Det är ett år sedan jag sprang marathon. Två år sedan jag sprang en ultradistans i fjällen. Tre år sedan jag cyklade till Åre. Sex år sedan jag körde 25 spinningpass på raken under ett dygns (+1 timma eftersom det blev vintertid) tränande för Rosa Bandet.
Och i år har jag inte gjort något alls som varit i närheten av det där ovan i träningsväg.
Det har inte riktigt funnits plats för utmaningar och prestationer i träningsväg. Jag har haft fullt upp med att prestera på andra håll. Jag går mot ett rekordår i Sara Rönne AB (det är inte vad aktiebolaget som jag fakturerar genom heter, men vad jag kallar det för eftersom det bygger på den jag är och det jag gör). Jag håller just nu på att tillsammans med grymma kollegor bygga upp ett härligt hotell (att få vara med och fatta besluten känns mäktigt). Jag producerar och presterar i så mycket som är utanför träningsskorna att det vore vansinne att spänna strängen ännu hårdare.
Det går inte att prestera i alla grenar samtidigt. Och ibland ska träningen vara ett andningshål för att optimera leverans på andra håll. Som i yrkeslivet till exempel.
Istället ska jag ägna årets två sista månader till att så sakteliga smyga igång 2017 års målsättningar. Tanken på att göra något stort och härligt lockar snart igen, jag känner det på mig! Pirret i magen när jag tänker på ett äventyr är härligt. Den mentala förberedelsen. Och själva resan i sig. Upplevelsedagen. Att känna sig stark och svag i omgångar men att greja det hela vägen bygger styrka och ödmjukhet i lager på lager.
Vad är det som pirrar i din mage? Vilket äventyr eller utmaning lockar dig?
Bilder från när jag sprang Jämtlandstriangeln på en dag tillsammans med min kompis Annika
27 kommentarer
För min del består pirret av att inte veta hur eller vad jag ska jobba med efter nyår. Så spännande!!! Träningsåret 2017 kommer fortsätta att bygga upp kroppen igen efter utbrändheten – ett steg i taget 😀
en spännande framtid. är väldigt nyfiken på 2017!!
Ser så fram emot vad du ska ta dig ann för utmaningar, nyfiken deluxe!
När jag tänker äventyr tänker jag inte så mkt på träning, det som poppar upp i huvudet för mig är mitt vardagliga äventyr på jobbet som ska handla om att jag satsar ännu mer på att utveckla mitt content i mina befintliga kanaler och det känns faktiskt grymt! Inget himlastormande äventyr kanske, men ett härligt äventyr ändå! När man verkligen tänkt igenom och analyserat, satt målbild, lagt upp strategier och känner sig energifylld och pepp, som om det sprutar energi i öronen! Följa hjärtat och energin helt enkelt! Sen ska jag försöka ta körkort (neeej jag har inte körtkort) vilket känns underbart, jag längtar efter den friheten det ger och då jäklar ska jag ut på upptåg och utflykter! 😉 Träningsmässigt siktar jag faktiskt mot en viss yogaposition som jag bara, av någon anledning, så gärna vill klara av. Även om yogan för mig handlar mkt om det mentala är det även så att jag motiveras av framgångar i olika positioner, styrkan att klara av vissa saker, att lyfta min egen kropp gör att jag känner mig oövervinnerlig! Kram på dig
jag tycker det låter som en härlig utmaning det också. älskar energin som nya planer ger!!! och yoga – ja MER!!
Härligt! Ser fram emot nya äventyr!
Jag har blivit vandringsbiten och jag skulle vilja vandra Jämtlandstriangeln i vår/sommar 🙂
Härligt och peppigt inlägg! Inte för jag är direkt förvånad över just den delen….
Finns många pirr men några är: Alaska, NYC, jobbförändringar, Åre, sea to summit-skidåkning och precis som vanligt, helgrymma vardagsäventyr!
Blir så inspirerad när jag läser om dina galet sjuka bra grejer du avverkat. Jag blir själv sugen på att göra något liknande, vet egentligen inte vad. Men något större. Något stort. Hmm.. Vad hittar vi på? 🙂
när du känner att det kittlas i magen har du hittat rätt! 🙂
Grönland pirrar lite i min mage men jag vet inte vad jag skall göra med det pirret ännu. Island pirrar också. Men mest känner jag att jag behöver ett mellanår och ordna upp annat (Bryssel pirrar verkligen inte).
