Drömmen om att taktälta

Jag har väntat i drygt 6 månader på det perfekta tillfället att göra premiär med mitt taktält. Taktältet har suttit på bilen sedan i höstas men varje gång vi tänkt taktälta har något kommit och stört. Som dåligt väder eller något annat värdsligt.

Jag bråkade lite med tanken att det kanske höll på att bli lite väl sent men oförnuftet i mig undrade varför jag hade så bråttom och ”för sent för vadå”. Kvällsljuset i maj räcker till långt in på natten och som om det inte vore nog hade jag min pannlampa med mig. Hade jag fällt upp det där taktältet på egen hand förut hade jag inte ens tvekat men med bil och släpvagn och ett taktält som jag inte riktigt visste hur det fungerade hade det varit mycket bekvämare att köra hela vägen till Hälsingland.

Men vad är det för liv att leva om det alltid ska vara bekvämast möjligast? Då får man ju aldrig uppleva något magiskt.

Så en bit innan Rätan letade jag upp en skogsväg som såg ut att funka för släpvagnen jag hade bakpå kroken och så stannade jag motorn i tystnaden.

Snudd på 20 minuter senare var taktältet, ett ARB Simpson II, monterat och det var så enkelt att det var snudd på knasigt. Och jag rullade ut sovsäcken på den stora madrassen och öppnade min förpackning med blåbärssoppa.

Här kan du läsa om vad vi har för taktält på bilen!

Jo jag erkänner att min matplan för kvällen inte var vidare episk och att jag kanske inte behöver min kille för att köra släp eller fälla upp taktält, men däremot får han gärna fixa middagen och korka upp champagnen. Men förutom min 14-årsdag så har jag faktiskt ett 10-årsjubileum att uppmärksamma i juni. För även om jag började blogga den 13 maj 2006 (på traningsblog.blogspot.com som fortfarande ligger live) så var det först den 22 juni 2010 som jag tillskrev mig begreppet Träningsglädje. Och eftersom jag firade själva bloggandets 10-årsjubileum med stil så kommer Träningsglädjefirandet att bli ett kalas.

Just igår fick jag däremot dricka blåbärssoppa, äta korv direkt ur paketet och konstatera att jag kände mig sjukt rå, kapabel och nöjd. Jag somnade till ljudet av en pod och nattfåglarna där ute och noterade att mitt i natten så var det helt vindstilla. Ingenting hördes där ute.

På morgonen vaknade jag till solsken och njöt av lugnet som låg i luften. Då hade jag önskat mig en kaffe men jag fick vänta tills jag packat ihop taktältet och kört några mil och passerade en bensinmack.

Jag vill taktälta snart igen, det var så mysigt! Men nästa gång vill jag ha sällskap av min kille, en sprakande kvällseld, en suröl, kulörta lyktor och nymalt kaffe på morgonen.