Nasa och silvergruvan

Ni borde åka till Nasa och silvergruvan nära norska gränsen, sa Anders på Camp Gauto när vi frågade om tips inför dagen för en vecka sedan. Prognosen lovade sol och rätt många friska minusgrader. Jag vill alltid upptäcka nya områden så det lät spännande. Nasafjäll, bara namnet liksom. Och dessutom en gammal silvergruva man fortfarande kan gå in i!

I Nasafjäll började man utvinna silver på 1600-talet. Sverige var fattigt efter många år av krig och därför ansågs upptäckten på Nasa särskilt viktigt. Men mycket av arbetet påtvingades kustbor och samer som utsattes för bestraffningar och tvångsåtgärder.

Den gamla silvergruvan ligger på kalfjället runt 1000 meter över havet och det var också en av anledningarna till varför jobbet i gruvan har beskrivits som hårt och barbariskt. Tänk dig allt väder både sommar och vinter, alla stormar och all snö. Och att aldrig ha någonting runt omkring dig under flera års tid.

Den där gruvan i Nasafjäll blev aldrig den ekonomiska succé man hoppades på och gruvdriften är än idag ett blödande sår. Dessutom kom vi i vårt sällskap aldrig fram till Nasa så som vi tänkte oss.

Från Gautosjö är det runt 7 mil skoterled till Nasafjäll och vi startade vår färd lite för sent på dagen och stannade lite för ofta under tiden. Det var sen eftermiddag när vi kom fram till Laisstugan efter 40 km, sista utposten innan kalfjället tar vid. Vi var hungriga och gjorde upp en eld för att laga lunch. Solen värmde och vi skottade fram en soffa och satte på oss solglasögonen.

Grejen med att vara i fjällen är att man inte ska ha bråttom. Man ska inte ha bråttom när man springer, när man cyklar, eller kör skoter. Det känns extremt ovärt. Så vi visste nog alla att det inte skulle bli något kalfjäll eller silvergruva för oss just den där dagen.

Istället tog vi tid på oss och stekte på ugnspannkaka på muurikka och drack varm lingonsaft. Kaffet tog vi inne i Laisstugan för solen hade hunnit gå ner bakom fjället och med ens blev det väldigt kallt.

Jag hade kört med packkälken från Tekverk bakom min skoter och gasade friskt på leden och tog en och annan sväng ut i lössnön med den. Kälken var fylld med ved och mat och grejer och låg tätt bakom mig som en egen liten racermaskin. Ibland glömde jag att jag ens hade den med mig.

Nasafjäll står kvar på listan över ställen att upptäcka och utgår man inte från Gautosjö eller Adolfström så finns det en skoterled från Piteå som är runt 40 mil lång. Nasafjällsleden, eller Drottning Kristinas väg som den också kallas, följer samma sträckning som man använde för att transportera utvinningarna på den tiden, vilket var ett enormt arbete i sig för de många samer som tvingades utföra det.

För något år sedan utlyste de närliggande samebyarna ett ”moratorium” över området Nasa. Det är ett lokalt självbestämmande som innebär att vidare gruvverksamhet (eller annan verksamhet som stör den traditionella rennäringen) aldrig mer får förekomma med hänvisning till de miljökonsekvenser som området är drabbat av än idag.

Vi kom hem från vår dagstur till Laisstugan när det blivit mörkt. Vi var kalla och jag bäddade ner mig i soffan med filt och grejer tills bastun hunnit bli tillräckligt varm. Någon timma senare var jag tvungen att svalka mig med en kall dusch. Tänk, det var det sista jag önskade mig tidigare på kvällen!

Läs mer: det här är Camp Gauto!