Vore inte St Olovsleden ett bra äventyr för dig? Med start i Åre så klart!
Island pirrar i min mage med! Jag tänker att där vi red vore så himla fint att springa. Och att cykla. Mina kollegor stack ut på en multisportdag häromdagen: vandring, mtb och skridskor under en och samma dag. Något sådant lockar mig! St Olavsleden lockar inte riktigt pga lite tråkigt – har redan sprungit den finaste delen…
Det är häftigt att följa dig Sara. Tänk vad du gjort coola grejer & fortfarande gör. Grattis till nya projektet med Linda & Clara också.
Precis i den fasen är jag också nu. Att träningen är andningshålet, även om jag som du gillar utmaningar.
Just nu är själva livet utmaningen, att hitta ett bra system med jobb & allt runtomkring. Jag behöver en stabil bas för att få utrymme till äventyren & det är den jag håller på att bygga nu.
Tack Anna, livet bjuder på äventyr hela tiden – om man skapar dem åt sid. 🙂 Men, det finns som sagt en tid för allt. För äventyr också. Det blir lätt för mycket så det gäller att både kunna gasa och att kunna bromsa!
Härlig läsning Sara! Känner igen det du skriver om att prestera i träning kontra yrkesliv. Du är fantastisk och wow, vilka utmaningar du har tagit dig an. Nu blir jag sugen på att göra något liknande. 🙂
Johanna – du är mitt i äventyret!!
Min utmaning för 2017 ska nog vara att inte anmäla mig till något lopp. Att “bara” träna för att vara stark och för att ha kul. Kört Vätternrundan 3 år i rad och det tar så mycket tid och fokus med så riktad träning att jag nästan tappar sugen på att cykla när jag väl är uppe i träningen inför loppet. Så i höst och nästa år ska jag träna utan något lopp i sikte. Får se hur länge jag håller det löftet till mig själv.
det var den utmaningen jag hade detta år. det behövs ibland; viloperiod rent mentalt!
Utmaningar? Jodå, 22 mil på skidor i påsk känns ju som en skaplig utmaning så Nordenskiöldsloppet blir nog min största nästa år. Sen ska jag ju försöka kapa min tid på Vemdalen Fjällmaraton med en hel timme (jag har mycket tid att ta av om jag bara tränar lite…). Sen ska jag ju föröka komma i cykelform igen också, DET känns avlägset… 🙂
snacka om utmaning!! imponerad över alla som åker många mil längdskidor!!!
Spännande att se vad det blir för träningsutmaning för dig sedan! 🙂
För min del blir det Salomon 27K i Åre, så otroligt PEPP på det (och lite pirrig, har aldrig sprungit så långt och dessutom i fjällen, herregud). Ska bli så sjukt kul att se Åre på riktigt för första gången, det suget har ju liksom växt under åren jag följt din blogg och sett alla dina fina bilder, haha 😀
yey KUL! och välkommen till åre!!
SÅ kul det ska bli 🙂 Jag är peppad till tusen!!
Ja det där med mål, utmaningar å det där pirret det ger – allt är ju härligt!
Jag brukar även tycka att det är skönt att ha målen i ryggen – att ha något att kämpa för…resan är ju trots allt en del av målet. Det gör iaf att jag kommer ut på de där tunga passen, du vet när det spöregnar ute å man planerat in intervaller men gärna stannar inne å myser i soffan – just då är det målen som får mig att komma ut.
Jag har ju som jag berättat Vasaloppet kvar sen är jag i hamn med mitt mål att ha gjort En Svensk Klassiker men tankarna för nästa grej, nästa utmaning är redan i gång. Jag ska cykla både siljanrunt och tjej eller halv vättern under nästa år men sen så vet jag inte – funderar på att köra en sprint distans i triathlon och kanske tough viking – men det är än så länge bara tankar – vi får se vad det blir!
Lycka till med din målsättning för 2017 – det ska bli spännande å se vad det blir!
KRAM
yey – triathlon kan nog vara ett kul steg efter klassikern!
Jag vill bestiga Mt. Blanc. Punkt.
coolt!! varför just mt blanc?
Jobbutmaningar lockar mig och sedan mina maror runt om i världen samt min kärlek till skidåkningen. Plus att jag spelar fotboll igen som är ruskigt roligt!
ja alltså du är alltid ute i världen och springer någonstans!! 🙂