“Jobbar man med kunder så vet man att maj är intensiv” kan en av mina bästa och smartaste vänner ha sagt.
Jag värjde mig mot det. Jag jobbar nämligen inte så. Vill absolut inte spurta in i sommaren med kniven mot strupen, redo att sova bort min första semestervecka, eller vara en av dem som frågar “var tog tiden vägen“.
Jag vill uppleva maj. Ta in förändringen som pågår i naturen. Hinna med solskensmorgnar, nyfikna fötter i det första gröngräset. Allt det där. Våren. Försommaren. Se grönskan slå ut och lyssna till fågelkvittret. Ta för mig av förundran.
Jag sa det högt förra året. Levde det då. Lever det också i år.
Så nog går det.
Jag värjer mig generellt mot det där begreppet “man” som används hela tiden. Blanda inte in mig i din relation med diverse normer, skriker det inombords i mig alldeles oavsett vem som uttalar det.
Min reaktion gäller inte alla “man”, men en hel del. Framförallt de “man” som används i samband med att saker och ting generaliseras och påstås vara på ett visst sätt.
Man är ju så fullbokad i maj. / Man är ju trött på vintern nu. / Man får väl ta en kaka när man tränat.
Lyssna på valfri konversation och antalet MAN som uttalas i samband med påståenden. Särskilt i samband med jobb, mat, träning eller hälsa.
Jag är just nu mitt i maj och jag jobbar lagom mycket. Jag har tid att läsa en bok i mellanrummen, att gå långpromenad med min hund på lunchen. Att åka bort och göra roliga saker. Etcetera.
Mina mellanrum har inte hänt av sig själv. Mina mellanrum har jag skapat. Det kan vara svårt att göra den förändringen från en dag till en annan, det är ett långsiktigt arbete att skjuta saker framåt eller bakåt eller att inte planera precis allting till just maj och juni. Det handlar inte om att göra ingenting. Det handlar om att göra lagom.
Kanske är maj själva examensprovet i livsdesign. En finalexamen i överkurs.
Det första provet handlar om att inte spela med i spelet. Att faktiskt inte gå med i samtalen om “ja det är ju lite mycket nu” om det faktiskt inte är det. Ofta instämmer vi i den normen för att det är enkelt, för att det är så det kallpratas. Testa att säga något annat. “Det är härligt just nu, jag jobbar lagom och såg körsbärsblommorna i parken/badade med barnen vid bryggan/sprang med hunden en solig vårkväll. Det är fantastiskt.”
10 kommentarer
Älskar att du skriver om “man” och din mening om att inte dras med i andras normer. I love it! Jag tycker ofta att det i vissa sällskap sägs “man” och då blir det som en dominoeffekt där näste person måste hänga på och säga “man”, “ja man är ju trött på vintern nu”. Suck. En vis person lärde mig en gång att säga “man” iställer för rätt pronomen (oftast jag) är att ducka för ansvaret för sina egna känslor, tankar, normer etc. Genom att jobba bort “man” i meningar där jag talar om t.ex hur livet ser ut nu blir det mer ansvarstagande.
“Jag är jättetrött idag men otroligt lycklig för igår var jag på livets bröllop.” Det ska bli underbart att vara ledig imorgon måndag med mina barn och ha en lugn och skön dag när alla andra jobbar”.
ja men precis så!
Du kloka!
Jobbar på det <3
Så klokt! Jag tycker att det handlar så mycket om mindset. På mitt jobb har vi t ex en del jobbresor till andra städer som ”man” gnäller över hur jobbigt det. Så har jag också tänkt. Men jag har nu gjort om det till lyxdagar. Åker ofta dagen innan så att jag slipper gå upp mitt i natten, väljer olika hotell, tränar, promenerar, dricker bubbel och god middag i hotellbaren med läsbok eller skrivbok, kollar serie i hotell-lakan. Love it. Hur jag kan sätta mig själv i baren och inte ta med något till rummet förstår ”man” inte heller men för mig är det lyx.
ja, att göra det till något bra – kan ju bli riktigt jäkla bra
Jag gillar TID.
Oavsett månad ????
Tid, det mest rättvisa vi har
Klokt! Heja dig och månaden maj!
Gillar maj och juni mycket, bara av denna anledning :). Sedan gillar jag resten av månaderna också.