Kroppen vet inte vad du har på dig – eller vad du håller i händerna

Jag har haft en rätt lång rad med dagar i kalendern då jag inte “tränat”. Inte sprungit en intervall, ingen löpning på fjällstig, inte lyft en kettlebell och inte satt fast min TRX någonstans. Men jag har gjort saker.

Träningsvärken från ridturen häromdagen sitter som ett fint minne i benen. Insida lår är lite som bröstmusklerna; det räcker att kolla åt en armhävning för att få den där bekanta känslan i muskeln. I förrgår gick jag 12 000 steg under en walk and talk på telefon med en kompis som jag inte pratat med på länge. Igår promenerade jag med väska till ICA och gick hem med flera kilo mjöl och mjölk och dessutom två postpaket under armarna. Ikväll får jag några kilometrar på fjället med ryggsäck och övernattningsgrejer – jag ska ut på äventyr!

Även om man inte tränar; inte är uppbokad på den där timmeslånga gruppträningsklassen eller inte springer de där intervallerna i motionsspåret eller lyfter hantlar med exakta kilon, så räknas aktivitet för kroppen ändå. Den vet inte om du är ombytt till träningskläder eller inte – eller vad du håller i händerna. Kroppen reagerar på samma sätt i en uppförsbacke oavsett om du har funktionstyg eller bomullstyg på kroppen.

Nu är tiden inne att du pratar med dig själv – och ditt samvete. För såhär är det; även om vi förhoppningsvis rör mer på oss under semestern, så sitter vi still sjukt jäkla mycket. Är du vanligtvis aktiv, oavsett om det är i vardagen eller nu på semestern, våga chilla lite. Sudda bort allt dåligt samvete över träningen som inte blev av – om du vanligtvis får till din träning.

Situationen blir lite annorlunda om du vanligtvis inte får till din träning, och inte heller någon annan form av aktivitet. Då kan just den där okomplicerade aktiviteten vara en start; att promenera till affären med tom ryggsäck och fylla den med livsmedel och gå hem. Gå av bussen en station tidigare eller någon av de där andra tipsen man ofta hör om och som är förnuftiga till den grad att det blir torrt och tråkigt men som trots det är bra. Eller gå ut och gå bara! Ta med en kompis i telefonen! Eller sök upp närmsta trappa och gå upp och ner tills du gått 500 eller 700 eller 1000 trappsteg. Bara gör!

Ikväll ska jag ut på fjället och imorgon bitti ska jag hem. Vi parkerar bilen och sätter på oss ryggsäck och så går vi mot äventyret. Det är ingen träning jag loggar eller möter. Det är glädje kroppen känner av.