Kom med till Navardalen

Ska du följa med till Älvdalen frågade jag Louise när vi åt frukost i onsdags. Hon har tillbringat 6 månader på Lofoten och hade precis varit i Åre i 8 timmar. Knappt. ”När åker du” frågade hon och ”imorgon vid lunch” svarade jag.

Helgen i Älvdalen kom spontant för Louise, men jag och Bucket hade planerat den sedan en tid tillbaka. Eller mer att vi skulle ses snarare än var. Men så hamnade vi i en fäbod som Buckets vän Hannah äger och fick en drömmig helg på tre man hand. Hannah driver även Salixbyn i Lillhärdal som jag tror kan vara riktigt härligt för en workation. Säg till om du hinner före mig!

En av dagarna åkte vi till Navardalen som jag aldrig hört talas om men som ligger mitt i Älvdalens vildmark. Här finns en vildmarksstation som drivs som en STF-anläggning. Här går mycket björn och på vintern kan man nog gå på topptur också. I sjön Navarsjön finns öring och röding.

Navardalen är lugnt och fridfullt, som en liten pärla mitt i den mörka dalaskogen. Louise kulade ut i allt det där tysta samtidigt som kvällsdimman la sig över sjön. När det blev mörkt på riktigt gnistrade stjärnorna och vi spatserade ut i mörkret med böjda nackar upp mot himlen. Det var magiskt!

Vi tände säsongens första eld och gjorde som man gör när man inte orkar göra sig till: grillade korv. Bucket kan ha vaskat fyra stycken och jag kan ha halkat av en sten ner i sjön men det är så det är. Livet. Inte jobbigare än man gör sig och inte heller bättre än som man anstränger sig.

Några av dagarna åkte vi in till Älvdalen för att norpa el och wifi. Som motprestation köpte vi latte och chokladbollar. Och efter att vi fikat det fikade vi lite mer. Vi kan ha suttit hela fredagen på Café Cake i Älvdalen innan vi gav oss ut i mörkret.

Fäboden vi bodde i hade inget av det där. Inte heller vatten eller el eller ens mobiltäckning. Vi eldade i kaminen och tände ljus för att se varandra och för att duka fram sådant vi orkade med att ”laga”. Som ost och småplock och vin och viktigheter. Till morgonen gjorde Louise exemplariskt kokkaffe och vi borstade tänderna till gnistrande frost. Sådant där är jävligt fint alltså.

Sådana här helger ger mig mycket. Framförallt påfylld livsinspiration men det ger mig utropstecken i huvudet och även om jag inte funderar på det särskilt aktivt så ger det mig riktning och tecken som säger om jag är på rätt väg. Det ger mig ställtid och andetag. Och de där uttjatade batterierna som skjutsar mig vidare i livet.

När det blev söndag körde jag och Louise mot Åre och vi passade såklart på att stanna till vid Café Cineast i Sveg. Ett absolut måste om man är i krokarna!

Roligt att du följde med till Navardalen. Hoppas att du gillade det!