När det blir fredag avbokar jag alla kompisplaner jag har och bestämmer mig för att vara hemma. Inte för att jag mår dåligt, men för att jag vill fortsätta må bra. Jag tycker om mitt eget sällskap. Tycker om att vara själv. Och är mycket mindre själv än vad jag tror.
Jag sitter nere i mitt kontor på fredagen och har möten. Ljusinsläppet är fantastiskt där, men kontoret ser för jävligt ut. Vi byggde ett platsbyggt skrivbord för någon vecka sedan och nu är det bara resten kvar. Det innebär att jag behöver någon form av lampa, helst någon form av vettig eldragning, ersätta döskalletapeterna med något annat och gärna ha en lagom hög stol istället för dubbla kuddar på min köksstol. Gärna några hyllor och kanske städa upp bakom ryggen istället för att stapla två sängar på varandra. Vi har planer, men jag är nöjd bara som det är. Bilder från kontoret kommer senare. Jag ska visa både potentialen (dvs hur det ser ut nu) och hur det blev när det hunnit bli lite mer.
På kvällen åker jag och drejar på Porslineriet. Jag är där hela kvällen. Det mörknar utanför fönstret och jag drejar fat. Fat är nog min favorit just nu. Kanske för att det är enklast? Jag drejar på lördagen också. Får feeling för skålar och mäter upp lerhögar som väger runt kilot stycket. Jag är väldigt mycket nybörjare och den stora mängden lera känns ovant i handen. Precis som det ska kännas, tänker jag och drejar en skål som är både klumpig och ojämn men som kommer trivas hemma hos mig.
På lördagsmorgonen plockar jag bland alla mina saker. Packar upp väskor som stått flera veckor. Viker, donar, flyttar runt. Myser. Går runt i träningstights och collegetröja. Är nöjd med att jag börjat göra fransförlängning igen för jag känner igen mig själv i spegeln utan att jag öppnat en endaste liten burk eller tub med smink.
Bilderna är lite av ett mindfuck. Jag står i köket, fotat från vardagsrummet, men fönstret är i sovrummet. Aaagh. Jag fotade ett till mindfuck. På bilden nedan fotar jag selfie mot vår spegelgarderob, så det du ser är alltså ett fönster i spegeln.
Fönstret bakom min rygg är vid min fotända. Här nedanför brukar Hazel ligga och sova, fast helst ligger hon i sängen…
Vi har 7 stycken IVAR-skåp i sovrummet. Kan inte få nog av förvaring. Vi har också fyra meter kroklister på ena väggen och ska bygga ännu mer förvaring. Ska jag göra ett eget inlägg om bara sovrummet kanske? Den rosa sängen skruvade vi ihop min sista dag som 39-åring så att jag vaknade i den min första dag som 40 år. Här är bilderna från den gången. Här nedan är ett IVAR-hörn. Jag gillar det assymetriska. Gillar överlag att göra saker tvärtom.
I köket har jag ett vapenskåp. Eller vi kan kalla det säkerhetsskåp eftersom det just nu inte finns några jaktbössor där (inga andra vapen heller ska tilläggas). Jag tycker om det hörnet. Tycker också väldigt mycket om att hänga glas i vinhängare men behöver fler pga har mycket glas och vill ha mer glas.
På en annan vägg med den ojämnaste panel mitt öga någonsin skådat har jag många boklister fyllda med böcker. Just nu är det tre rader på höjden. Funderar på att göra fyra eftersom jag dels har väldigt många fler böcker, men också faktiskt en del väggyta kvar. På frågan om vi någonsin kollar i böckerna så är svaret ja. Det bläddras ofta i dem. Älskar att ha dem framme och så tillgängliga.
Vi bor ganska litet men med mycket yta för förvaring. Min dröm, både nu och innan vi köpte huset, är att ha ett halvt hus att bo i och ett halvt hus att förvara saker i – och jag vill inte att det blandas. Ett liv i fjällen innebär väldigt mycket kläder och utrustning som tar plats och som ofta packas upp och ner. Jag älskar vårt äventyrsrum en trappa ner, och överlag är nedervåningen dedikerad till sådant som ska underlätta utomhuslivet. En trappa upp vill jag bo och leva utan spår av pjäxor, handskar eller sport.
Här har jag samlat alla inlägg från äventyrshuset, klicka så ser du hela förvandlingen! Vår plan är att riva huset, så de renoveringar vi gör nu är mest snabba lösningar. Varför riva? För att garantitiden på allt som är dyrt och viktigt har gått ut. Rör, el. Allt sådant där. Det kostar och krånglar mer att bygga om än att bygga nytt. Förlåt huset för att jag säger det, för jag är säker på att du lyssnar. Många som besöker oss säger att det är något speciellt med känslan när man kommer hit. Det är ett fult litet hus med mycket mysfaktor och värme. Och platsen, ja det med mycket känsla av Alaska.
