Jag lyssnade på Sveriges Radios program Klotet som reder ut den heta frågan om gruvan i Gállok utanför Jokkmokk. Jag kan förstå resonemangen från båda parter i teorin, och kan tycka att debatten är både intressant och frustrerande ur många aspekter.
Det jag vill ifrågasätta men som jag inte hör ifrågasättas någonstans är att det är utländska gruvbolag som koloniserar områden som är känsliga dels utifrån miljö och djurliv men framförallt historiskt. Sverige som land har genom historien misskött och misshandlat våra nationella minoriteter, där Samerna räknas som Sverige och Europas enda urfolk, och nu öppnar vi upp för att låta utländska aktörer göra precis samma sak och där vinsten av det största ingrepp man kan göra i naturen inte ens kan gå tillbaka till vare sig Samerna eller den svenska staten. Det brittiska bolaget bakom hela gruvgrejen har enligt Klotet erbjudit sig att kompensera Samerna för beräknade störningar och den uträkningen har gjorts utifrån vad de kan hitta på internet. Det låter som skolprojekt man gör i högstadiet.
Klotet har också gjort ett program om det intresse för gruvdrift som finns vid Vättern. Finns det ens någon som bor vid Vättern eller i städerna runt Vättern som kan tänka sig detta? Som vill offra sig för gruvdriftens skull och de metaller som behövs för den gröna omställningen? Vattnet i Vättern hotas och jag tror att det är just vattenföroreningen som många hajar till på. I norr så hotar gruvan i Gállok Lule älv, och det hotet borde engagera långt många fler än bara Samerna.
Jag lyssnade till en diskussion häromdagen som ifrågasatte varför Samernas liv ska pågå på samma sätt som det alltid gjort medan andras liv moderniserats, utvecklats och förändrats. Är det ett självändamål att allting ska vara så som det alltid har varit? Är inte frågan om vems land som är vems och allt det som hänt något som hör till historien. Att vi ska gå vidare.
Frågan om gruvan i Gállok splittrar Jokkmokk och de som vill ha gruvan längtar efter framtidstro, fler jobb och en önskan om inflyttning, en bygd som fylls med fler människor som konsumerar och som fyller på plånboken hos både företag och kommun. Att människor bor, verkar, jobbar och lever gott i en bygd är en förutsättning för sådant som skolor, bibliotek och allt det där ska finnas. Det är självklart. Men jag tror att det är väldigt mycket mer en kommun kan göra för att locka nyfikna inflyttare som vill bort från städerna, än att bara sitta passivt och invänta brittiska gruvpampar. Herregud det är ju en enorm trend just nu att flytta från stad till glesbygd och som kommun måste man med mjuka värden och meningsfullhet skapa attraktionskraft för en plats. Men för det behövs framtidsdrivna ledare i kommunen och näringslivet.
Om gruvan i Gállok tas i bruk så är den förväntade livslängden 14 år. Hur tänker sig Jokkmokk att man ska behålla sina invånare efter dessa 14 år? 14 år är en kort tid, för mig som lekman en rätt klen utdelning, för en oerhört stor påverkan på människa och miljö. Vad är planen för att behålla sina invånare därefter?
Det är inte bara Sverige som har skatter under jord som anses värd att bryta. Det finns på fler platser i världen. Men i Sverige kan vi göra det på minsta möjliga dåliga sätt, och därför anser en del att det är här man ska bryta malm. För den gröna omställningens skull. Det är i sig oerhört dubbelt. Det vi offrar för omställningen. Oavsett om det handlar om gruvor med stor negativ miljöpåverkan eller vindkraftparker som ingen vill ha på sin bakgård men alla vill ha någon annanstans. Industripamparna med fetast lönekuvert och stora villor i skärgården vill absolut inte ha vindkraftsparker till havs som skulle störa utsikten mot horisonten och därför skickas alla sådana initiativ upp till norr. För här påverkar det inte lika många människor. Och framförallt har dessa människor inte lika stort inflytande i styrelserummen.
