Vi har sett bilderna i flödet. Fantastiska ögonblick och bara lyckliga stunder. Bubblor i glasen och energi upp till öronen. Även i hängmattan. Alltid glad på cykeln. Alltid pigg på löpturen. Glada vänner och gott humör med familjen. Jordgubbarna var alltid mogna och norrlandsfisken nappade ideligen.
Jag minns så väl min förra sommar. Eller framförallt kontrasten mellan hur jag mindes den – och hur jag mindes känslorna när jag var mitt i den. Bilderna från den sommaren med roadtrip i Danmark som den stora grejen är fantastiska. Eviga sandstränder och magiska solnedgångar.
Men humöret och känslan bakom bilderna pendlade kraftigt på den tiogradiga skalan där 1 är absoluta botten och 10 är absoluta toppen.
Min sommar började i maj och med drygt två veckors kitesurf i Tarifa. Den upplevelsen gick ärligt talat mellan både 1 och 10 och var på det stora taget en stor upplevelse jag är stolt och glad över. Att lära sig en ny och faktiskt svår grej är utmanande. Och belönande. Jag har skrivit om min ärliga upplevelse här.
Inför sommaren hade jag en tanke om att jag skulle kitesurfa MASSOR även efteråt men det har blivit exakt NOLL tillfällen. Först var jag enormt besviken över det och kände att det var ett misslyckande men jag insåg rätt snart att det faktiskt inte fanns någon som helst plats för det just nu. Däremot har jag planer på att fortsätta – jag tyckte att det var riktigt roligt men det kräver också att man gör det helhjärtat.
Jag var ett dygn i en stuga i Offerdal och det är tredje gången jag är i denna vildmarksstuga i Jämtland. Det var mysigt. En liten sommarpaus som ger stor effekt. Den får en 8:a på skalan. Mest för att tiden gick för fort. Som alltid.
Min midsommar hade både highs and lows men om jag ska vara ärlig så var lowsen djupare än highsen var höga. Den får en 4:a och det är enbart beroende på två saker: 1. Att vi fixade med lägenheten i Järvsö och 2. Att jag fick det sommarbad jag önskade. Jag och Danny var osams om något världsligt så just den här dagen hade jag kunnat radera ur minnet.
Efter midsommar sprang jag och en kompis Skåneleden och det var både en skrattfest och en svettfest med ett och annat skavsår. Jag lämnade min Macbook hemma och hade ett fåtal nödvändigheter i ryggsäcken. Vi badade, sprang och åt glass (jag åt ost). Det var en riktig tia till äventyr. Här kan du läsa om löpning längs Skåneleden!
Jag var på workation i Valley School House i Värmland en helg i juni med branschkollegor och vi åt mat och pratade, pratade, pratade. Jag älskar sådant och känner mig SÅ redo för en ny workation nu. Jag älskar att fylla på med inspiration på det här sättet. Jag minns att hela sommaren låg framför mig och det är en känsla som fyller varje lyckocell i kroppen så den här helgen får snudd på en 9:a på skalan. I den bästa av världar hade jag gått upp tidigt och promenerat en timma före frukosten men det gjorde jag inte.
I juli fick jag en hemlig helg i present och vi fiskade öring på Vättern och det var skoj. Jag fick stoltsera med muggen som sa att jag drog största fisken. Det var en av sommarens blåsigaste dagar vilket inte är så bra för fisket så det blir en 8:a för den här helgen trots att humöret var på topp ändå.
Hela 2019 har varit ett år där pengarna runnit ur mina fickor och sådant gör mig stressad. Det kommer fortsätta försvinna pengar från mitt bankkonto ett bra tag till eftersom vi fortfarande renoverar sommarstugan vid sjön Mållången i Hälsingland. Det i sig placerar sig på en 3:a på skalan. Snart är det tid för denna investering att konvertera. Sommarstugan färdigställs i vinter och jag har inte hunnit vara där lika mycket som jag tänkt och önskat. Om jag vänder på mitt mindset förvandlas 3:an till en 7:a och det kommer bli en 10:a så smångingom. Oro är en sådan grej man oftast måste jobba bort, det försvinner inte av sig själv.
Jag cyklade mtb på Idre fjäll och själva cyklingen var fin men kanske var jag i en vemodig fas i livet för jag minns det som en 7:a i lyckokänsla just då. Jag är enormt glad att jag fick tillbringa så mycket tid med mina vänner men jag gick nog och grubblade på en hel del. Jag är en lyckligt vemodig person.
Ibland var jag hemma i Åre och jobbade på dagarna och sprang på fjället på kvällarna med tankarna som sällskap. Precis som i Idre hade jag vemod i kroppen och de vackra solnedgångarna var en rätt så perfekt kuliss för just den känslan. Jag var inte arg. Inte ledsen. Bara lite fångad av allting. Det som är och det som inte blir. Det är svårt att förklara den känslan men det är som att vara förundrad av det vackra i världen ena sekunden och slås ner av allt det som tynger en i den andra sekunden. Jag har som fri tillgång till de båda känslorna samtidigt vilket inte gör mig olycklig. Inte deprimerad. Men inte heller lyckopillrig. Däremot tacksam. Känslan är en 7:a.
Några gånger var jag i Järvsö och där bubblade förväntan. Minuspoängen för pengarna som gått åt till den här drömmen vägs upp av allt det fina och allt det som kommer. Dessa dagar har varit 9:or nästan allihopa tack vare det som skapats här.
Sedan blev det augusti och vi körde roadtrip på Vildmarksvägen och trots svärmande mygg och att vi gjorde det jag tycker är mest utmanande av allt – att inte ha någon plan – så var jag på gott humör nästan hela tiden och minns det här som en härlig upplevelse. Kanske fräste jag ifrån vid några tillfällen. Kanske svor jag ibland. Men jag minns det som en 9:a ändå. Jag hade inga förväntningar och vi hade kul. Win!
Sista riktiga sommarveckan innan min vardag satte igång var en fiskevecka på Bolga i Norge. Det har jag inte skrivit om ännu. Men den får en 8:a. Det är fint på havet. Precis som förra året ville jag aldrig åka hem trots att klockan var sent.
Och nu är sommaren på upphällningen och jag tror att det jag kommer minnas nästa år är tiopoängsupplevelser hela bunten när jag går igenom bilderna. Men när jag tittar på dem ordentligt och reflekterar över känslorna kommer jag minnas att det inte alltid var så perfekt. Inte så skrattglatt eller euforiskt. Inte så harmoniskt och med känslorna i balans.
