Trolska Tornedalen

Jag hade lätt kunnat bo i Tornedalen ett år. Levt med säsongernas skiftningar och liksom upplevt allting en första gång. På samma sätt känner jag om Österlen. Västkusten har jag redan provat när jag bodde i Halmstad. Fjällvärldens skiftningar upplever jag för nionde gången. Det är mäktigt att bo nära dansande älvor, sprakande höstlov, ilsket novemberregn, krispiga snökristaller och så de sköra solstrålarna i januari. Ljusets återkomst framåt mars och så den magiska vårvintern som alla älskar och som jag försöker lära mig uppskatta lika mycket. Förfallstid, kallar man det i Kalix. Den tiden då isen inte bär, vid islossningen.

En lördag i mitten av juli for vi norröver. Lämnade Åre och sommarrusket bakom oss. Jag har sett stadigt ensiffrigt väder hemifrån på Instagram, och samtidigt nästan smält bort i Kuusijärvi i Tornedalen. På vägen dit upplevde vi mycket. Edsele gruva har du redan läst om. Men vi var också förbi Grodkällan och Stora sjöfallet. Jag har inte skrivit om när vi hoppade på de torrlagda stenblocken i sjöfallet mitt i natten, och promenerade hem i solljus strax före 02. Men jag kommer till det. Det blir lite oordning bara. Det lever vi med.

Sanne hade bjudit in oss på workation i den lilla by där hennes stuga vilar, precis vid en sjö nära Övertorneå. Jag, Katta och Jackie. Jag åker runt på workations rätt ofta, nästan alltid med olika personer och konstellationer. Våra dagar och upplägg brukar formas efter det. Och just denna gång formades mycket efter längtan att upptäcka mer av Tornedalen.

Vi började på en gång med bastu mitt i natten. Det blir förvirrat när det är ljust hela tiden och ingen håller ordning på klockan. Sannes bastu är en gammal rökbastu, vilket är en bastu utan skorsten och där röken liksom värmde upp bastun. Innan man skulle gå in och bada bastu så ventilerade man ut röken och så räckte värmen ett helt bastubad. Nu finns det skorsten på bastun och vi vedeldade den som vanligt, men doften var ljuvlig och något rakt annat än de elektriska bastusorter som inte kräver lika mycket uppmärksamhet.

Jag kommer alltid minnas känslan när jag stod på trappen utanför bastun och hällde vatten över mig. Friskt kallt från källan en bit ner i grönskan. Det var drömmigt.

Vi gjorde utflykter med bilen och pratade om framtiden. ”Tycker du hållbarhet är löjligt, Sara?”. Frågan var oväntad. Hållbarhet är självklart, men det handlar om medvetna val. Hållbarhet finns i flera led, och har inte alltid de markörer vi först tror. Men jag har mina principer i livet för en hållbar värld i det som jag kan bidra med för ett hållbart liv, och jag tänker att vi alla borde skapa våra egna principer som vi kan leva efter för de kommer alltid att vara olika. Jag väljer medvetet den mat jag äter. Allra helst kött från lokala gårdar. Jag väljer att inte handla många och billiga plagg från stora kedjor. Det finns fler exempel. Jag vill skapa mig min egna lista med 10 tydliga principer.

Vi kör till Luppioberget och kollar på nya Lapland View Lodge och vi kör över till Finland flera gånger. Går upp på berg och äter pizza på Joppari. Ren, grönmögelost och ägg. Sablarns gott.

Vi stannar till i Pello och tar med kaffetermosen ner till älven och så skär Sanne kaffeost i kuber och vi doppar och smakar och analyserar. Jag gillar kaffeost. Lite senare får jag äta smörstekt kaffeost till dessert med hjortron och grädde hos Pia och Henry som har Huuva Hideaway. Men det vet jag inte då och där, när jag sitter vid vattenkanten och provsmakar för första gången i livet.

Vi jagar mygg också. Eller de jagar oss. När vi vadar i Torne älv och när vi sitter ute i trädgården och workationjobbar och så säkert vid fler tillfällen. Men det är bortglömt och förlåtet nu. Det är så när allt det bra är så mycket bättre än det lilla dåliga. För mest av allt kommer jag minnas älven som pulserar som hjärtat i landskapet, alla miljoner björkar som dallrar sina löv likt strössel, de många varma dagarna och ljuset som aldrig tog slut. Jag tar med mig tankar på hösten med drömmar och planer och lite tydlighet. Och så det fina i att vara olika och förmågan att uppskatta styrkan i det.