Är det rätt eller fel? Är det rätt att smälla upp ännu en vindkraftspark i Ragunda där det bor 5000 personer i kommunen, istället för att kunna exploatera ett större område till havs men som påverkar många tusentals fler som får en störd horisont när de går ner till bryggan i vit badrock och ska ta sitt morgondopp. Vad är det värt att någons släkt bott på ett ställe i hundratals år och att den marken nu hotas från tyska vindkraftsbolag som vill leverera el som anses som mer hållbar.
Min vän Sara som bor i Funäsfjällen har vågat vara ärlig i sina stories. Hon är uttalat negativ till att hamburgerkedjan Brödernas öppnade i Funäs i vintras och hon förklarar hur hon ser att byns själ dör när nybyggen projekteras på platser där det står historiska hus. Historiskt innebär rent konkret ett förfallet fjällhotell i Tänndalen som har en unik arkitektur. Istället planeras nybyggda lägenheter uppföras på denna plats så att sport- och jullovslediga turister från Mälardalen ska kunna komma till fjällen och på jul och sportlov.
Vad ska bevaras och vad ska avvecklas för att något annat ska kunna utvecklas?
Hur många Stockholmare ska köpa mångmiljonlägenheter i Åre by för att sedan tillbringa tre-fyra veckor om året till fjälls – om ens det – medan de som lever och verkar i bygden trängs undan, allt längre bort, för att den lön man tjänar inte matchar den prisökning som storstadsborna uttråkade karantänsliv lett till.
Jag lyssnade till en mångmiljonär som intervjuades av en norsk tidning häromdagen. En offentlig person som byggt ett överdådigt hus i Åre och sedan ett till på 250 kvm eftersom det tidigare huset var lite för litet. Jag hörde personen säga “vi har varit här i Åre en del nu, det är ju mycket härligare med karantän här än i Stockholm”.
Uttalandet fick det att vända sig i min mage men jag kunde inte på en gång sätta fingret på varför Men jag förstår nu att det är attityden JAGet. Att folk bara ska ha och ha.
Jag tycker att det är jättetrevligt att människor kommer till den by där jag bor och alla tillfälliga gäster är viktiga. Åre skulle inte vara det Åre vi ser idag om det inte fanns turister. Men allting har sina fördelar och sina nackdelar. Alla som praktiskt taget bor på ett ställe, som kanske har sina barn i förskola eller skola, som uppsöker vård ibland, som kör på vägar som plogas av någon, som använder resurser som bekostas av någon annan – är en tillgång men också en kostnad för det samhället. Det absolut första en person som jobbar fjällifrån under längre tid ska göra är att skriva sig i den glesbygdskommun man befinner sig. Bor du fler dagar i Åre än i Stockholm så är det i Åre du ska skriva dig. Det är dyrare men du är en del av samhället och du förtjänar den genom att bidra.
Att ta seden dit man kommer är ett begrepp att anamma även inom Sveriges gränser. Försöka förstå innan man är snabb på att tycka. Jag gick upp mot Åre Kabinbana i april förra året och min vän bredvid mig pekade mot dikeskanten och massor med Briska-glasflaskor, festskräp, ölburkar och hon sa varför måste man våldföra sig på byn när man kommer hit?
Och det är just det. Varför måste vi våldföra oss på så mycket.
19 kommentarer
Tack för ett otroligt välformulerat och tänkvärt inlägg! Du sätter ord på komplexiteten och “å ena sidan å andra sidan” av det som ääär så svårt. Så tack!
tack Linda!
