Sedan jag opererade mina ben i höstas så har jag inte badat kallt. Inte för att jag inte velat utan för att det känts obeskrivligt kallt. På gränsen till smärtsamt. Men när det blev slutet på april, och valborg, så fick jag en form av stark känsla, eller får man kalla det uppenbarelse, att nu är det dags. Äntligen dags. För kalla bad igen. Och när jag badat tre gånger så vaknade jag en morgon med den där starka längtan efter känslan som minutrarna efter ett kallt bad ger. En lågmäld eufori. En alldeles särskild känsla av att känna mig levande. Så då klev jag upp ur sängen, tog på mig baddräkt och kaftan och gick ner till älven. Min kompis Katta var med och fotade just dessa bilder från den morgonen:
Det är klart att jag önskat mig soluppgång och lekande unicorns men man får inte allt man vill. Jag tror att det faktiskt duggade lite lätt när jag kom upp ur älven. Ja vidare vackert var det då rakt inte. Allt det fulbruna i maj i Jämtland. Men badet var vackert. Känslan under huden dansar.
Under hela vintern har jag varit en sådan som inte badar kallt men nu är jag det igen. Det jag var igår behöver jag inte vara idag, och så vidare. Det är det fina med människan, att vi konstant växer och utvecklas och expanderar. Det där är ord, även om citatet inte är ordagrant, från Karin Härjegårds roman Kallbaderskan i fjället.
Jag började också springa, igen, alldeles nyligen. Något jag inte gjort på länge dels på grund av operation och dels på grund av lathet. Den perfekta distansen för äventyrslöpning på fjället är 21 km men i fredags sprang jag 3. Man gör bäst i att börja i det lilla sa förnuftet.
6 kommentarer
Den där platsen är magiskt fin, trots fulvår 🙂 Härligt att du kan bada kallt igen <3
tack för fiiiina bilder trots allt fult
Helt off-topic, men pennor, kan vi prata om pennor? Vad har du för favoritpennor till skrivböckerna?
älskarrr pennor!! har dock ingen överlägsen favorit. eller jo, faktiskt en gratis-penna från ica åre. så otippat. men den rullar liksom perfekt. tycker också mycket om att skriva med olika färgpennor. tipsa mig gärna!!!
Jag tycker att det här är fin och inspirerande läsning. Jag själv känner att jag kanske också skulle må av att bada kallt. Det är så att jag tillfrisknar från en ångestsjukdom som lett till att jag varit rädd för alla möjliga förnimmelser. Hjärtklappning är läskigt, svettning är läskigt, adrenalin och endorfiner har jag varit skarpt skeptisk mot och undvikit till förbannelse. Nu när jag tillfrisknar så känner jag att jag vill TA IGEN allt jag har förlorat, allt som är roligt och häftigt och spännande. Allt som känns! Kallbad och löpning… är det en grej som passar!? KANSKEEE!! 😀
så fint att höra att du tillfrisknar. kan det vara det vackraste ordet som finns? hoppas du kan ta igen i lagom takt, fastän lagom är så fruktansvärt tråkigt! lagom känns liksom långt bort från “allt som känns”, men kan nog vara förnuftigt ändå.