Det var maj 2003 och jag satt i en enorm sal i Dublin tillsammans med ett hundratal andra. Det gick att ta på nervositeten. Vid fötterna låg ryggsäckar i travar och det låg ett tyst prassel av papper i mellanhöjd i rummet. Tre års lärande på universitetet skulle ta slut här. Det var dags för de årliga examinationerna och jag minns inte så mycket av det men jag minns när vi alla samlades i korridorerna någon vecka senare för att få se resultatet och det hängde långa listor med universitetets id-nummer för varje student och betyget som stod intill. Bredvid mitt nummer stod BA Economics, 1st Class Hons Degree. Det högsta betyget man kunde få.
Det hade aldrig varit självklart för mig. Inte för att jag någonsin varit dålig i skolan men för att jag alltid varit vänner med de som varit så mycket bättre. Riktiga topp-elever som hade 4,9 i snitt eller som snittade MVG när det systemet infördes. Jag låg strax därunder vilket var medelmåttigt relativt sett.
Jag ville bli managementkonsult och sökte till alla de klassiska bolagen. Boston Consulting, McKinsey, Accenture. Men jag gick aldrig vidare till intervju. Däremot fick jag jobb som analytiker på Deutsche Bank i Dublin och tyckte att det var lyxigt att jag fick åka taxi till jobbet de dagar då vi började tidigt eller jobbade sent eftersom tiderna var anpassade efter olika tidzoner och när börserna stängde i USA och i Asien. Varje eftermiddag kom en choklad- och godisvagn och rullade förbi våra skrivbord och så fick vi välja vad vi ville ha. Några månader senare köptes vår del upp av amerikanska State Street Capital och chokladvagnen försvann. Jag råkade sätta ett kommatecken fel bland massa nollor i ett dokument och min chef täckte upp för mig och tog alla besvärliga möten som en konsekvens för mitt misstag.
Jag var strax över 20 år och tröttnade snart på livet på Irland. Jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän och gjorde som min mamma sa; sökte till en skidlärarutbildning i Kanada och åkte dit. Under några månaders tid gick jag en privat förutbildning vars syfte var att preppa oss för de allmänna examinationerna som Canadian Ski Instructors Alliance stod bakom. Det var jag och en spretig blandning männsikor: två unga systrar från Australien som jag blev kompis med, en bankman från London, en entreprenör från Nya Zeeland och så några andra. Vi hade kul och levde ett rätt så städat kollektiv och åkte massa skidor. Jag ordnade ett arbetsvisum till Kanada och var kvar i nästan två år. Jobbade som skidlärare och tjänade skitdåligt och på sommaren jobbade jag på State Street i Toronto och tjänade okej men hade ändå inga pengar eftersom det var så dyrt att bo där.
2005 åkte jag hem till Sverige för att förnya mitt visum och planen var att åka tillbaka till Kanada efter sommaren men av lathet blev jag kvar hemma. Min mamma jobbade med PR då så jag började jobba tillsammans med henne och bananskalet blev halkigare och halkigare och från att ha tyckt att Sverige var vansinnigt tråkigt blev det helt plötsligt rätt så intressant att stanna hemma. Via kontakter hamnade jag på Electrolux och jag skulle egentligen bara varit där en kort stund som stand in för en sjukskrivning men jag blev kvar i två-tre år och lyckades riktigt bra med det jag gjorde och kunde visa på mätbara resultat.
Jag började blogga runt 2005 och förstod tidigt hur digitala medier fungerade. En kontakt hörde av sig och berättade om nya bolag som kunde mäta aktivitet i sociala medier och jag blev intresserad. Jag insåg att det jag kunde faktiskt gick att lära ut. Det var ett litet bolag med engelsk anknytning som hade en teknologi för att snabbt kunna tolka stora mängder text. När VD:n blev headhuntad till ett av branschens största bolag följde jag med men branschen var i gungning och väldigt mycket hände väldigt snabbt. Jag blev senior analytiker och fick vara med och utforma en helt ny algoritm som skulle kunna sätta en siffra på innehåll och som hade som ambition att bli branschstandard och senare blev jag digitalt ansvarig och marknadschef på samma ställe. Jag hade många riktigt stora kunder och har utbildat väldigt mycket inom just mediaanalys och vad som driver beteenden i sociala medier.