Vad folk inte förstår angående detta med “Lomp” Life of Mine Plan är att man aldrig har längre än ca 10-15 år i taget. De handlar förmodligen inte bara om 14 år. Men om man redan idag ser en muneralreserv på 14 år, innan man ens börjat bryta något, så innebär det i praktiken förmodligen minst det tredubbla. För det gruvbolaget jag jobbar åt så har en av gruvorna hafy en life of mine plan på 10 år sen typ 50 – talet. Gruvdrift innebär Att miljön förändras. Ja, vårt moderna levnadssätt innebär det. Även för balkongbiologer i Stockholm och samer som kör snöskoter, fyrhjuling och har mobiltelefoner. Alla vill vi ha el on demand, bilar, moderniteter som vi anser som självklara. Vart kommer metaller ifrån? Från återvinning? Jo, men från början. Uppvuxen i generationer i Norrbotten så värnar även jag om naturvärden och ursprungsfolk. Jag är ingen barbarisk kapitalist. Jag är en vanlig person. Jag flyger inte utomlands för nöjes skull och nöjeskör inga fordon heller. Bara för att göra det jag måste. Men om INGEN ska få ta upp metaller någonstans. För att det alltid bor någon nära, eller det finns något särskilt intresse just där. Vart ska vi då ta metall ifrån. Om det ska innebära orörd miljö och opåverkade människor överallt, hur gör vi då? NIMBY resonemanget i Sverige är starkt idag. Det är förståss bättre att vi bara blundar och låter världen exploatera exempelvis Kongo som gärna använder små barn i gruvorna under vidriga förhållanden. Därifrån kom väl typ 90 procent av de metaller som behövs i elbilar ifrån. Men visst folk kan köpa en Tesla till och tro att de är miljöhjältar, fortsätta att protestera mot gruvor i Sverige. Som har världens hårdaste miljölagstiftning. Det är en svår fråga och har inget enkelt svar. Det är många intressen som skall tänkas på för allas vår gemensamma framtid. Viktigt för att skapa sig bra bild av läget är dock att ta reda på fakta. 90 procent av folk som protesterar mot gruvor vet väldigt lite. Eller har ensidig information. 90 procent av de som är för gruvor helt har kanske för lite information om all annan påverkan. Men en sak är säker oavsett. Vi behöver mer metaller. Någonstans ska de komma ifrån.
Ja så väldigt komplext. Och just det du säger: man köper en Tesla och tror man är en hjälte!
Jag fick en kommentar på instagram om att det hade varit lite bättre om investeringen varit cirkulär. Att det varit ett svenskt bolag som stått bakom så att skatter och annat kunnat gynna svenska intressen mer, så att kompensationen till de som berörs kunnat arbetats fram med andra intressen etc. Men vad vet jag, kanske hade inte det blivit bättre. Vill bara att det ska bli minst dåligt.
Så intressanta resonemang Sara. Klirr i kassan i glesbygderna behövs, där är både gruv- och skogsindustrier är stora arbetsgivare. Men också också stora miljöförstörare. Samma gäller med vindkraftsparker och vattenkraftverk.
Vi vill ha en elbil, en dator och en mobil. Vi vill bygga hus i trä, torka oss i rumpan med papper, ha björkved till vår öppna spis och gärna ha en skrivbok med vitt papper så bläcket syns. Men anlägg ingen gruva där jag bor, och hugg inte ned skogen bakom mitt hus eller där jag tar mina skogspromenader/plockar svamp och anlägg för guds skull ingen vindkraftspark i närheten av mig heller. Men billig el ska vi ha… Nu rantade jag väldigt! Men genom historien har ”de få” ofta fått stå tillbaka för att ”de fler” ska få det bättre. Undra om det behöver vara så? Otroligt komplexa frågor. Bruka utan att förbruka? Kanske har vi det för bra/har blivit för bortskämda?
Ja, väldigt komplext.
Att sälja ut mark till utländska företag för 14 år med arbetsplatser är för mig ofattbart. I bästa fall desperat ogenomtänkt. Efter dessa 14 år då? Spökstad? Och förstörd mark, avveklat rendrift? Varför skall inte de av urfolken som önskar få ivareta sina traditioner?
Att ta seden dit man kommer är vikitgt. Inte minst som turist och ny invånare nån stans.
Givetvis är klirr i kassan viktigt, och det kan skapas på många sett utan att förstöra, kan jag tycka. Borde finnas många skarpa människor som kan ta fram bättre förslag utan förstöra så mycket.
Jag bor nära Norra Kärr som hotas av planer på gruvdrift. Området är ett av Unescos Biosfärområden och så fort någon nämner gruvan får jag hjärtklappning, stresspåslag och går upp i varv på ett vis som gör att jag knappt kan formulera mig i frågan. Har vuxit upp med en pappa som haft ett stort engagemang i att området skulle bli biosfärområde, att urskogarna här skulle få bli naturreservat och att man ska ta hand om tillgångarna vi har här och jag är väldigt orolig för vad gruvdriften skulle kunna innebära för artrikedomen och för vårt dricksvatten från Vättern.
