt mellan industriell tillväxt och naturskydd. Genom boken skildrar Nilsson de komplexa spänningarna mellan lokalbefolkningen, stora företag och besökare, och han ifrågasätter om dessa intressen kan samexistera utan att hamna i konflikt. Nilsson förmedlar både fascination och kritik och vill skapa en medvetenhet om de sociala och ekonomiska följderna av denna nya ”gruvboom” och industriella revolution i Sveriges nordligaste delar.
Båda böckerna skildrar dessutom skillnaderna i det som är Norrland, för det är verkligen inte ett och samma. Jag bär med mig hur Tidholm beskriver kulturen i Hälsingland och läser med stor igenkänning när Nilsson beskriver Piteborna.
