Glesbygdsfolk & storstadsbor

Jag vet att jag bor i låtsasstockholm. Åre. Men jag bor i alla fall drygt en mil utanför. Det är lite som hela mitt liv som samlar både Hälsingland och Saltsjöbaden. Hej skilda världar, men också insikten om att det är sjukt olika. Jag ser det som en styrka.

Mediepodden har gjort en genomlysning om vad influencers tjänar, som ett mått på framgång, och räknar upp alla i Stockholm. Det handlar om hundratals miljoner. De nämner Jocke och Jonna, som ju bor i Västerås och inte alls tjänar lika mycket. Det måste bero på att de inte beror i Stockholm, hävdar Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. För det är i Stockholm man gör de stora affärerna och, därmed direkt och indirekt, blir framgångsrik.

Så kan det ju vara.

Men nog kan det mycket väl vara så att när influencerfolk och vanligt affärsfolk inser att de stora pengarna inte alls definierar framgång i livet som helhet, så skiter man i Stureplansmöten och flyttar utomsocknes och prioriterar annat. Pengarna blir alltså inte den främsta prioriteten. För det vet vi ju verkligen: att göra mest business på sitt influencerkapital innebär ren och skär olycka. Det är Bianca Ingrosso exempel på.

Alla som vill bli lyckliga borde verkligen dra från storstadsstockholm illa kvickt. För där är det bara framgångsrikt på ytan och på bankkontot.

Här i glesbygdsjämtland där jag bor är det mörkt innan klockan 10 och efter klockan 15. Vi har inga gatulampor. Ingen direkt media heller. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som händer mellan de politiska blocken i den kommun där jag bor, för det finns inte mycket till media som rapporterar om det. Vår närmsta lokalpress, Östersunds-Posten, skriver mest om sport och personporträtt. Och nu har TV4-vädret dessutom härskat över den norra landsdelen att handla om hur mycket det blåser så att vi som bor här uppe blir ett elpris. En produktionsenhet som ska tillgodose de som bor söderut.

Jag vill skicka en hyllning till glesbygdsfolk. Som producerar, står ut och håller på. Vaknar i mörkret, knäpper på sin pannlampa för att hämta morgontidningen. Om det ens finns någon sådan? Förmodligen bor du längs en grusväg som du betalar för själv. Så bilen är skitig för jämnan och när du lyssnar på reklambudskapen i närmsta pod om HelloFresh och andra aktörer som kommer med leveransen inom två timmar så stänger du öronen för allt det där kunde handla om ett helt annat land.

Det är mitt krassa konstaterande, utan bitterhet. För när andra öppnar dörren till biltrafik och buller och betongmark så öppnar jag dörren till bruset från forsen och utsikt över skog, fjäll och älv.

Och kanske jämnar det ut sig till slut. Du i storstan har all service väldigt nära, tusen val där allt är möjligt, och till på köpet en ren bil. Förlåt, elbil förstås. Du är ju ändå storstadsbo. Här i glesbygd är det mesta rätt så lerigt och vi tjänar inte lika mycket pengar. Men kanske är just det vår stora lycka, att vi inte ens har möjlighet att bli förblindad.