Jag har sovit hemma i min egen säng två nätter sedan grönskan slog ut här i Åre. I flera veckor har vi levt i en fullpackad bil och åkt mellan olika världar: flugfiske i Dalarna, cykling i Bergslagen, segling på Västkusten och taktältande längst ut på gamla skogsvägar vid sjöar som ingen hittar till.
I mitt jobb vävs semester och jobb samman. Jag har suttit med min Surface Studio i en slogbod i Älvdalen, i morgonsolen på en segelbåt och i gräsmattan hos kompisar utanför Mariestad. Jag jobbar med content på massa sätt: destinationsmarknadsföring på uppdrag av destinationer jag inte bor på, destinationsutveckling på uppdrag av destinationen där jag bor, att hålla ihop influencersamarbeten för företag vars produkter jag själv använder och en hel del innehållsstrategi för plattformar som blogg (web) och Instagram fast på uppdrag av andra företag. Allt blir content, content blir allt.
Eftersom det är fredag idag och eftersom jag på riktigt inte checkat in under ytan på länge, så kände jag att det var läge för det nu!
Veckans bästa
Mitt jobb, ändå. Trots att juni rullat på i 200% så är jag tacksam för att jag får jobba med det jag gör. Jag ger mer än avtalat till mina kunder som verkligen förtjänar det genom ömsesidig respekt. Men vissa kunder, både bortom denna plattform och potentiella kunder på denna plattform, har jag inte mycket för. Jag fick meddelandet ”ett tips, tagga inte konkurrerande varumärken – är de andra produkterna också spons?” av ett företag på DM som jag haft ett tidigare samarbete med. Mina horn växte ut. Det finns vissa saker som provocerar mig enormt och oombedda råd är ett av dem. Jag gör saker uttänkt: och att tagga in två konkurrerande företag är en del av mig. Jag taggade båda för att jag använder båda varumärkenas produkter, det är inga konstigheter. Min blogg är högst kommersiell – men jag säljer mig inte för produkter och tar absolut inte betalt i gåvor. Däremot har jag avtal med företag vars produkter jag använder, och som jag använder för att jag gillar dem.
Veckans bästa blev ändå en diss med armbågen. Så kan det bli.
Veckans sämsta
Jag identifierar mig som en person med rätt mycket tid och kanske inte supermånga kompisar. Men inser gång på gång att det är en livslögn? Min kompis skrev skämtsamt ”men Sara vi kanske kan boka en dejt år 2026 när du är hemma igen och har tid?” och jag insåg att herregud jag är ju en person som sällan är hemma och faktiskt är ganska dålig på fysisk närvaro med mina vänner. Och jag har dessutom många vänner, trots att jag är selektiv. Kanske handlar mitt underskott av tid också om att min kille är borta 2-3 veckor och sedan är hemma 3-4 veckor, och ofta vill jag planera min tid så att jag maxar dagarna med vänner när han är borta och sedan prioriterar tiden med honom när han är hemma. Tid är svårt. Vänskap är svårt. Min självbild är tydligen uppochner dessutom.
Veckans fundering
Jag postade en reel på Instagram och fick frågan jag väntat på: den om terrängkörningslagen. Jag kör alltså bil på en gammal skogsväg, filmat i en vinkel så att det ska se maximalt overlandingmässigt ut. Några personer drog upp alla paragrafer i lagboken och inte ens en gammal skogsväg får man köra på om si eller så. Jag fattar frågeställningen i sig, men samtidigt: oombedda råd. Nej men sluta bara. Frågeställningen kvarstår dock: vad har jag för ansvar att kommunicera att jag körde på en väg som är ok att köra på men att samtidigt berätta för andra att man inte får köra rakt ut i skogen?
Vad har jag för ansvar när jag postar en bild från segelbåten när vi sabrerar en flaska prosecco, eftersom jag också ju VET att alkoholrelaterade problem förekommer i världen. Vad har jag för ansvar när jag cyklar stig, eftersom jag VET att en annan dag när det är regnigt och lerigt här så är ledens dagsform absolut inte lämplig att framföra cykel på – eller ens vandra på. Vad har jag för ansvar när jag reser till Italien på jobb, eftersom jag ju VET att fossilbränslen från flyg, men även sjöfart, ju är dåligt för världen. Vad har jag för ansvar när jag lägger ut träningsbilder och kanske någon gång kommer säga att det skulle vara bra för mig att gå ner i vikt, när jag ju VET att det finns vissa som mår dåligt av sådana budskap.
Nej men listan goes on. Den slutar faktiskt aldrig. Vad har jag som content creator för ansvar? Vad har man som följare för ansvar?
Veckans wow
Jag jobbade för Åre Bike Festival i onsdags kväll; stod på fjället vid midnatt och det var så ljust. Jag glömde bort hur det kändes efter att ha varit söderöver några veckor där det är beckmörkt vid midnatt. Coolt ändå att det är så olika i Sverige. Jag älskar ljuset här i norr, lika mycket överflödet nu på sommaren – lika mycket avsaknaden av det till hösten och vintern.
Veckans VÄNTA NU!
Jag tar ingen regelrätt 100%-ig semester i år. Och har aldrig riktigt haft. Däremot infinner sig ett särskilt lugn när de flesta av mina kollegor går på semester. Jag har en del kunduppdrag i mina kanaler både i juli och augusti men i mitten av augusti vill jag känna mig återhämtad nog för att starta upp nya projekt i höst. Min höst är i stort sett fullbokad och som det ser ut nu i kalendern så är den dessutom alldeles för kort.
Jag kämpar med att inte jobba 100% och lyckades med det i april och delvis i maj. Men effekten blev att jag ändå jobbade 100% för att jag gjorde allting mycket långsammare och inte var särskilt effektiv. Hur man får till den där balansen vet jag inte? Eller ska jag kanske vara nöjd med att nå mina ekonomiska mål med 80% fylld kalender i teorin men som ändå tar 100% i praktiken? Kanske är det en fråga om inställning?
2 kommentarer
… ????? … ????