Jag hajade till när jag såg titeln på senaste podavsnittet av “Va fan håller jag på med“. Podden som Linda och Alex har. En rolig pod med deras respektive företagsresor som röd tråd. Det är väldigt mycket SoMe i podden, och så väldigt mycket personlighet. Och nu hade pool-älskande och city-chica Alex paddlat och sovit i vindskydd. Och det var tydligen väldigt mycket flugor.
Fy fan tänker jag, jag hatar flugor. Jag ser ibland stories från fjället när det är mycket flugor och skit, och då avstår jag mina turer. Ibland har jag inte sett något alls men är ute och märker av det själv. De dagarna är inte roliga. Sista gången jag minns det var sommaren 2019 i Stekenjokk. Vi cyklade och när vi rullade så hann de inte ikapp oss, men varje gång vi stannade så var de runt oss konstant. Drev oss till vansinne. Nej då är fjället inte särskilt roligt. Inte skogen heller. Ingen bit natur alls.
Jag har varit iväg och sovit i taktält två dygn. Vi tänkte åka till Los och cykla några nya leder där, men vi hamnade i närheten av Hamra nationalpark och cyklade förvisso lite grusväg – och promenerade en fin stig längs Svartån i nationalparken. Bromsarna var outhärdliga. Myggen vakna hela tiden. Det är oftast okej när man cyklar, för då fläktar det och inga insekter hinner ta för sig av den buffé man ändå är. Men ibland är man ju still också.
Det är ändå sällan jag störs av mygg, broms och flugor. Däremot kommer här lite tankar och erfarenhet jag har av sådant som stör. Plus lite annat också, som kanske kan hjälpa en nyfrälst outdoorglampare som jag själv är. Och som Alex nog också är.
Eld
Världens bästa grej för att hålla mygg och broms borta. Gärna en rätt så rökig eld, för flygfän gillar inte rök. Jag ville hålla igång elden hela tiden under våra taktältsdygn, trots att det var varmt. Men egentligen ville jag ju ha den där konstanta röken – som inte besvärade mig särskilt mycket, men som besvärar annat.
Välj sovplats
Alex beskrev att de sov i ett vindskydd vid en sjö. Det kan kännas frestande att sova vid en sjö pga det uppenbara: vackert! Men vatten innebär att det blir fuktigt, och det märker man framåt småtimmarna. Jag sover också gärna vid sjöar och vet med mig att om jag tar med sådant med bomull, typ lakan och örngott istället för sovsäck, så blir det sjukt fuktigt. Jag har däremot inte upplevt sådan fukt som Alex beskriver i podden.
Tidpunkt
Varmt och vindstilla känns drömmigt men är ofta en dålig idé. Den bästa tiden att vara ute om du frågar mig är med lätt vind och lite kallare. Då blir du utan oönskat sällskap!
Tält
Många beskriver fukten i tält och då har man oftast inte öppnat ventilationen med inställningen “men jag vill inte frysa”. Men ventilationen finns där för att det inte ska bli fuktigt, och med bra ventilation kommer du inte frysa – eftersom du har en bra sovsäck. Det är inte tältet som ska värma dig, det är sovsäcken. Så öppna ventilationen nästa gång så blir det inte fuktigt i tältet. Gäller också taktält!
Taktält
Jag älskar att sova i taktält för att man kommer upp en bit från marken. Det är en skön känsla. Dessutom har taktältet fönster med myggnät så jag kan ligga i tältet och läsa bok och ändå hålla koll på vad som pågår där utanför. Det är mysigt!
Sova i det fria
Jag har sovit i vindskydd en gång, och på en fjälltopp i bara sovsäcken en gång. Jag föredrar bara sovsäcken alla dagar i veckan. Vindskydd är praktiskt men känns ofta ofräscha. Det är mörkt, ibland lite sunkigt och helt enkelt inte helt nice. Fötter som trampat runt i vindskyddet i alla väder innebär att det ofta är lite lerigt och man har sopat ner lite matrester på golvet och sådär. Inget konstigt, bara inte helt perfekt för en drömnatt. Med det sagt så var det härligt denna gång:
När vi sov i vindskydd var det september och lite svalare ute. Noll insekter. Perfekt! När vi sov i sovsäck var det däremot sommar, men blåsigt och kallt. Också perfekt. Förutom att jag frös lite i sovsäcken, men jag lade en flaska med varmt vatten vid fötterna och så var det bra med det.
När vi sov i sovsäck på fjället
Linda och Alex nämnde också Outdoor-Wilda, i podden. Wilda och jag gillar båda att vara ute. Vi gillar frihet. Väder och fjäll. Men vi är olika. Wilda är mer strävsam, jag är mer bekväm. Jag vill GÄRNA ha med mig en flaska skumpa ut på fjället, jag tycker att flerdagarsvandring verkar jobbigt och jag äger inga “riktiga” vandringskängor. Men det finns många sätt att uppleva alltsammans på.
Såhär såg det ut när jag och Annika sprang Kungsleden
Såhär såg det ut när vi sprang Skåneleden (och bodde lyxigt dessutom)
Såhär såg det ut när vi sprang på Bergslagsleden (och åt avsmakningsmeny)
Det handlar inte om att det inte ska vara jobbigt. Jag vill bara ha det lite härligt samtidigt.
Jag har inte alltid varit en outdoor-person. Det var inte alltför länge sedan jag sa till en vän att “vad kul att vi ska grilla korv, det har jag typ aldrig gjort“. När du klickar på någon av länkarna ovan så kommer du läsa om hur jag hänvisar till den första gången jag tältade! Jag insåg häromdagen att det som hände som gjorde att jag identifierade mig som en person som känner mig trygg med kunskapen om hur “man gör” bland äventyr och outdoorliv var gången då jag blev med egen kniv. En liten grej med tydligt symbolvärde som gjorde stor skillnad.
2 kommentarer
Älskar detta inlägg innerligt. Det ger mig hopp och än mer en känsla av att jag vill bli som du när jag blir stor!
det känns fint Linda! när ska vi outdoora tillsammans? plus stora frågan: har du kniv?