Någonstans längs den resan tröttnade jag på storstadslivet och alla människor. Min blogg hade blivit riktigt stor och företag drog i mig. Pressfrukostar, bud och ett socialt spel som gick ut på att vara på toppen av allt och aldrig komma efter. Jag började bli irriterad på företag som agerade oäkta och brände broar med till exempel Nike och ett företag jag glömt namnet på men som importerade tomater. Jag har aldrig ångrat det.
Jag tjänade bra med pengar i Stockholm. Jag var strax under 30 år och hade en lön på runt 40 000 och det är nästan tio år sedan nu. Men jag ville göra annat och bestämde mig för att lämna Stockholm vilket innebar att också lämna min lön. Jag minns inte den ekonomiska dealen jag fick när jag flyttade till Sälen för min första renodlade roll inom content men jag blev bara kvar i tre månader. Visserligen hann jag få upp en helt ny sajt som vann pris för best content men allt det andra var fel. Fel företagskultur, fel ledarskap, fel feeling. Jag hade jättesvårt att sova under de tre månaderna och förstod snabbt att jag var tvungen att sluta.
Istället åkte jag till Åre på vinst och förlust. Gick på några intervjuer och fick ett jobb inom content och affärsutveckling och gjorde det jobbet rätt så bra också. Samtidigt som den anställningen hade jag några andra uppdrag vid sidan om. Det har jag nästan alltid haft parallellt med mina anställningar. Och så bloggen förstås, den har levt vid min sida under många år och innebär både jobb och intäkter.
För fyra och ett halv år sedan fick Åres största hotell en ny ägarkonstellation och en av mina Årevänner tipsade om mig till nya VD:n. Första intervjuen gjorde jag från ett hotellrum i Sydafrika. Jag hade ont i halsen och kände mig varken vass eller professionell men det gick vägen. I augusti 2016 började jag som marknadschef på Holiday Club i Åre och en månad senare rev vi hela restaurangen och lobbyn såg ut som en arbetsplats. Med den förändringen och ett helt nytt sätt att tänka marknadsföring, sälj och framförallt – att skapa längtan – ökade vi från 110 miljoner till nästan 160 miljoner i omsättning. Det har varit en förbannat rolig resa med höga krav, många skratt och massor av lärdomar.
De senaste tre veckorna hade jag tänkt som en skön semester som en bonus för att fira mina framgångar men det blev inte så. Istället klev jag in på ett nytt uppdrag som interim marknadschef på ett outdoorbolag och det fanns inte tid för uppvärmning. I mars gör vi en stor lansering så jag började jobba med det nya den 1 februari. Under några veckor gör jag långt mycket mer än 100% i arbetsbelastning men det är så jag levt under många år. Jag känner en nytändning i engagemanget och längtan efter att leverera och är om möjligt ännu säkrare på att det jag vill göra just nu är gå all in i både prestation och återhämtning! Mera liv i livet.
Vad menar jag med det? Jag har förmått mig själv att tacka nej till jobb som på pappret ser bra ut men som inte gett mig rätt förutsättningar att leverera bra och må bra. Företagskulturer som kräver alltför mycket tid vid skrivbordet på kontoret, ledare som inte landat rätt i magkänslan, jobb som inte triggat den där odefinierbara känslan av pirr i själen. Ersättning som inte känts tillräcklig och villkor som skavt.
Jag vill känna stolthet över mitt jobb. Nätverka med intressanta människor så som man automatiskt gör när man jobbar. Känna längtan efter att utvecklas och lära mer av branschen. Att stänga av mitt jobb för att det är helt passar inte min personlighet, därför vill jag leva med mitt jobb och framförallt så vill jag känna att det är värt!
Kanske har du jättemånga frågor efter att ha läst detta? Ställ dem i kommentarsfältet så ska jag svara! Eller klicka i hjärtat om du vill att jag skriver mer om karriär, arbetsliv och allt det där yrkesmässiga.
18 kommentarer
Åh, så spännande att få läsa om din resa i yrkeslivet! Ger mycket inspiration och pepp att försätta leva så som en vill och inte ge efter för deals som ser snygga ut men som inte är bra i längden för välmåendet.
ja det har inte blivit som jag tänkt eller trodde när jag var nyexad runt 20 – blev mycket bättre!
Hej Sara! Så skoj att läsa! Jag tycker det är så svårt att hitta en arbetsgivare som är flexibel. Och om man säger nej så står det typ 100 pers på kö som bara vill ha en jobb, och då “vinner” arbetgivaren igen och kan fortsätta vara oflexibel. Vad har du för tips för att kunna uppnå mer frihet är 8-17?
