Mina tips från Valpolicella: vingårdar och restauranger och Amarone

Jag har varit till Valpolicella i Italien. Det är ett bergigt och böljande vindistrikt öster om Gardasjön cirka två timmars bilkörning från Milano. Kanske tänker du på viner som Ripasso, Amarone och Recioto när du tänker på området Valpolicella? Här finns massor av vinproducenter och vi besökte några av dem – och bodde på en vingård dessutom.

Det är trevligt att resa runt bland vin. I år gör vi tre stora vinresor, bland annat åkte vi till vingårdar i Champagne tidigare i år och senare i höst åker vi till Rioja i Spanien. Det är något med kombinationen av kunskap, historia, lokalbefolkning, mat och utflykter till vingårdar på landsbygden och allt jag får se längs vägen som bidrar till otroliga upplevelser.

Viviani vingård

I Valpolicella besökte vi vinproducenten Viviani som ligger högt beläget i området Negrar med otrolig utsikt. Vi träffade Sandra som driver Viviani och här jobbar också hennes man och son och det är allt. De är alltså en liten producent med otroliga viner och precis som på många andra mindre ställen så kontaktar man dem innan och frågar om man får besöka. Ibland har de tid, ibland inte.

Det fanns ingen skyltning till Viviani så för att komma dit behöver du lita på Google maps och lite på din magkänsla. Sedan blir du inbjuden till deras vardag och vi stod i källaren och provade alla hennes viner innan vi valde 10 flaskor som fick åka med oss hem på flyget. Fem av de tio flaskorna var hennes enklaste Valpolicella husvin för 8,50 euro eller om det till och med kostade 6,50 euro kanske. Otroligt var det i alla fall. För att inte tala om amaronen Casa dei bepi. Vi lyckades klämma in en magnumflaska i vår packning på flyget hem. Vi checkade in totalt 90 kg fördelat på fyra väskor.

Viviani importeras till Sverige och finns på Systembolaget. Amarone är överlag lite dyrare viner men kan vara kul att köpa hem och testa vid tillfälle. Vill du så köper du två olika viner från Viviani och testar dem vid samma tillfälle.

Amarone della Valpolicella är vin som kostar mer

Amarone är ett ganska dyrt vin för att det kostar mer att framställa det. Grejen med Amarone är att druvorna ska torkas i några månader innan det pressas. Vi besökte Valpolicella mitt i skörden och enligt kvalitetsreglerna så ska druvorna torkas till 1 december som tidigast, men det är vanligt att de ligger längre. Processen med torkning innebär att socker och smak koncentreras. För att det ska fungera som tänkt så behöver varje liten druva vara perfekt. Om någon druva gått sönder av misstag, till exempel spruckit eller mosats, så kan det börja mögla och alltsammans är förstört.

Efter torkning pressas druvorna, och sedan ska det jäsa och därefter lagras på ekfat och till sist buteljeras. En Amarone har högre alkoholhalt jämfört med t.ex. ett annat Valpolicella-vin.

Jag är ingen kännare av Amarone och framförallt är allas preferenser personliga, men det är en grej att tycka om äldre Amarone. Antingen köpa relativt unga vinare för att lagra hemma, eller köpa äldre och därmed lite dyrare viner. Under våra provningar i Valpolicella hittade jag Amarone jag inte alls gillade – och Amarone jag uppskattade och som även motsvarade priset jag kan tänka mig att betala för ett riktigt bra vin.

Överlag är en bra Amarone fyllig med sötma: mörk frukt, russin och choklad. Det är stort och mycket och smaken stannar länge i munnen. Eftersom Amarone ofta är ett dyrare vin så tänk på att servera det på rätt sätt så att det få komma till sin rätt, t.ex. kan en Amarone behöva dekanteras eller luftas – och servera i rätt temperatur. Ibland kan du få riktigt bra tips för specifika viner genom att t.ex. använda Vivino-appen och hitta ditt vin där, eller genom en enkel googling.

Vinerna i Valpolicella

Området Valpolicella är kända för fem sorters viner:

Valpolicella eller Valpolicella Classico, som alltså heter samma sak som distriktet – förvirrande jag vet!

Valpolicella Superiore som har 1% högre alkoholhalt eftersom man lagrar det ett extra år

Ripasso som kort förklarat genomgår en andra jäsningsprocess när det som ska bli vin återhälls över Amaroneskal som blivit ”över” från jäsning av Amaronevin. Ja, som sagt, väldigt enkelt förklarat, men det gör att Ripasson också blir ett kraftfullt vin.

Amarone della Valpolicella som jag beskrev ovanför

Recioto della Valpolicella som är ett sött vin med fräsch syra som jag tycker väldigt mycket om personligen. Jag vill verkligen testa kombinationen anklever och Recioto eller mögelost och Recioto. Tror det kan bli kanon!

Vingårdar i Valpolicella

I distriktet Valpolicella finns några olika vinområden. Vingården Viviani ligger i området Negrar, där även vingården Recchia ligger som vi också besökte och som är en större producent dit vi åkte spontant och fick en trevlig provning. Andra områden är till exempel Fumane, Marano och Grezzana.

Från vingården Recchia köpte vi några Valpolicella Ripasso och så tre olika Amarone från riktigt bra årgångar varav en från 1997. Olika årgångar är olika bra, beroende på väder och vind. 1997 har fått högsta betyg, jämfört med t.ex. 2022 som var ett dåligt år. Det innebär alltså att en Amarone med flera år på nacken inte är automatiskt bra. Kolla med årgångstabeller innan du köper vin alltså (går att googla på).

Recchia kunde erbjuda ganska prisvärd leverans hem till Sverige, så vi köpte till den tjänsten eftersom vi visste att våra egna resväskor skulle vara maxade på planet hem.

Under två nätter bodde vi på Dimora Bugliari, alltså en vingård. Det var fantastiskt trevligt med en stor uteplats där vi kunde köpa hela flaskor från deras sortiment i en honesty bar och hade vinrankorna utanför sovrumsfönstret.

Restaurangtips i Valpolicella

Jag vill dela tre restaurangtips med dig från våra dagar i Valpolicella. Den första av dem platsar inte riktigt för jag tror det ligger lite utanför men det var i alla fall på vägen från flygplatsen i Milano till Valpolicella. Restaurangen heter La Vecchia Scuola i Rovato, Brescia. Här åt vi en otrolig lunch. Femplus på alla sätt.

Den andra restaurangen ligger i Negrar, bara någon kilometer från Viviani, och heter Trattoria Alla Ruota och är lite mer elegant. Vi stannade för lunch och min kille valde de mesta fullträffarna från menyn, bland annat en Amaronepasta som de haft på menyn i 25 år.

Den sista restaurangen vill jag dela bara för att den var så knasigt lantlig och väldigt mycket doldis-local-ställe. Osteria Barcarol, där många av rätterna kostade typ 10 euro och det bara fanns husvin. Jag gillar den kontrasten. Detta ställe ligger ute i mörkret långt bort från prick allt annat. Hur hittar folk hit, undrade vi och kände oss som turister. Vilket vi var.

Ja men det var typ det. Vi kombinerade vinresan med en dagstur runt Gardasjön också men jag får återkomma med det. Plus dygnen i det stora huset utanför Verona, vilket var hela anledningen till Italienresan egentligen. Vi var ju där för att fira en kompis som nyss fyllt 40!