Hej från torsdag och världens längsta vecka. Det känns som evigheter sedan det var måndag. Jag är lagom pigg och lagom trött. Har jobbat lagom, och återhämtar mig från en förkylning som skapat längtan efter allt det som annars är så möjligt: vinterlöpning, längdskidåkning och säsongens första topptur. Med en avdankad förkylning så är det fritt fram och ofarligt att längta, för jag “ska” ju inte göra sådant just nu. Om två-tre dagar däremot, när jag är fullt frisk och verkligen kan göra allt det där, ja då kommer det säkert att ta emot. Det är märkligt hur människan fungerar, och fascinerande och härligt. Härligt på samma sätt som att när Åre öppnar för säsongens första liftburna skidåkning imorgon, ja då kommer halva byn vara gone skiing och inte på jobbet. Det skapar frustration hos de oförstående, och jag sällar mig i båda grupperna. Men kanske behöver vi människor vara mer människor och mindre maskiner överlag. Och att det som börjar med VAB, som handlar om människa mer än maskin, ska få breda ut sig till att inkludera lustfyllda aktiviteter. Typ en solig dag i november. Var lite lösare med prestation och deadlines och gå ut och njut under de 2 timmar som dagen glimrar.
Jag hör många poddare beskriva november som fruktansvärd. Men jag håller inte med, och det beror på att jag bor där jag bor och för att själva inställningen att november är fruktansvärd blir så kämpig att leva med. Kolla vad fint med blåtimme igår, till exempel:
Jag var ute med Hazelwing före 7 imorse och bäddade in mig i mössa, långa mjuka ytterplagg och pannlampa. När jag kom hem visade temperaturen på -15 grader men jag frös inte. Det var ombäddat och mysigt där ute mellan granarna. Snön gnistrade och allt var tyst.
På samma sätt minns jag den euforiska känslan när jag och en kompis var i Järvsö en helg i november 2019 och sprang stig i den mystiska novemberdimman. Det var otroligt. Det fuktiga vädret först, och de mysiga stunderna inomhus efteråt.
Igår var jag i Östersund hela dagen och svängde förbi Ica Strandbergs vid 18 för att köpa någon form av middag. Det fanns kvar frallor från Majas Skafferi och så köpte jag pepparkaksfil. Du kan ana middagstemat. Eller “åh kvällsmat” som alla på Instagram svarade med. Nej men myset! Fil, flingor och hjortron sylt – och så frallor med skivat mjuktkokt ägg. En stor kopp te och sprakande brasa i kaminen och just då ringer Dannys telefon och han ska hämta upp ÅTTA KILO Kalixlöjrom. Nej men kontrasterna i livet.
Alla kilon var inte till oss, däremot åkte han runt bland de som köpt löjrom via oss så att det kunde åka rakt in i respektive frys. Och imorgon kör han ner till Hälsingland för att lasta en frysbox på släpet med 9 gårdsslaktade lamm. Det var inte tänkt att det skulle bli så, men lammen är från min mammas gård som hon inte bedriver för köttets skull utan för att fåren ska beta landskapet så att det hålls öppet. Men, i somras fick hon lite väl många baggar och i måndags kom slaktaren till gården för att ge lugnast möjligast avslut. Min mamma är vegetarian pga många skäl, och jag som gärna äter kött vill välja kött med omtanke och då fick det bli inköp av en ytterligare frysbox och ja, resten av planerna får vi jobba vidare på.
Vi lagar mycket mat på ren också, för det har vi fyllt vår första frys med. Ren och mycket fisk från våra resor till Norge. Eftersom min kille dessutom jobbar till havs så fiskar de ibland som en grej efter jobbet, och ibland händer det att han kommer hem med 10 kg infryst råvara.
Tidigare i veckan gjorde vi en kraftansträngning för att montera upp lite mer grejer i köket och överlag har det känts som en vecka i min lilla krets med mycket hemmatid efter en vecka borta. Ikväll ska jag däremot bort på Thanksgivingmiddag och på lördag väntar heldag med tunnbrödsbak med vänner och Whiskykväll på det.
Vad har din vecka präglats av?
