Hälsa är föränderligt

Så är också förutsättningarna.

Jag har inte kommit på det själv, jag hörde det i en pod. Men det stämmer och eftersom människan har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt så är det därför vi har problem med hur vi förhåller oss till vår hälsa, och hur vi skapar bra hälsa.

Mitt träningsflow är ganska bra just nu, men vi blir som bekant bra på det vi tränar och det finns massor av saker jag inte är bra på för att jag inte har det i min träningsvardag. Mitt närmsta mål är skotersäsongen och jag vill bygga funktionell styrka för min skotervardag som innehåller både ryck och drag och en kropp som håller för påfrestning och intervalliknande uthållighetsvana.

Min Garminklocka skickar notiser till mig om att jag fördubblat både stegmängd och aktiva kalorier sedan slutet på april och eftersom jag börjat hålla koll på jämförelser så stör det mig när pulshöjningen inte reggas inne på gymmet. Jag behöver skaffa riktigt pulsband för att hålla ordning på all extra aktivitet.

När jag vaknar på morgonen så sätts autopiloten på och det finns inget annat än att ta Hazel med ut på en längre morgonrunda. Oftast tar den en timme, 7000 steg. Har vi snålt med tid, typ de dagar vi åker till Östersund kl 07 så går vi drygt en halvtimme (4000 steg). Jag räknar dagarna till rätt så lata dagar om jag inte kommer upp i 800-1000 aktiva kalorier eller mer. Allra bäst går det med min målsättning när bara jag och Hazel är hemma för då bestämmer vi allting själva. Det är ljuvligt när Danny är hemma men han stör vår ordning och det syns nästan direkt. Vi är i osynk med vår dygnsrytm men ja, det finns planer på att ändra det.

Det är ingen hemlighet att jag är ganska bra på att gå upp i vikt men har svårare att gå ner i vikt. Det är sällan någon kommenterar det sådär i allmänhet och jag gör inget drama av det heller. Men det mesta blir lättare när jag väger mindre. Förmodligen när man väger mindre. Det blir också lättare när jag (man) är starkare men det verkar folk mindre intresserade av.

Att förstå kroppen är det föränderliga, i synnerhet i kombination med tid. Stress i form av oro är den största utlösaren för mig så jag behöver tänka på att leva med mindre oro. Oro kommer sällan utifrån, oro kommer ofta från den egna hjärnan som fantiserar situationer och konsekvenser. Sedan finns det såklart annan oro också, ofta på grund av sjukdom. Men jag gör vad jag behöver göra och oroar mig inte för sjukdomar så länge de faktiskt inte existerar.

Mitt lipödem eskalerade i samband med ekonomisk oro som var halvt obefogad. Det var onödigt eftersom det kostade mig 170 000 kr vilket var ungefär dubbelt så mycket som summan jag dumt nog oroade mig för.

Idag känner jag sällan av mitt lipödem i benen. Trots operation så är det inte helt borta. Vid enstaka tillfällen kan jag känna den brännande känslan, men då är det ofta på grund av stressoron som seglar förbi i tankarna. Så jag jobbar aktivt med att lugna hjärnan och inte stressa upp mig för sådant jag inte kan påverka.

Träning är stress och stress är bra när det är lagom. Min PCOS gillar inte för mycket stress heller. Kvinnors system som nått en ålder på runt 40 är inte den perfekta matchen för stressrelaterade grejer. Förr sprang jag långt och ofta, idag springer jag måttligt. Förr skulle jag sällan gå långa promenader idag går jag gärna hikes uppför och nedför fjäll. Tung styrketräning belastar på bra sätt så det behöver jag göra mer av. Kanske ännu mer än de konditionsintensiva styrkepass jag egentligen tycker är mest kul. Gärna mer inslag av yoga. Mer sömn. Mer bokläsning för att lugna systemet.

En sak vet jag och det är att jag mår som sämst på socker. Det är sällan jag cravear socker men det hände senast häromveckan när jag efter en lång mötesdag som var rolig men väldigt intensiv hade en demon under huden som gick ner till godisbutiken åt mig. Köpte en påse och tryckte några nävar och mådde skit lite senare. Jag kan riktigt se framför mig blodsockerkurvan. Planade ut den genom att gå ut och gå i frisk luft och det blev bättre och dagen efter fick jag cravings igen pga det är vad socker gör med oss: beroende och längtandes efter nästa kick.

Socker sent på kvällen, förställ dig en typisk efterätt, är det absolut värsta för huvudvärken dagen efter. Så jag undviker dessert, mår skit av det.

Och överlag är inte sockret något problem. Det är främst intensitetsstressen som skapar det omedelbara begäret och det rår inte på mig så ofta ändå. Men det är fascinerande att tänka på sockereffekten, och särskilt bland unna sig-folket som ofta beskriver sin psykiska ohälsa och som vill belöna sig själva efter veckan med en godispåse. Nej men jag är 100% positiv till en sockerskatt.

Jag ger mig ratingen 8 av 10 på hälsoskalan just nu. Det känns bra. Jag gör aktivt saker som skjutsar hälsan i rätt riktning och det är det enda vi kan göra utifrån det vi vet här och nu. Hälsa är föränderligt eftersom förutsättningarna ändras. Inget är konstant.