Hej hej Lisa, det är sällan mina chefer varit med på min livsdesign från början. Min strategi har alltid varit att leverera sjukt bra och sedan smyga in min livsdesign, ofta genom att bara göra och faktiskt inte alltid fråga. Tricket är att vara en grymt bra och värdefull medarbetare!
Så roligt och intressant! Som en våt dröm att läsa för en som jag som jobbar med karriärrådgivning 🙂
Vilket intressant yrke du har; tänk att få påverka så många som du gör! Häftigt!!
Spännande att läsa om din resa! Själv har jag varit på samma jobb i 15 år. Dels är jag inte så riskbenägen och dels har jag alltid älskat mitt jobb och brunnit för det vi gör, känt stolthet. Men barnen är tonåringar och jag och mannen funderar mycket på vilket liv vi vill leva framåt. Jag jobbar gärna hårt, men känner att jag vill ha större frihet, över när, var och hur jag jobbar. När barnen är på väg ut ur boet känns inte pengarna lika viktiga heller, i värsta fall klarar vi oss på halva inkomsten. Corona och distansarbete har gett en försmak på hur det skulle kunna vara framåt. Men också öppnat för många möjligheter, kanske kan man fortsätta på det jobb man har, men jobba mer på distans och på så sätt kunna ägna sig mer åt sina intressen och i de miljöer som ger energi. Tror pandemin ändrat mycket av arbetslivet, ska bli spännande att se vad som händer framåt! Jo, funderar även på om jag vill vara chef…. När jag rannsakar mig inser jag att mycket “skav” i mitt liv kommer av chefsrollen. Småtjafs i gruppen, oro över att inte vara en tillräckligt bra ledare…. Ja, vi får se vad framtiden bjuder på!
Ja det kommer bli en spännande framtid efter pandemin; vilka saker återgår till hur det var förr – och vad kommer förändras. Redan innan pandemin så var det ju verkligen en USP för många företag att ge sina medarbetare mer frihet!!
Vilken fin tidsresa!
För mig kändes det bra i magen att läsa det om företagskulturer och när man är på ett ställe man inte kan växa etc. Vill gå vidare från mitt nuvarande jobb men vill inte säga upp mig förrän jag hittat nått nytt. Men känner att jag också är beredd på att på papperet ta ett ”sämre” jobb med det jag inte inte pluggat till, om det faktiskt gynnar livet och måendet i slutändan.
Lycka till på nya jobbet!
Ja jag tänker att man lägger ner så otroligt mycket tid och energi på sitt jobb att det behöver vara en plats för självutveckling – och för att ha roligt!!
Jag gillar verkligen kontrasten i din blogg mot hur jag själv känner – det är superspännande att läsa om ditt liv o inställning som är så annorlunda än mitt ✨✨✨✨ Själv är jag nöjd med jobbet så länge jag typ inte har ont i magen på söndagskvällar över kommande jobbvecka 🙂 Jag har förlikat mig med den tanken och är nöjd! Hoppas nya jobbet blir allt det du hoppas på och mer!
Definitionen av framgång; att skapa sig det liv man önskar. Det är det som är så fantastiskt!!
Kul att läsa och kul med gamla bilder! Har ju själv gjort samma grej, valt bort “bättre” jobb för att de helt enkelt inte passar i min life design eller för att jag inte har trivs särskilt bra även om det på pappret har låtit bra. Livet är lite för kort för att inte ha det som man vill ha det, både på jobbet och utanför.
Ja precis så. Det är nog ett velande inför det beslutet för de allra flesta, men på andra sidan är det så värt det!!
Tack Sara, för att du delar med dig av att vägen inte alltid är rak och vikten av att följa sin känsla. Mycket värdefullt!
Man måste våga utmana normer för att hitta sin väg i livet
Ja, det är intressant att läsa om bananskalen framförallt. Och hur få av oss som jobbar med det vi pluggade i skolan. Jag har tonåringar som funderar över sina skolval och yrkesval, så den typen av diskussioner är vanliga hemma hos oss. Extra intressant då att kunna visa på en karriär som är “framgångsrik” men allt annat än linjär. Tack för att du delar med dig.
Ja, tänk allt man nojade kring betyg och val av utbildning. Bättre att plugga det man tycker är roligt än det man borde. Hoppas dina barn hittar sin väg framåt!