För att hoppa över till det här med jag-jag-jag så har jag satt en etikett på beteendet. “Det-gäller-inte-mig-mentaliteten”. Applicerbar på allt från miljöfrågor till karantänplats, att överträda allemansrätt och bete sig på ett sätt som inte påverkar om bara en person gör det – men eftersom så många tycker att saker och ting inte gäller dem får det stor påverkan. Man anser sig vara en så liten del av helheten att ens eget beteende inte påverkar – men det gör det ju eftersom var och varannan medlem i människoflocken resonerar på samma vis.
Fint att du lyfter sånt här som är lite komplicerat och svårt Sara!
Sett till mitt lilla perspektiv så är det här med lantställe intressant. Min farfar byggde vår stuga för länge sedan, den har funnits med mig hela mitt liv och ägs nu av min generation. Jag känner mig hemma där men har ingen vardag där. Jag är en utsocknes som kommer med stor bil och familj på skollov och vissa helger. Vem vet hur viktiga alla minnen är mig? Att jag minns stenar och träd längs vägen, knarret i den gamla dörren, älskar badplatsen mer än någon strand i världen osv. Kanske känner vissa så för Åre även om de inte bor där? Jag känner i och för sig minst två familjer som valt att flytta upp med hela familjen – och DET är nog unikt med just Åre.
Ja som turist ska man verkligen komma ihåg att åre är en riktig by som funnits länge med människor som bor och verkar och har minnen precis som andra människor på andra platser
Viket bra inlägg Sara. Du satte fingret på mycket. Det är komplicerat det här. Jag ser utveckligen i Storhogna, det finns inte mycket av fjäll kvar, det byggs enormt mycket och naturvärden försvinner. För att tillfredsställa behov av att få tillbringa nån vecka i fjällen. Pandemin har bidragit och jag undrar när det tar stopp. Utveckling är bra men inte till vilken gräns som helst.
ja, inte enkelt.
Vilka är de fem urfolken i Sverige? Eller menar du de fem nationella minoriteterna, varav samerna är en? Om jag förstått rätt så är nationell minoritet inte detsamma som urfolk. Samerna är ett urfolk har ett folkrättsligt skydd.
Håller tveklöst med om din beskrivning av exploateringen av fjällvärlden! Jag var i Åre för första gången i somras och tyckte det kändes som att Skistar typ äger hela byn. Det stämmer förstås inte, men byn är oerhört exploaterad och jag kände snarare att jag hamnat i en storstad, om än ganska liten. Som turist trivs jag bättre i de mindre exploaterade områdena som ger ”riktig fjällkänsla”. Jag är beredd att då avstå både lyxrestauranger, hamburgerkedjor och villor som är mer än dubbelt så stora som min förortsvilla hemma!
Jag är alldeles för dåligt påläst för att kunna säga något om gruvfrågan, men spontant håller jag med dig om att 14 år låter som en väldigt kort livslängd för en gruva! Särskilt som gruvor innebär stora ingrepp i naturen.
tack, har nu ändrat i mitt ordval!
vad är “riktig fjällkänsla”?
För mig är ”riktig fjällkänsla” att komma närmare vildmarken, mer landsbygdskänsla. Det är vad jag söker när jag åker till fjällen, men å andra sidan vill jag åka längdskidor på vintern så det får gärna dras fina skidspår. Vilket såklart kostar pengar och därmed kräver ett visst kundunderlag. Jag vill helst hyra en fräsch och snygg stuga eller bo på ett trevligt litet hotell vilket också är enklare att hitta i de mer exploaterade områdena…
När jag vandrar vill jag inte enbart gå på breda spångade leder, utan gärna på mer vildmarksbetonade stigar. På sommaren är breda skidbackar och stillastående liftar rätt fula att se på…
Ja, som du sa, inte bara svart eller vitt detta…!
eller hur, SVÅRT! vi kan iaf enas om att det är komplext.